Nesta ångrade nästan att hon föreslagit det när hon snabbt insåg att också den tunga överkjolen behövde komma av om hon skulle kunna göra de rörelser Felaërn visade. Hon tänkte på diskussionen de haft innan om hennes kläder. Det tog emot, men tillslut stod hon i bara särken, med bältet åtdraget i midjan. Denna nya beslutsamhet kanske skulle bl…[Read more]

Nesta skrattade bittert till.
“- Där jag kommer ifrån kunde livlig fantasi lika gärna vara en synd…”
Men när Felaërn åter tog hennes hand kände hon att hon kanske kunde våga hänge sig åt fantasier ändå. Hela detta deras företag kändes som en fantasi, en fantasi hon haft men inte vågat erkänna – att få vandra i solen med någon som fick henne at…[Read more]

Närheten var berusande. Var det så här det hade känts? Nesta hade svårt att föreställa sig att hon någonsin hade känt så här. Att hon någonsin hade känt sig så levande. Blodet rusade varmt inom henne. Och så minnet… Var det så här det hade börjat? Var det på detta sätt de kommit så nära första gången de mötts?

Nej, det kunde inte vara ett minn…[Read more]

Nesta såg bekymrat och med viss förvåning på Felaërn när han berättade om striden och hans del i den. När hon insåg vad han berättade, hörde darrningen på rösten, skämdes hon åter över hennes bild av vad som hänt. Hon skakade lätt på huvudet. “Detta är vad som är problemet med denna konflikt. Jag minns inte striden, men jag minns min bild av er…[Read more]

När blomman flög upp i Felaërns ansikte drog Nesta först snabbt efter andan och höll för munnen i förskräckelse. Vad tog det åt henne? Men hon hann inte tänka längre än så. Hennes förundrade glädje visste inga gränser när Felaërn sken upp skratt. Först kunde hon bara se på honom med ett förtrollat leende – om hon tyckt att han var vacker innan så…[Read more]

Aelis kunde inte dölja sin törst, hur mycket hon än ville. Hon böjde sig fram för att möta flaskan med torra läppar och drack försiktigt. Hon mötte oavsiktlig hans blick när hon drack och kände sig plötsligt plågsamt underlägsen. Den rebelliska ilskan hon nyss känt sjönk undan och gav vika för den trötthet hon bar i hela sin kropp och själ. H…[Read more]

Virginia svepte sitt lilla glas och följde följet med de främmande männen med blicken en bit. Hon gav sedan den unge ett ögonkast och tyckte att det var något bekant med den där gångstilen. Hon hade missat den långa flätan, men tillsammans med gångstilen kändes nu också rösten bekant. Hon puffade fundersamt på pipan igen och upptäckte till…[Read more]

Ljudet av hovar fick åter liv i Nesta och då en häst med ryttare plötsligt stod rakt framför henne var hennes mörkbruna ögon plötsligt vidöppna. Med ryggen tryckt mot trädet klamrade hon med sina händer i barken och tog sig mödosamt upp – hela tiden med blicken fäst på alven på hästen. Ett plågsamt tryck låg fortfarande över hennes bröst, men…[Read more]

De var inte långt från porten nu. Yama vred sina händer bakom ryggen när Luka pratade om att sova under samma tak som honom. Han sa inget på en stund, tittade bara bort över hustaken, himlen som skymtades mellan molnen började få en något ljusare ton, kanske skulle det bli en fin soluppgång denna morgon? Då slog det honom – han hade ju morgonbön…[Read more]

Nesta förstod inte vad de sa, men det var ingen fråga om det hårda hotfulla tonfallet. Det språk hon tidigare funnit vackert lät nu förvridet i Felaerns mun och hon kunde motvilligt nästan föreställa sig hans förvridna ansikte. Nog kunde alver vara monster när de ville.

Någonstans i sina förvirrade tankar såg hon nu hur komplicerat det hela var,…[Read more]

Virginia Trast
Virginia hade tröttnat på societetens ytliga kackel och intrigerande. Det hände oftare och oftare nu. Hon var led, spänningen var död. Hon suktade efter kaoset nu, kände hur det bubblade under ytan och hon ville ta del av det! Upproret och kungens död, celanoiten – det som skulle komma härnäst torde bli spektakulärt! Men det var u…[Read more]

Yama hajade till när Luka nämnde att han var me’erfolk. Det var inte direkt vad han hade förväntat sig, men förklarade klart hans förhållande till havet. Han log lite åt sin egen enfald och nickade förstående. – Jaha, oj, förlåt om jag lät… respektlös. det var verkligen inte meningen! Han tänkte inte underhålla några fördomar, men blev oneklige…[Read more]

Freggi följde Hillevi med blicken och vände den åter till Turin när hon lämnat salen. Nickade allvarligt som en bekräftelse på hans order.
Situationen var något för allvarsam för att Freggi skulle uppvisa något av de känslor hen härbärgerade inom sig nu. Hens första känsla var en av säll lättnad. Hen hade haft svårt att uppskatta Ragnhild…[Read more]

Yama blev lika förbryllad som Luka blev över meditation när han pratade om att ligga och flyta ute på havet. Han höjde ett ögonbryn. Tanken att han tagit sällskap av en person som inte var vid sina sinnens fulla bruk slog honom för en kort sekund. Men var det något han lärt sig under sina år i templet då var det att kontrollera sina fördomar. I…[Read more]

Just som Nesta rest sig upp var Felaern där. Som hon hade upplevt det hade hon uppskattat att han var i alla fall femtio meter bakom henne. Hon blev aningen överrumplad och lät undslippa en lågt tjut när han grep tag om henne. Men hon fortsatte att springa, mer av hans övertygande grepp än sin egen kraftansträngning – även om hon fortfara…[Read more]

Nesta sänkte handen från munnen, hennes flämtande andetag darrade nu av plötsligt adrenalinpåslag. Hon stirrade upp på pilen, noterade knappt att han nämnde högalver, men om inte pilen var tecken nog så sade hans röst henne att det var allvar nu. Hennes blick vandrade från pilen till Felaern när han fortsatte. Springa? Hennes blick var uppenbart f…[Read more]

Yama log och nickade bara åt Lukas tanke att ljuset fanns även på de mörkaste platser. När Luka skuffade till honom gick en märklig ilning genom honom. Tvärt emot Lukas intention steg försiktigt men märkbart färgen i Yamas ansikte. Allt annat än kontroll. Befrielsen han kände blandades med självförebråelse; vad höll han på med – så här uppförde…[Read more]

Nesta mötte Felaerns blick. Hennes bruna runda ögon var stora som ett jagat rådjurs, inte helt olikt då han drivit henne in i skogen för bara några dagar sedan. Allt hon ville var att fråga vad som hände, vem som var efter dem, men hon visste när det verkligen var läge att tiga. På Felaern verkade det onekligen som att detta var en farlig sit…[Read more]

Yamas snabba reflexer kickade igång när Luka stapplade, han hann sträcka fram en hand, men märkte snabbt att Luka klarade sig och sänkte den. Hans ansiktsuttryck var kontrollerat, outgrundligt, men inom sig funderade han på hur mycket Luka druckit egentligen, var han mer berusad än han först hade uppfattat?

Han följde och höll sig bakom Luka geno…[Read more]