Det fanns inga flådda kattungar hängandes i fönstret. Stugan var som vilken skogsstuga som helst. Men runt dörrkarmen fanns det en hel räcka inristade symboler och runor, en skyddsbesvärjelse mot objudna gäster och ondska. Visst var det vanligt att vidskepligt folk lät mer eller mindre pålitliga magiker rista sådana besvärjelser, ofta mot en gan…[Read more]

Som svar på vad som förväntades av henne så kom det endast en nickning. Möjligen anades där också ett leende, men det hade lika gärna kunnat vara belåtenhet över att Samira stoppade undan kniven. Om något så tycktes hon slappna av. Just nu var det bättre att hon höll sitt mål hemligt.

Istället stod hon under tystnad och lyssnade uppmärksamt på…[Read more]

Stugan låg invid kanten av en skogsäng, liten och med ett tak av halm som sviktade hotande i ena änden. Flera andra husgrunder vittnade om att det en gång varit en större gård, men dessa var nu övervuxna och bland dem gick höns och kluckade. I lövträden närmast stugan hängde färgglada band och gulnande ben av mindre djur, något som inte var ovan…[Read more]

Efter en lång blick på den sönderrivna figuren vände hon istället uppmärksamheten till kvinnan och såg fascinerat på demonstrationen av magi. Men fascinationen byttes snart ut mot förvirring och hon la huvudet på sned.
“Sharah,” upprepade hon lågt och smackade med tungan åt det okända namnet. Hon studerade kvinnan och gjorde ett missbelåtet ljud…[Read more]

Ett leende sprack upp på hennes läppar då gåvorna mottogs. En kall brist gick genom skogen och hon kunde känna ödets trådar skälva till då de vävdes samman. Först tycktes hon därför inte registrera frågan som följde, utan såg sig tyst omkring lägerplatsen. När blicken återigen stannade vid människokvinnan så la hon huvudet på sned i en oförstående…[Read more]

Hon kunde känna den varma magin som kom närmare ytan, nästintill hotade att tränga igenom den tunna slöja som nu återstod mellan världarna. Avvaktande stannade hon och spände käkarna med ett klickande ljud från tänderna. Långsamt hade hon börjat sjunka ihop som ett stort kattdjur som gjorde sig redo för ett språng. Men så föll kvinnan ned på k…[Read more]

Det blev en sen kväll på Den Glada Ekorren då många av byborna tog tillfället i akt att ta sig några krus öl extra till tonerna av den vandrande spelmannen. Men till sist började folk slutligen att ge efter för trötthet och berusning och begav sig så smått av från värdshuset. Då de sista gästerna hade börjat ge sig av kom Hilda fram till Kaiyo…[Read more]

Zaria kikade på honom då han tilltalade henne, ovan att någon överhuvudtaget skulle intressera sig i vad hon hade att säga. Hans vänliga leende fick henne att först öppna munnen som om hon tänkte säga något. Så frågade han om hennes föräldrar och hennes mage drog ihop sig. Innan hon slog ned blicken syntes sorg i hennes ögon, men också skam. Hon…[Read more]

De glada samtalen och skratten blandades med tonerna från en sång, vilket slutligen fick Zaria att se upp från sin mugg. Fascinerat kikade hon mot spelmannen från sin plats bredvid Rowan och förundrades över hans mörka drag och turkosa kläder. Hon hade aldrig sett en sådan man tidigare, varken till utseende eller klädsel. För ett ögonblick…[Read more]

Det hände sällan, om inte aldrig, att den lilla byn Grimsbo fick besök av en spelman. Ryktet hade spridit sig snabbt att denna utböling tagit logi hos Hilda. De nyfikna byborna skyndade sig att avklara kvällens sysslor för att ta sig till Den Glada Ekorren i hopp om att få syn på spelmannen, likväl som att få höra historier från världen uta…[Read more]

Hon rörde sig långsamt, avvaktande då hon närmade sig i en halvcirkel runt elden, men stannade då människan lyfte sina händer mot henne. Leendet byttes mot någon som mer liknade grimasen hos ett större rovdjur. Hon kunde förnimma magin där den väntade precis bakom ytan. Det var som värmen från den lilla lägerelden, men vildare, starkare. Så i…[Read more]

Vintern var vargarnas, hungers och köldens tid. Snön hade lagt sig tung över skogen och människorna hade dragit sig tillbaka till sina byar och gårdar. Endast de starkaste överlevde den kaldrländska vinterkylan. När varg och oknytt drog fram genom vinterlandskapet så visste de klokaste att de gjorde bäst i att gräva ned sig under jord, och invänt…[Read more]

Vintern hade varit lång och i den lilla byn Brezno hade förra årets knapra skörd sinat snabbt. Så trots att vintern fortfarande dröjde sig kvar var det flera av bönderna som tagit beslutet att skicka sina fän till sommarbetet i utmarksvallarna. De var hoppfulla om att de första spirande grässtråna skulle ta sig genom nattfrost och fjolårets…[Read more]

Lucas hade bara med en liten grimas kunnat se vad som väntade de första som passerade in genom portarna, tacksam över att han kunnat stilla Leo. Men det hade inte dröjt länge förrän de gav sig in i slakthuset som nu var Cimbar.
“Erethil led vår väg” viskade han lågt när han smällde igen visiret, men det var inte ljusets gudinna som han tänkte på u…[Read more]

På värdshuset ‘Skrattande Svinet’ var det definitivt en god stämning med mycket skratt och svineri. Det stank av mjöd, piss och dvärgsvett. Mycket till värdens förtret, men få kunde tacka nej till dvärgarnas guld. Vid ett av bordet satt en grupp av smutsiga, korta och bredbröstade dvärgar klädda i tjockt läder och smycken i guld för att visa sin…[Read more]

Katarina gav Kael ett matt, men tacksamt leende. Att den förbannade barbaren från kaldrland skulle få ett ordentligt straff såg hon som en självklarhet. Om ändå hennes man brydde sig lika mycket om sin familjs heder som sin personliga ära hade det hela sett annorlunda ut. Men uppenbarligen hade han trots dessa bud ändå gett sig av i vårstorma…[Read more]

Efter de slagit sig ned vid bordet kunde de fortsätta sin tidigare diskussion, eller snarare anekdot av något som hänt tidigare under kvällen. De var alla tre uppenbart roade över det hela men de verkade inte lämnas ifred någon längre stund. Viktor tystnade och såg med rynkade ögonbryn på kvinnan som böjt sig fram över deras bord för att tända sin…[Read more]

Viktor kunde inte hjälpa det leende som växte fram på hans läppar åt hennes ord. Om hon bara visste vad som komma skall.
“Säkerligen. Det här är ju bara början” leendet var kvar och han höjde blicken för att åter se sig omkring med ett steg för att ge sig av. Men han stannade upp då hon gav honom sitt namn och riktade uppmärksamhet…[Read more]

Viktor hade följt kvinnan med blicken då hon gav sig av bort från dem, eller snarare var hans blick fäst på männen som tidigare närmat sig och nu verkade följa med henne. Rent instinktivt lät han han blicken svepa över folket som uppehöll sig därinne, vissa mer eller mindre intresserade på vad som försiggått. Av dem som verkade ha följt det hela…[Read more]