Eileen var lika upprymd som Luka och kunde inte annat än att skratta förtjust då skeppet tog dem ut från hamn och ut mot öppet hav. Det skulle minst sagt bli ett roligt äventyr!

Men det blev inte särskilt roligt alls. Det visade sig nämligen att Eileen inte hade några sjöben och spenderade första veckan av att ständigt må illa och behöva hålla…[Read more]

Nilla hade precis tagit en bit vid hans fråga och fnittrade till lite och höll handen över munnen medan hon tuggade klart. En lätt rodnad syntes på hennes kinder och hon nickade.
“Till min mors fasa” hon skrattade lite och såg ut över gatan och alla de människor som passerade. “Hon tycker inte det passar sig och säger åt mig att sluta tro att l…[Read more]

Rakryggad med asjetten i ena handen och koppen lätt i den andra vände Ethirion de gråa ögonen till Ithia. Ansiktet avslöjade inga känslor utan förblev oberört, han såg nästan oimponerad ut.

“Tro mig paladin, det är inte ondskan i hennes hjärta jag oroar mig för” hans blick gick tillbaka till Kheezai som tagit sin tillflykt i att dricka ur sin ko…[Read more]

Ethirion begrundade dem alla tre med blicken i tur och ordning. Ansiktet var uttryckslöst förutom en liten och missnöjd spänning över läpparna. Han var tyst en längre stund efter deras ord innan han nickade kort åt Wreax förslag och gjorde en knapp märkbar gest åt uppassaren som försvann in i ett annat rum. För ett ögonblick stod de i totalt mörk…[Read more]

Eileen sken upp som en liten sol och stoppade undan mynten. Hon visste inte om det var en bra deal eller inte, men man kunde kanske överleva på två silver i Celeras. Ett tag i alla fall. Med ivriga steg skyndande hon upp för landbryggan men stannade lika hastigt då hon var ombord. Storögt vände hon sig till Luka.
“Inte jag heller” väste hon fra…[Read more]

Torbjörn satt där med blicken sänkt mot marken men frustade till i ett lite glädjelöst skratt.
“Ja, jo…” sa han med lite mer glädje i rösten än innan “Int’ kunde jag låta vargarna ta dig” han vände en flackande blick till Trond.
“Du va’ så liten å så rosa” ett leende syntes i hans ansikte och ögonen var fyllda av glädje bara vid minnet.
“Du ä’…[Read more]

Nilla skrattade och nickade lite, det var en gnutta ironi i det hela. Hon kunde inte låta bli att le när han berättade att rövarhistorier var vanligt bland hans folk. Så kanske det var, de kanske var mer äventyrliga av sorten? Hon vände blicken från dekorationerna och människorna längst gatan för att se på Arlin då han berättade. När han nämnd…[Read more]

Pojken suckade ljudligt och motvilligt öppnade han grinden för dem alla tre.
“Nåväl.” sa han och krökte ogillande på läpparna då han ledde dem upp för grusgången med oljelampan framför sig. Redan inne i trädgården verkade stadens ljud att dämpas. Elwydd höll upp dörren för dem för att låta Wreax passera först in i det dunkla huset.

Khe…[Read more]

Eileen blev först lite paff och såg med stora ögon på mannen som hämtade äpplena, lite som att hon inte kunde tro vad hon såg. Men den förbluffade minen ersattes snart av ett brett leende och hon rodnade till och med när ett guldmynt erbjöds.
“Oj… det är nog för mycket” sa hon blygt och leendet bleknade en aning. Hennes blick gick från Luka t…[Read more]

Kheezai såg sig skyggt omkring. Byggnaderna som kantade gatan var överdådiga och påminde lite om de absolut finaste husen i Dar Zakhar. Orden om hans bakgrund fick henne att se hastigt mot honom och ett ofrivilligt, om än litet, leende syntes på hennes läppar och hon såg mot Ithia. Det fanns hopp trots allt.

Wreax hade stannat till framför…[Read more]

Nilla såg med hänförd förundran över gatan som var fylld med lyktor och glada, festsugna människor.
“Jag har aldrig firat Eldens Dag här i staden tidigare” kommenterade hon förväntansfullt och vände sedan blicken till Arlin då de gick. Hon nickade lätt för att visa att hon lyssnade.
“Du får berätta mer om dina vapenbröder och far någon gång” sa…[Read more]

Eileen gick muntert tillsammans med Luka bort till skeppet med Celeras flagga. Ett ståtligt skepp, det kunde till och med hon se, även om hon inte sett så mycket skepp tidigare. Hon hade släppt kärrans handtag för att gå lite närmare kajkanten och förundrat se upp längst det väldigt träskeppet.
“Oj, va?” hon blev lite förvånad när hon blev tillt…[Read more]

Nilla kände hur det kinderna blev varma igen och kunde inte hålla tillbaka leendet när hon fick fram ett enkelt “Tack”. Ett litet och ganska nervöst skratt lämnade henne.
“Åh nej då, jag kom precis” hon la sin arm kring hans för att låta honom leda vägen. Hon hade ju inte varit särskilt mycket i staden alls.
“En bit mat låter bra, jag har hört my…[Read more]

Torbjörn drog ett djupt andetag och hade kvar handen på Tronds axel.
“Jo men… du förstår att… ja men när du va liten…” den djupa rösten tjocknade i halsen och han harklade sig men förblev tyst en stund.
“Jo, nä.. jag hittade dig förstår du. Vargarna tänkte äta opp dig, så jag tog med dig till idet och… ja” orden kom trevande över hans lä…[Read more]

Vårdagen började mörkna då Torbjörn lufsade omkring för sig själv. Han tyckte det var jobbigt med frågorna som Trond ställt men tillslut så hade han fått mod och rätt ut det hela. Nu kände han igen Tronds doft igen och blev fundersamt då han fann en räv liggande vid det gamla idet som de delat för så många år sedan. Men han förstod att det va…[Read more]

Torbjörn brummade bara där han satt. Det lät lite sorgset. Han var stilla för en stund innan han reste sig, nosade på Trond och sedan lunkade iväg mellan träden. Det hela var honom överväldigande, det hade kommit så plötsligt. Han behövde kanske vara ifred en stund.

Nilla var ytterst tacksam att hennes far var med dem på väg tillbaka till slotten, för hon kunde känna sin mors motvilja i att hon skulle träffa kaldrlänningen, så han blev som ett filter mellan dem. Varför hennes mor var så motvillig förstod inte Nilla, men hon kunde nog ana det. Väl tillbaka i sitt och Almas rum blev det en väldig fart och Ni…[Read more]

Torbjörn sänkte blicken och ögonbrynen gick än djupare över hans ögon. Hela hans gestalt verkade sjunka ihop och han drog i sitt skägg. Ett brummande som inte gick att tyda lämnade honom och han ruskade lite skamset på sig.
“Du är min pojk” sa han lågt men höjde inte blicken från marken. Frågorna gjorde honom obekväm. Det var lättare att ba…[Read more]

Kheezai drog sin stora mantel tätare omkring sig och omedveten rörde hon sig närmare Ithia då de gick. Folk och fä som passerade fick henne att bli orolig, hon hade aldrig sett så mycket olika varelser tidigare. Hon var osäker på ens vad många var, men varje gång en mörkeralv passerade drog hon luvan djupare ned över ansiktet. Samtidigt s…[Read more]

Torbjörn brummade nöjt och lyckligt. Han var så belåten över att ha sin pojke tillbaka att han knappt åt någonting. Han behövde ju se till att Trond blev mätt.

Frågan var lite svår för Torbjörn så han satt i människoskepnad igen. Tronds förklaring var ännu svårare men han nickade ändå.
“oja.. Att du skulle få sån olycka” muttrade han lite sor…[Read more]