Torbjörn nickade och hällde i sig mjödet med en stor klunk så det rann ut lite längst hans skägg. Han blev lite orolig då han märkte att pojken började bli som människorna när de drack mjöd. Inte ville han att Trond skulle bli människa inte.
“Ja, jo… vi ska fara” sa han och reste sig med stånk och stön.
“Ja, då ses vi nog snart igen. Tack för…[Read more]

Torbjörn såg lite fundersamt på pojken, sedan slängde han en blick omkring sig och lutade sig in mot Trond.
“De’ va kanske ett rå” sa han lågt och nickade sedan med slutna ögon för att styrka sina ord. En av kvinnorna kom fram och fyllde på hans stop och han log tacksamt mot henne.
“De’ vill nog att vi far hemåt nu” fortsatte han när kvinnan gå…[Read more]

Även om det inte var kväll än, eller det kanske det var, solen gick ju knappt ned såhär års, så började människorna dricka mjöd till sin mat och skratta och sjunga bragdsånger. Torbjörn gillade sång och musik. Han hade satt sig ned i gräset intill Trond och såg lite fundersamt på honom när pojken hickade.
“Va’ är de’ pojk?” frågade han lite…[Read more]

Torbjörn visste väl inte heller riktigt vad han skulle göra så han klappade bara Trond uppmuntrande på axeln då pojken drack.
“Så, så, de’t blir bra” log han och fann att även han fick ett horn fyllt av mjöd. Gott! Torbjörn svepte det i en klunk och rapade sedan högt till människornas förtjusning. Den muntra stämningen var tillbaka.

Människorna skrattade gott medan Torbjörn stod där handfallen och såg på Trond. Det gjorde ont i hjärtat att hans pojk sa aj.
“Mjöd, ge pojken mjöd!” ropade en av männen och ena kvinnan sträckte snabbt fram ett horn fyllt av mjöd till Trond.
“Drick pojk!” uppmanade hon. Torbjörn såg fortfarande mest tappad ut och visste inte vad han skulle göra.

Torbjörn tog tacksamt mot brödet och fick även en liten skål med stuvning från kitteln. Precis hade han tagit en tugg av brödet då Trond spottade ut sitt och han skrockade till men gav honom ändå en orolig blick.
“Ja, jo… du må va försiktig med de’ där” han själv var för hungrig och skålen var tom på nolltid. De skulle nog va tvugna att fäll…[Read more]

Nilla höll fortfarande Almas hand med andades lite lättat ut då hornet ekade över fältet och hon kunde se både sin far, vilket inte var så svårt, och Vinga stå oskadda. Hon vände åter blicken till Arlin och log varmt.
“Det hoppas jag! Lycka till nu i duellerna” de båda nickade till honom i adjö och Nilla följde honom med blicken då han gick.
“Kom…[Read more]

“Jo, ja…” Torbjörn rynkade ögonbrynen djupt över ögonen igen. Trond ställde så svåra frågor, hur skulle han veta vad en kolmilare var? Det var ju bara nån som gjorde kol? Han blev lite stressad av att behöva svara på så svåra frågor med människor runt omkring dem. Som tur var så kunde han ju svara på sista frågan och han skrockade.
“Jo, e…[Read more]

Torbjörn hjälpte till att hugga upp trädet. Det var ett tungt arbete, även om man var stark. Lagom till att Trond kom tillbaka hade de alla tagit en lite andpaus. Torbjörn skrockade lite åt mannens ord och kliade sig på bröstet.
“Jo, å’ de’ vill du int'” alla män började skratta gott och stämningen blev allt mer munter när en klocka slog uppe fr…[Read more]

Torbjörn rynkade fundersamt ögonbrynen och såg sig omkring.
“Pojken din kan samla lite torra kvistar så vi får igång elden sen” flikade en av männen vänligt in och räckte Torbjörn en yxa så han kunde hjälpa till att hugga upp trädet.
“Ja, jo… de’ kan du göra Trond” sa hand glatt och synade yxan lite innan han satte av för att arbeta.

Nilla kunde inte låta bli att bita lite nervöst på en nagel och hon kände hur hjärtat slog hårdare när fler och fler män haltade ut från slaget, mot respektive sida för att visa att de var besegrade. Det var ganska lättande att få slita blicken från slagfältet och se bakåt mot Arlin igen vid hans fråga.
“Svärdsduellerna? Ja, det är min favorit”…[Read more]

Torbjörn skrockade och kliade sig över det håriga bröstet.
“jo, nä… De’ är för att få kol. De’ är så livet går. Vissa dör, vissa överlever. Å’ nu kan andra växter va där trädet stod” sa han med sin mest pedagogiska stämma och gick fram till pojken för att lägga en stor hand på hans azel.
“Så trän’ här kommer vi bränna så de’ blir kol” han nic…[Read more]

Torbjörn skrattade sitt mullrande skratt och höjde handen mot kvinnorna som en avskedsgest innan de åter kom in i skogen igen. De var inte långt till bäcken och de hörde männen innan de såg dem. Yxhugg, spadar och sång ekade muntert mellan träden och de kom snart fram till gläntan intill bäcken där en handfull män höll på att göra i ordning en mil…[Read more]

Djan hade skrattat mjukt åt hennes förslag och kvällen gick över till natt medan de kom med den ena planen på att fly världen efter den andra. För denna kväll var det verkligen som de senaste månaderna inte hänt, som att de verkligen var helt andra personer som hade världen vid sina fötter, på en resa som precis börjat och inte en som nu skulle…[Read more]

Torbjörn stannade upp och tog pojkens hand, lite bestört av oron han hört i Tronds röst. Han tvinade skägget lite fundersamt och såg från pojken till kvinnorna.
“Jo, nä… ja, du behöver nog lära dig å’ bygga en mila” sa han lite fundersamt och den äldre kvinnan skrattade varmt.
“Min son är där också, han är lite äldre men då får de ju sällska…[Read more]

Både Nilla och Alma ryckte till lite vid ljudet av sköldar som möttes. Nilla vände på huvudet för att möta Arlins blick med ett svagt leende.
“Vi har varit nervösa och oroliga i hela våra liv. Men han är som han är, vår far” ett kort skratt lämnade henne, nästan lite uppgivet och hon vände blicken tillbaka mot slagfältet. Det var svårt att urski…[Read more]

Torbjörn riktigt strålade av stolthet när Trond räckte över blommorna och kramade hans lilla hand i sin lätt. Hans ljusa ögon vändes mot husen som Trond pekade på och han satte sig på huk bredvid pojken för att hamna i ögonhöjd med honom.
“Ja, de’ är där de bor. Är du snäll får du säkert se dig runt där inn'” han log varmt och rufsade om de mörka…[Read more]

Djan saktade in då de kom ut på den breda gatan som gick utmed hamnen. Såhär på kvällen kom verkligen staden till liv, butiker och tavernor öppnade igen efter att haft stängt under dagens varma timmar. Han släppte hennes hand för att istället dra henne intill sig med armen runt hennes midja där de gick. Det var mycket folk i rörelse, män som förh…[Read more]

“Ja, precis!” sa hon glatt med en nickning då hon sköt kärran framför sig. Lite tveksam belv hon dock, om det skulle räknas, men vad gjorde det om man hjälpa folk lite mer än nödvändigt? Det kunde ju bara vara bra. Så hennes leende fanns kvar på läpparna alltjämt då de gick sida vid sida. Gatan kantades av olika försäljningsstånd och butiker av d…[Read more]

Torbjörn kliade sig i skägget lite besvarat. Ja, han kanske borde veta vad det var. Men det var ju bara bröd? Bröd kanske var en egen sak. Gott var det i alla fall. Han blev lite lättad när han slapp förklara det, för inte kunde han ju förklara, eftersom Trond for iväg och plockade blommor.
“Jo så fina! De’ är de finaste blommor jag sett!” skro…[Read more]