Virginia svepte sitt lilla glas och följde följet med de främmande männen med blicken en bit. Hon gav sedan den unge ett ögonkast och tyckte att det var något bekant med den där gångstilen. Hon hade missat den långa flätan, men tillsammans med gångstilen kändes nu också rösten bekant. Hon puffade fundersamt på pipan igen och upptäckte till…[Read more]

Ljudet av hovar fick åter liv i Nesta och då en häst med ryttare plötsligt stod rakt framför henne var hennes mörkbruna ögon plötsligt vidöppna. Med ryggen tryckt mot trädet klamrade hon med sina händer i barken och tog sig mödosamt upp – hela tiden med blicken fäst på alven på hästen. Ett plågsamt tryck låg fortfarande över hennes bröst, men…[Read more]

De var inte långt från porten nu. Yama vred sina händer bakom ryggen när Luka pratade om att sova under samma tak som honom. Han sa inget på en stund, tittade bara bort över hustaken, himlen som skymtades mellan molnen började få en något ljusare ton, kanske skulle det bli en fin soluppgång denna morgon? Då slog det honom – han hade ju morgonbön…[Read more]

Nesta förstod inte vad de sa, men det var ingen fråga om det hårda hotfulla tonfallet. Det språk hon tidigare funnit vackert lät nu förvridet i Felaerns mun och hon kunde motvilligt nästan föreställa sig hans förvridna ansikte. Nog kunde alver vara monster när de ville.

Någonstans i sina förvirrade tankar såg hon nu hur komplicerat det hela var,…[Read more]

Virginia Trast
Virginia hade tröttnat på societetens ytliga kackel och intrigerande. Det hände oftare och oftare nu. Hon var led, spänningen var död. Hon suktade efter kaoset nu, kände hur det bubblade under ytan och hon ville ta del av det! Upproret och kungens död, celanoiten – det som skulle komma härnäst torde bli spektakulärt! Men det var u…[Read more]

Yama hajade till när Luka nämnde att han var me’erfolk. Det var inte direkt vad han hade förväntat sig, men förklarade klart hans förhållande till havet. Han log lite åt sin egen enfald och nickade förstående. – Jaha, oj, förlåt om jag lät… respektlös. det var verkligen inte meningen! Han tänkte inte underhålla några fördomar, men blev oneklige…[Read more]

Freggi följde Hillevi med blicken och vände den åter till Turin när hon lämnat salen. Nickade allvarligt som en bekräftelse på hans order.
Situationen var något för allvarsam för att Freggi skulle uppvisa något av de känslor hen härbärgerade inom sig nu. Hens första känsla var en av säll lättnad. Hen hade haft svårt att uppskatta Ragnhild…[Read more]

Yama blev lika förbryllad som Luka blev över meditation när han pratade om att ligga och flyta ute på havet. Han höjde ett ögonbryn. Tanken att han tagit sällskap av en person som inte var vid sina sinnens fulla bruk slog honom för en kort sekund. Men var det något han lärt sig under sina år i templet då var det att kontrollera sina fördomar. I…[Read more]

Just som Nesta rest sig upp var Felaern där. Som hon hade upplevt det hade hon uppskattat att han var i alla fall femtio meter bakom henne. Hon blev aningen överrumplad och lät undslippa en lågt tjut när han grep tag om henne. Men hon fortsatte att springa, mer av hans övertygande grepp än sin egen kraftansträngning – även om hon fortfara…[Read more]

Nesta sänkte handen från munnen, hennes flämtande andetag darrade nu av plötsligt adrenalinpåslag. Hon stirrade upp på pilen, noterade knappt att han nämnde högalver, men om inte pilen var tecken nog så sade hans röst henne att det var allvar nu. Hennes blick vandrade från pilen till Felaern när han fortsatte. Springa? Hennes blick var uppenbart f…[Read more]

Yama log och nickade bara åt Lukas tanke att ljuset fanns även på de mörkaste platser. När Luka skuffade till honom gick en märklig ilning genom honom. Tvärt emot Lukas intention steg försiktigt men märkbart färgen i Yamas ansikte. Allt annat än kontroll. Befrielsen han kände blandades med självförebråelse; vad höll han på med – så här uppförde…[Read more]

Nesta mötte Felaerns blick. Hennes bruna runda ögon var stora som ett jagat rådjurs, inte helt olikt då han drivit henne in i skogen för bara några dagar sedan. Allt hon ville var att fråga vad som hände, vem som var efter dem, men hon visste när det verkligen var läge att tiga. På Felaern verkade det onekligen som att detta var en farlig sit…[Read more]

Yamas snabba reflexer kickade igång när Luka stapplade, han hann sträcka fram en hand, men märkte snabbt att Luka klarade sig och sänkte den. Hans ansiktsuttryck var kontrollerat, outgrundligt, men inom sig funderade han på hur mycket Luka druckit egentligen, var han mer berusad än han först hade uppfattat?

Han följde och höll sig bakom Luka geno…[Read more]

Virginia Trast
Fick hon en till förfrågan om en dikt om rosor och tårar av en trånsjuk flicksnärta skulle hon kräkas – hon var säker på det.

Virginia strök trött bort den mörkt brunröda snedluggen ur pannan och lät handen fortsätta bakåt över den korta frisyren, ned över den bleka nacken. Hon sträckte på sig där hon satt på en liten schäslong v…[Read more]

Att Felaern verkade förvissad om att ansluta sig till de andra var ett godtagbart alternativ trots allt gjorde henne något mindre ängslig. Hon nickade samstämmigt med honom och vände sig med honom med en stärkande inandning av den friska svalnande luften.

Hon stannade när han stannade och såg frågande på honom. Förstod först inte vad han menade,…[Read more]

Aelis tittade först bara på flaskan. Den kunde innehålla vad som helst. Visst, hade han för avsikt att göra slut på henne hade han haft chansen när som helst fram tills nu. Men han verkade mer intresserad av att förhöra henne och det fanns säkert en rad substanser som skulle få henne att avslöja allt hon försökte dölja här. Men hans frågor för…[Read more]

Sedan barnsben hade Yama fått höra hur Sei är som gud, han kunde recitera texter århundraden gamla, men ingen av beskrivningarna satte ord på hur Yama faktiskt kände inför sin gud. Han sökte sina egna ord i några ögonblick.

– Sei är solen… Sa han tankfullt och tittade på ljuslågan mellan dem. – Men han är mycket mer än så. Jag ser Sei som ett…[Read more]

Nesta fortsatte att gå, med lättare och lättare steg, mer och mer medveten om sin omgivning – men helt ovetande om vad som hände i träden ovan dem.

När han nämnde lägret och de andra hajade hon till lite. Hon förnam känslan av de första mardrömslika nätterna i tältet och såg framför sig den rödhåriga. Hon hade fått känslan av att hon hade en hel…[Read more]

Att hjälpa andra – en av de noblaste dygderna. Utan att han själv märkte det växte ett leende långsamt över hans ansikte allt medan Luka talade om sin syn på världen och sitt kall att hjälpa andra. Det var som att solen långsamt gick upp efter en kall natt och tinade frosten i gräset. Han humade instämmande och nickade uppmuntrande då och då.

Det…[Read more]

Yama lyssnade med växande förståelse. Han nickade och väntade på att det skulle gå upp för Luka vad kvinnan hade i kikaren, men insikten verkade inte komma. Han själv må vara övercynisk ibland, men i detta fall var det uppenbart bara på kvinnans beteende och utseende vad som utspelades. Han visste inte om han skulle roas eller förfäras ö…[Read more]