Kheezai såg sig skyggt omkring. Byggnaderna som kantade gatan var överdådiga och påminde lite om de absolut finaste husen i Dar Zakhar. Orden om hans bakgrund fick henne att se hastigt mot honom och ett ofrivilligt, om än litet, leende syntes på hennes läppar och hon såg mot Ithia. Det fanns hopp trots allt.

Wreax hade stannat till framför…[Read more]

Nilla såg med hänförd förundran över gatan som var fylld med lyktor och glada, festsugna människor.
“Jag har aldrig firat Eldens Dag här i staden tidigare” kommenterade hon förväntansfullt och vände sedan blicken till Arlin då de gick. Hon nickade lätt för att visa att hon lyssnade.
“Du får berätta mer om dina vapenbröder och far någon gång” sa…[Read more]

Eileen gick muntert tillsammans med Luka bort till skeppet med Celeras flagga. Ett ståtligt skepp, det kunde till och med hon se, även om hon inte sett så mycket skepp tidigare. Hon hade släppt kärrans handtag för att gå lite närmare kajkanten och förundrat se upp längst det väldigt träskeppet.
“Oj, va?” hon blev lite förvånad när hon blev tillt…[Read more]

Nilla kände hur det kinderna blev varma igen och kunde inte hålla tillbaka leendet när hon fick fram ett enkelt “Tack”. Ett litet och ganska nervöst skratt lämnade henne.
“Åh nej då, jag kom precis” hon la sin arm kring hans för att låta honom leda vägen. Hon hade ju inte varit särskilt mycket i staden alls.
“En bit mat låter bra, jag har hört my…[Read more]

Torbjörn drog ett djupt andetag och hade kvar handen på Tronds axel.
“Jo men… du förstår att… ja men när du va liten…” den djupa rösten tjocknade i halsen och han harklade sig men förblev tyst en stund.
“Jo, nä.. jag hittade dig förstår du. Vargarna tänkte äta opp dig, så jag tog med dig till idet och… ja” orden kom trevande över hans lä…[Read more]

Vårdagen började mörkna då Torbjörn lufsade omkring för sig själv. Han tyckte det var jobbigt med frågorna som Trond ställt men tillslut så hade han fått mod och rätt ut det hela. Nu kände han igen Tronds doft igen och blev fundersamt då han fann en räv liggande vid det gamla idet som de delat för så många år sedan. Men han förstod att det va…[Read more]

Torbjörn brummade bara där han satt. Det lät lite sorgset. Han var stilla för en stund innan han reste sig, nosade på Trond och sedan lunkade iväg mellan träden. Det hela var honom överväldigande, det hade kommit så plötsligt. Han behövde kanske vara ifred en stund.

Nilla var ytterst tacksam att hennes far var med dem på väg tillbaka till slotten, för hon kunde känna sin mors motvilja i att hon skulle träffa kaldrlänningen, så han blev som ett filter mellan dem. Varför hennes mor var så motvillig förstod inte Nilla, men hon kunde nog ana det. Väl tillbaka i sitt och Almas rum blev det en väldig fart och Ni…[Read more]

Torbjörn sänkte blicken och ögonbrynen gick än djupare över hans ögon. Hela hans gestalt verkade sjunka ihop och han drog i sitt skägg. Ett brummande som inte gick att tyda lämnade honom och han ruskade lite skamset på sig.
“Du är min pojk” sa han lågt men höjde inte blicken från marken. Frågorna gjorde honom obekväm. Det var lättare att ba…[Read more]

Kheezai drog sin stora mantel tätare omkring sig och omedveten rörde hon sig närmare Ithia då de gick. Folk och fä som passerade fick henne att bli orolig, hon hade aldrig sett så mycket olika varelser tidigare. Hon var osäker på ens vad många var, men varje gång en mörkeralv passerade drog hon luvan djupare ned över ansiktet. Samtidigt s…[Read more]

Torbjörn brummade nöjt och lyckligt. Han var så belåten över att ha sin pojke tillbaka att han knappt åt någonting. Han behövde ju se till att Trond blev mätt.

Frågan var lite svår för Torbjörn så han satt i människoskepnad igen. Tronds förklaring var ännu svårare men han nickade ändå.
“oja.. Att du skulle få sån olycka” muttrade han lite sor…[Read more]

Torbjörn skrockade och dunkade Trond i ryggen.
“Ja, jo… de’ behöver du verkligen! Kom, jag har ju älgen” skrockandet gick över till ett brummande och där var åter den stora björnhannen med sin mörkbruna päls som satte av genom skogen.

Nilla följde duellerna med intresse och lärde sig dessutom snart reglerna. Hon kunde dock inte låta bli att känna sig besviken att Arlin inte vunnit och lutade sig mot sin far med en låg viskning.
“Far, vad.. eller alltså jag är nyfiken du som kan, men vad gjorde att herr Arlin inte vann sin sista duell?” Lucas log roat då han vände blicken…[Read more]

Leendet blev bredare på hennes läppar vilket avslöjade de vassa hörntänderna. Ögonen förblev dock kalla då hon synade mannen framför sig. Långsamt drog hon sina svarta klor längst sin kind och skrattade lågt.
“Pojken, lämnad till varg och frost, fostrad av björnen… har blivit en man” hennes ögon gick till Torbjörn som fortfarande satt i björnfor…[Read more]

Torbjörn hade blicken fäst vid dem båda, oron i hans blick började avta då han alltid kände sig trygg i råets närvaro.

Med sitt rovdjursleende drog hon klorna löst över såren förde sedan ena fingret till de mörka läpparna. Med ett smackande ljud smakade hon på blodet för att sedan spotta på marken.
“Håll dig stilla nu” den lena rösten var lugnan…[Read more]

Nilla gav en sista blick över axeln mot Arlin innan hon med varma kinder och ett glatt leende kom tillbaka till sin familj. Lucas noterade den förnöjda sucken då hon satte sig ned vilket fick honom att skratta. Han la armen om sin dotter och drog henne till sig.
“Far..! Akta min klänning!” utbrast hon lite förfärat då Lucas fortfarande hade sm…[Read more]

Torbjörn mullrade någonting ohörbart, uppenbarligen så kunde han inte sluta oroa sig. Snart stod där björnhannen på bakbenen igen och dunsade ned på alla fyra. Han började lufsa i rask takt genom skogen, blicken tillbaka oroligt mot Trond då och då. Lukten av blod var tätt inpå dem och det fick Torbjörn att öka takten. Han hoppades att rået skull…[Read more]

Kheezai synade mannen med oroliga ögon och la armarna om sig själv, som om hon var frusen, då de lämnade värdshuset. Hon höll sig på sidan om Ithia, så att hennes tappra vän kunde vara mellan henne och den mörke. Allting inom henne sa åt henne att han inte var att lita på och rädslan för hennes egna folk kröp likt spindlar över hennes hud.
“En…[Read more]

Torbjörn kunde inte roas över hans ord utan såg bara sådär orolig ut. Men så var han ju trots allt inte en smart man, vilket gjorde att det var svårt för honom med flera känslor samtidigt.
“De’ där ser int’ bra ut…” ojade han sig med sin djupa och mullrande röst.
“Nå’ må’ vi se om vi kan få hjälp” Torbjörn reste sig mödosamt och stod snart upprä…[Read more]

“Jag är säker på att du kommer klara det galant” Nilla log varmt åt hans ödmjukhet. Hans fråga tog henne på sängen och hon kände hur det hettade till om kinderna. Hon kände sig nästan lika nervös som hon gjort under själva duellen men dröjde inte alls länge att svara.
“Gärna, jag ser fram emot det” orden kom lätt, för hon menade det och log. Så b…[Read more]