Torbjörn hjälpte till att hugga upp trädet. Det var ett tungt arbete, även om man var stark. Lagom till att Trond kom tillbaka hade de alla tagit en lite andpaus. Torbjörn skrockade lite åt mannens ord och kliade sig på bröstet.
“Jo, å’ de’ vill du int'” alla män började skratta gott och stämningen blev allt mer munter när en klocka slog uppe fr…[Read more]

Torbjörn rynkade fundersamt ögonbrynen och såg sig omkring.
“Pojken din kan samla lite torra kvistar så vi får igång elden sen” flikade en av männen vänligt in och räckte Torbjörn en yxa så han kunde hjälpa till att hugga upp trädet.
“Ja, jo… de’ kan du göra Trond” sa hand glatt och synade yxan lite innan han satte av för att arbeta.

Nilla kunde inte låta bli att bita lite nervöst på en nagel och hon kände hur hjärtat slog hårdare när fler och fler män haltade ut från slaget, mot respektive sida för att visa att de var besegrade. Det var ganska lättande att få slita blicken från slagfältet och se bakåt mot Arlin igen vid hans fråga.
“Svärdsduellerna? Ja, det är min favorit”…[Read more]

Torbjörn skrockade och kliade sig över det håriga bröstet.
“jo, nä… De’ är för att få kol. De’ är så livet går. Vissa dör, vissa överlever. Å’ nu kan andra växter va där trädet stod” sa han med sin mest pedagogiska stämma och gick fram till pojken för att lägga en stor hand på hans azel.
“Så trän’ här kommer vi bränna så de’ blir kol” han nic…[Read more]

Torbjörn skrattade sitt mullrande skratt och höjde handen mot kvinnorna som en avskedsgest innan de åter kom in i skogen igen. De var inte långt till bäcken och de hörde männen innan de såg dem. Yxhugg, spadar och sång ekade muntert mellan träden och de kom snart fram till gläntan intill bäcken där en handfull män höll på att göra i ordning en mil…[Read more]

Djan hade skrattat mjukt åt hennes förslag och kvällen gick över till natt medan de kom med den ena planen på att fly världen efter den andra. För denna kväll var det verkligen som de senaste månaderna inte hänt, som att de verkligen var helt andra personer som hade världen vid sina fötter, på en resa som precis börjat och inte en som nu skulle…[Read more]

Torbjörn stannade upp och tog pojkens hand, lite bestört av oron han hört i Tronds röst. Han tvinade skägget lite fundersamt och såg från pojken till kvinnorna.
“Jo, nä… ja, du behöver nog lära dig å’ bygga en mila” sa han lite fundersamt och den äldre kvinnan skrattade varmt.
“Min son är där också, han är lite äldre men då får de ju sällska…[Read more]

Både Nilla och Alma ryckte till lite vid ljudet av sköldar som möttes. Nilla vände på huvudet för att möta Arlins blick med ett svagt leende.
“Vi har varit nervösa och oroliga i hela våra liv. Men han är som han är, vår far” ett kort skratt lämnade henne, nästan lite uppgivet och hon vände blicken tillbaka mot slagfältet. Det var svårt att urski…[Read more]

Torbjörn riktigt strålade av stolthet när Trond räckte över blommorna och kramade hans lilla hand i sin lätt. Hans ljusa ögon vändes mot husen som Trond pekade på och han satte sig på huk bredvid pojken för att hamna i ögonhöjd med honom.
“Ja, de’ är där de bor. Är du snäll får du säkert se dig runt där inn'” han log varmt och rufsade om de mörka…[Read more]

Djan saktade in då de kom ut på den breda gatan som gick utmed hamnen. Såhär på kvällen kom verkligen staden till liv, butiker och tavernor öppnade igen efter att haft stängt under dagens varma timmar. Han släppte hennes hand för att istället dra henne intill sig med armen runt hennes midja där de gick. Det var mycket folk i rörelse, män som förh…[Read more]

“Ja, precis!” sa hon glatt med en nickning då hon sköt kärran framför sig. Lite tveksam belv hon dock, om det skulle räknas, men vad gjorde det om man hjälpa folk lite mer än nödvändigt? Det kunde ju bara vara bra. Så hennes leende fanns kvar på läpparna alltjämt då de gick sida vid sida. Gatan kantades av olika försäljningsstånd och butiker av d…[Read more]

Torbjörn kliade sig i skägget lite besvarat. Ja, han kanske borde veta vad det var. Men det var ju bara bröd? Bröd kanske var en egen sak. Gott var det i alla fall. Han blev lite lättad när han slapp förklara det, för inte kunde han ju förklara, eftersom Trond for iväg och plockade blommor.
“Jo så fina! De’ är de finaste blommor jag sett!” skro…[Read more]

Torbjörn blev väldigt fundersam över Tronds ord och ögonbrynen kom djupare över ögonen. Det blev inte heller lättare att tänka när han slog så på hans huvud. Vad var bröd? Och skulle de ha med någonting? Han hummade sitt djupa brummande och saktade in stegen en aning.
“Ja’ vet int'” sa han lite tveksamt och höjde blicken längst stigen som nu…[Read more]

“Mjöd, mat å kläder!” höll han glatt med igen och skrockade med sin djupa stämma. Den fundersamma rynkan kom tillbaka över hans ögon.
“Ja, jo, de’ äter nog de’ mesta. Som vi. Brö’ har de alltid” Torbjörn nickade lite och magen mullrade bara vid tanken på bröd. Han förstod inte hur de gjorde det, men gott var det i alla fall. Skogen började bli…[Read more]

Torbjörn brummade hjärtligt och fick nästan en tår i ögat av pojkens ord.
“Ja, de’ är du!” höll han med lika stolt och längde på stegen av den plötsliga energi han fick.
“Nå, vi får hoppas de har mjöd, de’ är gott de'” fortsatte Torbjörn i glad stämma och började nynna på den där melodin han nynnat tidigare. Även om det inte lät det minsta som…[Read more]

“Jo, så är de'” Torbjörn nickade lite men ögonbrynen var sådär fundersamt nere över ögonen. “Deras hjärtan är av is. Deras gudar är onda. Men de’ säger vi inget om” det brummande ljud lämnade honom och han duckade försiktigt under en lite lägre gren. Snart kom de ut på en vältrampad viltstig dock och det blev lättare att ta sig fram.
“Men du är…[Read more]

Torbjörn mullrade till igen av skratt.
“Jovars, de’ är int’ så roligt men tänk på de stackars människorna som alltid är så” han log varmt mot pojken och lyfte lätt upp honom på sina axlar igen. Den här gången försökte han undvika att gå för nära de lågt växande grenarna, men skogen var inte så tät efter åratal av att han verkat den. Även om h…[Read more]

Det värmde alltid i hans björnhjärta när pojken kallade honom far. Han hade aldrig förmått sig själv att berätta att han inte var det. Men oftast så glömde han faktiskt bort att et inte var så för att vara ärlig.
“Jo, de’ må så va” nickade han och såg ned på pojken med ett varmt leende. Hans långa kliv gjorde takten rask, även om det såg ut som…[Read more]

Torbjörn hade tuggat i sin nästan hela fisken förutom stjärten som dinglade ur munnen på honom när Trond bad om mer. Han såg lite förvånad ut men slängde åt honom det som var kvar av abborrens stjärt, även om han fortfarande var hungrig.
“Jo, nä… Vi får la ta och finna lite mer då” han skrockade och svalde det sista av fisken.

“Jamen…[Read more]

Nilla kände motvilligt hur öronen hettade till men hon log alltjämt och höjde handen försiktigt, knappt över sina egna axlar, som hälsning tillbaka. Så vände hon ned blicken åt sin syster.
“Kom, vi sätter oss vid Arlin” sa hon lågt men inte tillräckligt lågt då deras mor hörde.
“Vart ska ni?” Katarina avbröt sin konversation med väninnan bredvid…[Read more]