“Hm, är det så..” Han var osäker på om han kände sig förvånad eller inte. Även om de båda närvarat på var deras upplevelser kring det nog väldigt skilda. Djan fyllde på Seras glas och log mot henne bakom sitt då han tog en klunk “Det är väl klart att du inte kan vara utan mig” ett retsamt, men ändå varmt skratt följde hans ord.

Även om han…[Read more]

Tanken på Sera verkade inte vilja ge med sig. Den höll sig kvar, gjorde sig påmind genom det där bekanta krypande i skinnet av hennes närvaro. Det fick honom att halsa första glaset vin. Blicken var fäst i fjärran, förbi skeppens master och havsfåglarnas cirkulerande runt hamnen. Djan hällde upp mer vin i sitt glas. Sera förföljde verkligen ha…[Read more]

“Oredliga flickor…” Grymtade jägaren och skakade på huvudet med munnen hopsnörd i en butter grimas.

Kheezai hade långsamt kravlat sig fram till Ithia, handen för näsan och nu med tygärmen täckt av blod. Hon lutade huvudet bakåt men blicken var fäst vid Ithia.
“Ithia, lugn, han är här för att varna oss” Klämde hon ur sig, rösten dämpad från gr…[Read more]

Kheezai gjorde ansats att resa sig upp, men klev på sin egna ärm i sin förblindade förvirring och drämde ned i backen med näsan först.
“Ithia…!” Utbrast hon igen, ena handen för näsan som nu blödde ymnigt. “…vänta..!” Fortsatte hon med den nasala rösten men gjorde ingen ansats att resa sig igen, smärtan i näsan gjorde att hon höll sig på a…[Read more]

Trots att hennes ord inte varit nära lika auktoritära som hon velat få ut dem så gav dem ändå önskad effekt. Hon hade stannat upp där bland mossorna för att se hur mannen fumlade och famlade sig ut under granen. Så brast hon ut i ett högt tjut till skratt, så överväldigad över hur roligt det hela var att hon vek sig dubbelt med de svarta händern…[Read more]

Om Kheezai hade ramlat baklänges av skräck, blivit puttad eller helt enkelt för att hon blivit överrumplad av det starka och plötsligt ljuset var svårt att avgöra. Dock satt hon på ändan och blinkade kisade med ett plågat uttryck mot det skarpa ljus som framkallats.
“Ithia.. det..” Började hon men grimaserade och gnuggade sig i ögonen. Hon såg upp…[Read more]

Kheezai behövde gå, skingra tankarna och vara ensam. Trots allt hade hon ju bott ensam de senaste tio åren, om än med en och annan bybo från Vargås som kommit på besök. Men när hon gick i sin ensamhet, skyddad av nattens mörker, så insåg hon också hur ensam hon hade varit där i skogen. Så när hon insåg det så längtade hon tillbaka till Ithi…[Read more]

Kheezai rös ofrivilligt till då Ithia sa det där namnet. Det fyllde henne med hat, sorg och rädsla. Rädsla för att ens sluta ögonen. Hon kramade om sina ben hårdare och lutade hakan mot sina uppdragna knän.
“Går det verkligen att besegra… henne? Hon hittar oss överallt, i varje vrå av våra sinnen. ” Kheezai slöt ögonen för ett kort ögonblick.…[Read more]

Skymning. Som alltid i Mörkveden. Skuggorna var alltid långa och i dem tycktes det alltid röra sig av knytt och oknytt. Marken var fuktig under hennes fötter och hennes fötter sjönk ned med ett klafsande ljud. Det hade regnat. Kvinnan som var insvept i vargpäls och klädd i sälskinn stannade upp och höjde blicken, ögonen inramade av de rynkade ög…[Read more]

Berguven var en hamn hon var mycket van vid, hennes trogna följeslagare då hon vandrade på denna sidan av verkligheten. De intensiva ögonen var fästa på pojken och huvudet knycktes onaturligt mycket på sned, sådär som ugglor kunde göra. Hade hon kunnat hade hon skrattat men det lågt skri lämnade hennes bara. Vad trodde pojken, att hon kunde svara…[Read more]

Kheezai följde Ithia med blicken och makade lite på sig när hon satte sig bredvid henne, förvånad över det hela. Hon nickade lätt och såg ut i mörkret igen. I mörkret, som kanske inte var så mörkt för hennes ögon, rörde sig skuggorna av garmar och annat onkytt som gärna levde nära platser med så mycket död. Som Loradon. Men hennes tankar gick…[Read more]

Djan lät den slöa blicken gå från drottningen till den vita herren. Han höjde axlarna lite avvärjande.
“Äsch, det är bara en hörsägnen.” Han skrattade högt “Va inte så tråkiga nu” Han drack av vinet med ett belåtet lite leende, som om han gjort någonting jätteroligt och var stolt över sig själv.

“Såå… om du inte sysslar med mörk magi, vad …[Read more]

Kheezai lyssnade på Ithias ord, blicken vandrande längst eldens utkant och hon hade ett försiktigt leende på läpparna. Hon kunde känna en liten avund gro i magen på henne, det lät så främmande men ändå så lockande. Mycket olikt hennes egna uppväxt. Även hon skrattade till lite åt Ithias ord om klänningar, men sansade sig snabbt och såg med medl…[Read more]

Ett kallt skratt lämnade henne åt pojkens ord. Främsta sköldmö… Hon ville minnas det annorlunda. Ett leende som inte nådde hennes rovdjursögon stannade kvar på läpparna och hon bet lite fundersamt på en av sina långa svarta naglar. Den gav inte vika för hennes tänder. Hon försökte samla sina minnen när pojken berättade om vad som hänt, för at…[Read more]

Kheezai gick upp till Ithia, blicken liten misstänksamt på hästen. Hon var inte van vid sådana djur. En lite fundersamt min sköljde över hennes ansikte och hon såg in i skogen.
“En jägare…?” De lila ögonen vändes tillbaka till Ithia och hon log lite sorgset.
“Tur vi inte har andra mörkeralver efter oss i alla fall… ni människor kan ju inte se…[Read more]

Djan hickade till och såg på när tjänaren fyllde på hans glas, ena ögat blinkade ofrivilligt. Vinet var så likt… blod. Djan vände tillbaka blicken till herren och flinet växte sig brett åt erkännandet att han var magiker. Gick ju knappast att ta miste på det.
“Mmhm… det är gott” Han skrattade och fuktade läpparna. “Du vet att vissa –hick[Read more]