Nasrin hade stålsatt sig inför hans reaktion, redo att slåss om hon var så tvungen. Men istället stod han bara där och såg lika dum ut som han var. Det gjorde henne ännu mer irriterad och hon hade god lust att drämma hinken i huvudet på honom. Knogarna vitnade av det hårda greppet och hon höjde den i en ansats att ge vika för infallet.

H…[Read more]

Nasrin hann inte reagera innan Zaahl plötsligt vred dolken ur hennes hand. När han sedan satte den i ryggen på mannen ryckte hon till, som om hon kunde känna dödsstöten. Mannen föll framstupa i sanden och hon tog ett hastigt steg bakåt. Hennes ögon var tomma, men stora av när hon såg upp på Zaahl. Hon förblev tyst när han räckte henne dolken o…[Read more]

Aeron skrattade mjukt åt Elians fråga om risken att bli påkomna. Han lade huvudet en aning på sned, som om han övervägde möjligheten på allvar, men ryckte sedan lätt på axlarna. Han gav Elian en kort blick innan han åter såg mot byggnaden och skyndade på stegen, både för att komma bort från regnet och av förväntan.

De hade precis kommit und…[Read more]

Vänta här. Det var inte orden hon förväntat sig från Zaahl. Om han hade mött hennes blick hade han sett ilskan som nu riktades mot honom. För ett ögonblick övervägde hon att sätta pilen i ryggen på honom när han lämnade henne i huset. Men hon bet tillbaka impulsen, så hårt att hon fick blodsmak i munnen. Vad hade hon egentligen förväntat sig?…[Read more]

Nasrin var snabbt på fötter när kamelen trängde in Zaahl mot väggen. Hon hann ta ett par steg mot dem innan en befallning på ett främmande språk fick kamelen att lägga sig ner. Förbryllad lät hon blicken vandra mellan djuret och Zaahl, som långsamt tog sig bort från den. Det fanns ingen tid att reflektera över det nu, men det blev tydligt att d…[Read more]

Aeron gjorde bara en liten gest för att avfärda Elians ursäkt som onödig. Utan att stanna upp hade han slutit avståndet mellan dem och han la en hand mot Elians axel i en ordlös uppmaning att följa med honom.

“Vi ska till något bättre,” sa han och nickade mot universitetets huvudbyggnad som reste sig mörk och majestätisk intill dem. Dess impo…[Read more]

Aeron rörde långsamt runt i grytan, hans blick följde rörelsen men tycktes ändå fjärran. Som om han var fast i minnet av det han nyss sagt. Det var först när Elian ställde sin fråga som Aeron såg upp igen. Leendet som spelat på hans läppar blev till ett kort, mjukt skratt, inte olikt det från tidigare. Han lutade sig tillbaka i stolen, tog et…[Read more]

Nasrin var inte sen att följa hans skarpa uppmaning och gjorde inte något motstånd när han drog med sig både henne och kamelen in i det lilla huset. Tvärtom skyndade hon sig, för att stanna ute i det öppna var inte ett alternativ. Innan ännu en pil hann avfyras hade de hunnit in i huset och kamelen brölade oroligt där den vankade av och an i ett a…[Read more]

Nasrin lät fortfarande kinden vila mot knäna, ansiktet vänt mot honom, men blicken vandrade bort mot fjärran. Hans ord gav henne ingen tröst. Istället var det med skräckblandad förtjusning som hon insåg att hon var ensam, mitt ute i öknen, med en man som försökt döda henne. Två gånger.

Men när han började lossa på sina kläder drogs hennes uppmä…[Read more]

Aeron lyssnade uppmärksamt på Elian, utan några tecken på att han tyckte han var märklig. Det fanns något med Elians röst som lugnade honom, något som fick honom att vilja lyssna. I vanliga fall föredrog han tystnad, men när det var Elian som pratade störde det honom inte det minsta – inte ens när orden ibland blev osammanhängande av entusiasm.…[Read more]

Zaahls uppmaning om att hon skulle passa sig fick motsatt effekt. Nasrin kände hur det kröp i kroppen på henne av viljan att pressa just det ämnet längre. Hennes blick följde honom när han lade sig ned, och tankarna började redan formulera meningar att använda för att testa var gränsen gick. Men den ivern ebbade långsamt ut vid hans nästa ord.…[Read more]

Aeron tycktes inte otålig av tveksamheten, utan såg ned på boken som Elian slog upp på bordet framför dem. Hans blick svepte snabbt över innehållsförteckningen och en svag, knappt märkbar rynka formades mellan hans ögonbryn. Han kände inte igen boken, men väl dess författare. Det var en person vars verk hade legat till grund för otaliga texte…[Read more]

Aeron fann sig uppskatta deras samtal och samarbete mer än vad han hade förväntat sig. Tiden verkade flyga förbi, och när de till slut lämnade biblioteket var oljelamporna sedan länge tända. En för honom främmande känsla grep tag i  honom – en lätt besvikelse över att deras möte redan var över. Det var inte något han känt tidigare.

Innan de…[Read more]

Hallgrim förblev tyst under tiden Liv sjöng och sade inget heller efteråt. Hans usla humör låg som ett åskmoln över honom. När sången tystnade och männen i huset återgick till sina samtal lät Hallgrim sina tankar vandra till vad som väntade vid det stundande tinget.  Även om varken han eller hans män svurit trohet till den framlidne Jarl…[Read more]

Om Aeron noterade den subtila reaktion som Elian fick av titeln “Lifvets gränsland”, visade han det inte. Hans uttryck förblev oförändrat och han skänkte inte den boken ens en blick, trots att ämnet egentligen intresserade honom. Men det fick vänta. Om han skulle undvika att väcka misstankar behövde han hålla sig till studieplanen.…[Read more]

Aeron hade kommit över ett särdeles intressant stycke och märkte inte när Elian försiktigt ställde ned sina böcker på bordet. Först när Elian slog sig ned och mumlade en låg hälsning lyfte Aeron blicken, halvt skymd bakom det mörka håret som fallit ned över hans ögon. Med ett kort ögonkast tycktes han erkänna Elians närvaro, men det var utan a…[Read more]

Det lilla Njeld berättat var knapphändig men ovärderlig information. Hallgrim blev dock besviken över att Liv inte kunde spotta ur sig mer om sin farbror. Mannen som hon trots allt svurit att hämnas på under en brageskål. Hans humör blev bara mörkare och han hade flyttat sig till Halldor. Med huvuden tätt ihop och röster sänkta diskuterade…[Read more]

Hallgrim och de andra männen lämnade ifrån sig sina vapen och sköldar i kokhuset utan att göra något större väsen av sig, även om de utbytte menande blickar sinsemellan. Det fanns alltid en risk att våld kunde bryta ut, men de var inga främlingar för att lösa problem utan stål i händerna om det så behövdes.

Långhusets värme var välkommet och de s…[Read more]

Aeron höjde aningen på ögonbrynen då Elian presenterade sig. Rörelsen var nästan omärklig, en liten ryckning i huden, som snart följdes av ett svagt, flyktigt leende. Av någon anledning kändes det som ett ödets nyck att den han skulle arbeta med hade ett namn med sådan betydelse. Han nickade kort, som för att bekräfta att han registrerat d…[Read more]

Aeron hade först verkat helt ointresserad av vad som utspelade sig i salen, djupt försjunken i sina anteckningar. Men när professorns spydiga kommentar bröt tystnaden, sänkte han pennan och lyfte blicken. Hans ögon drogs till Elian, som till slut började tala. Han kunde se hur hans händer darrade och hur hans fräkniga kinder blivit röda. Aeron kun…[Read more]