Djan drämde ned flaskan i bordet igen och slöt ögonen som om något plötsligt gjort honom illa. Han kramade hårt tyget i sin hand och kände hur det värkte långt in i själen… men snart sköljde lugnet över honom och han öppnade ögonen som tårades av hänförelse. Det var som om något trasigt inom honom läkt. Ett tomrum som efter åratal äntligen fy…[Read more]

Djan brast ut i skratt och rufsade om hennes hår.
“Du menar… natten du blev till?” Han fortsatte att skratta roat, men det fanns en kyla i skrattet och något stelt i hans leende. Djan hasade sig ur sängen och upp på ostadiga ben. Han var torr som Iselems öken i munnen. En hostning avslutade skrattet och han kände den metalliska smaken av blod…[Read more]

Skrattet dog långsamt ut och han drog ett djupt andetag. Det var på skälvande armar som han hasade sig upp i sittande ställning, andningen fortfarande tung. Långsamt skakade han på huvudet och ett leende spred sig på hans läppar.
“Jag tror…” Han harklade sig, försökte samla tankarna. Allt var som en dimma och genom det djupa surrandet i hans ör…[Read more]

Det var med ett kraftigt ryck som Djan slog upp ögonen och drog flämtande efter andan. Förvirrat såg han sig omkring, blicken blank, annorlunda och panik lyfte i hela hans ansikte. I förvirringen tog han ett hårt tag om Seras axlar och stirrade skräckslaget på henne och flämtande som om han inte fått luft på flera minuter. Sasha väste och kröp un…[Read more]

Närvaron hade växt sig starkare men vinet hade sedan länge trubbat hans vaksamhet. Det kittlade i nacken när håret reste sig och han spann runt för att befinna sig någon helt annanstans. Det här var inte rätt, han måste ut härifrån. Paniken grep tag i honom som klor när han insåg att han hölls fast här och den klaustrofobiska, närgångna röste…[Read more]

Djan kunde ana hennes oroliga sömn och bekymmer men så länge hon fortfarande sov så skulle han nog inte stöta på några problem. Sagt och gjort, han kände direkt när hon vaknade och försökte stilla sitt sinne så mycket det bara gick. Han ville inte att drottningen skulle känna av hans närvaro, det gjorde dem ofta oroliga och svårare att komma åt.…[Read more]

“Vinet är det viktigaste!” Djan skrattade och svepte det sista av sitt vin. Han ställde ifrån sig glaset och tog upp smycket i sina båda händer. Sasha kurade ihop sig mot hans hals när han la sig ned helt och hållet. Han vände blicken till Sera, ena ögat stängt och med ett leende.

“Ses på andra sidan” Så la han sig tillrätta och slöt båda ög…[Read more]

Djan fyllde hennes glas till bredden och tog sedan en klunk själv. Smycket kändes tungt i handen och han kunde ana länken mellan det och Seras mor. Han satte sig, eller snarare snubblade ned, på sängen och höll upp smycket framför sig och log sedan mot Sera.

“Jag vet inte riktigt, det bara händer…” Han la ned smycket och lutade sig tillbak…[Read more]

Medan Sera grävde i lådorna passade Djan på att fylla sitt vinglas. Hans blick gick från smycken och ädelstenar som kastades ut mot fönstret och den skymmande himlen. Därute fanns frihet. Han hickade till och tog en klunk av vinet. Det smakade inte ens längre, det var bara att dricka för berusningen som gällde nu.

Djan tog emot smycket och synad…[Read more]

Till en början hade utlämnandet till Iselem och husarrest i palatset varit en lättnad när man ställde det mot alternativet att hängas i skitlandet som kallades Karm. Men dagarna hade snabbt blivit outhärdliga och det gjorde ont i varenda cell av Djan över att vara fången, övervakad och framför allt över den bittra ångesten att ha tagit någons…[Read more]

För en bråkdels sekund greps Djan av isande fasa då han såg vad som höll på att hända. Sera fast vid stolen, den ilskna mannen med kniven redo i sin hand, rakt på väg mot Sera. När det korta ögonblicket passerat så sköljde istället ilskan över honom och han tog språng mot mannen som nu hukade sig ned mot Sera.

“Iselemkräk, jag ska lära dig vet…[Read more]

Hennes klara bärnstensögon smalnade av och en fundersam rynka formades på hennes panna. Uppenbart var det att hon blev förvirrad av hans förklaring då det i hennes värld inte gick ihop. Hrafn… Kung Iki… Det var någonting bekant över namnen och hennes minne gick tillbaka till en mörk skog fylld av yrande snö, stickande rök, barnskrik o…[Read more]

Djan gjorde ett tappert försök att inte börja skratta när Sera inte bara snubblade in i mannen utan dessutom spillde ut ett stop över honom. Men försöket var förgäves och han brast ut i ett minst sagt opassande asgarv. Det hela såg så komiskt ut och det tårades i ögonen på honom. Alkohol och ett lättsamt sinne var inte en bra kombination nä…[Read more]

Djan drog ens lättnadens suck när han steg in från regnet till den rökiga värmen inne i värdshuset. Bad. Sängar… tanken fick honom att bli tårögd av längtan och lättnad att det var så nära. En riktig säng. Det var knappt så att han registrerade Seras ord när han tog emot flaskan och tog sig en stor klunk.

Först verkade han oberörd av den s…[Read more]

Fundersamt synade hon honom där hon stod, bärnstensblicken hård som sten och ansiktet stilla. Son till den som styr Frostheim…? Febrilt gick hennes tankar och letade bland osorterade och brutna minnen. Nordkonungen, den främste av Jarlar… Halvar Jotnabane! Så detta måste vara hans son. Hastigt bugade hon sig djupt och vördn…[Read more]

Fim lät blicken vandra från Ragnhildr till mannen som hon synade med misstänksamma ögon. Tidigare hade han ju siktat en pil mot henne och det var något hon inte lätt skulle glömma. Långsamt flyttade hon sig så hon hela tiden hade elden mellan sig själv och honom, samtidigt som hon nyfiket lyssnade till deras konversation. Den roade henne nästan oc…[Read more]

Regn. När man kom från Iselem hade man lärt sig att älska och uppskatta regn, ty det var Sharahs gåva till allt levande. Men när det regnat dag ut och dag in, från ett lätt duggregn till nattligt ösregn så var det svårt till och med för Djan att se munter ut där han satt på en numer slö springare med lera upp till buken och hans egna kläder so…[Read more]

Djan skrattade lågt och vände blicken mot henne med ett leende.
“Det kommer finnas massor med tid som du kan lära dig. Se, ungefär nedanför…” Fortsatte han och blickade upp mot himlen och pekade samtidigt som han förklarade de olika stjärnbilderna som hade mer eller mindre förankring i tron på Sharah. Det var även så många nätter framöver for…[Read more]

Fim hade blicken i elden där hon stod och värmde sina händer över den. Det var först när Ragnhildr presenterade sig och la ned örterna i grytan som hon lyfte blicken som hade samma färg som lågorna.
“Ragnhildr…” Hon rullade på det sista r:et fundersamt. Lika fundersamt synade hon kvinnan oblygt och blicken fastnade återigen vid hennes mage. Vid…[Read more]