Aelis gick motvilligt in genom porten. Det var skönt att komma i från vinden, men känslomässigt var hon djupt ambivalent. Vinden ylade som vanligt i försummade springor i väggarna och hon kunde nästan höra Anshars röst eka unisont. En ilska växte i henne. Hon var arg på sig själv som låtit sig tillfångatas, efter alla dessa år. Hon var arg på mäs…[Read more]

Yama kom på sig själv och insåg att han inte bara kunde stå där, skulle han bara gå tillbaka och sätta sig nu när gärningen var gjord? Han kanske skulle informera mannen, den här Luka, vilken fara han befunnit sig i i alla fall, bara kort förklara varför han “stört” dem? Han öppnade munnen och skulle precis till att säga något när mannen tilltalad…[Read more]

Yamashita i Sanaka
I ett hörn på andra sidan lokalen satt en yngre man av tydlig Niraisk härkomst – hans korpsvarta hår var uppsatt i en stram men något tilltufsad knut på huvudet och hans skarpa käke skuggades av ett par dagars skäggstubb. Han sörplade i sig av fisksoppan han beställt och betraktade skådespelet på håll. Han hade sett det förr och…[Read more]

Hon tog ett skutt över roten han visade på, allt medan hon pratade. Det kändes som att hon blev lättare när hon pratade om sitt hem på detta sätt, med en utomstående – hon hade aldrig pratat så med någon förut. Hon började se och förstå saker som bara varit vardag tidigare.

Det var frustrerande svårt att läsa alven och hon började förstå…[Read more]

Aelis vände sig osäkert om och lät sig bindas. Han var inte särskilt uppmärksam om han trodde att hon skulle kunna göra honom någon skada nu. Men det var bäst att bara lyda. Ett visst hopp steg dock tvekande i henne, kanske skulle hon få en chans att förklara sig ändå? Nej, hon skulle inte ta ut något i förskott – det kunde lika gärna bara va…[Read more]

Som alltid när Turin talade lyssnade Freggi uppmärksamt – respekten hen hade för honom var inte obefogad och jarlen gjorde skäl för sin ställning även nu. Hen slappnade av synligt när Turin talade, försökte att inte le när han i sin klokhet talade om gudarna. Hur knivigt det än blev kunde hen lita på att Turin stod på god fot med asarna, hen k…[Read more]

Det skar i bröstet för varje andetag, snurrade i huvudet. Hon trodde hon skulle kräkas när hon plötsligt hörde hans röst så nära och förstod att han visste precis var hon var. Vad hade hon trott? Nu var det ute med henne. Hon sänkte långsamt handen hon lagt över munnen. Hela hennes kropp skakade av anspänning och fruktan. Självklart sa han att han…[Read more]

Hon ville slå honom. Så gjorde man i gränden i Iserion när någon betedde sig på ett sätt som man inte gillade eller förstod, ja inte Nesta förstås.

Så det var en tankelek bara trots allt? Hon visste inte var hon skulle göra av sin förlägenhet. Här hade hon gått och inbillat sig att hon kanske började förstå alverna, honom – högmod tänkte hon;…[Read more]

Nesta log vemodigt och nickade. Jo, han förstod lika väl som hon att en fredlig samexistens deras folk emellan var en vision av en mycket avlägsen framtid – om en sådan framtid ens fanns. Vilken fruktansvärt hjärtskärande tanke! Hon reste sig med ett milt leende och följde honom tyst medan hon fortsatte sin tankegång.
Hur lång tid kunde ha gått p…[Read more]

Hon sprang och sprang , men andetagen började mycket snart riva i hennes bröst. Hon hörde honom väsnas bakom sig, alldeles för nära! Paniken växte i henne, hon andades högt nu, det rosslade i halsen. Hon började snubbla på lösa stenar. Hon kunde inte springa längre, kanske kunde hon gömma sig? Bara han inte hört henne.

Hon bestämde sig…[Read more]

– Äsch, bry dig inte om det! Sade hon nedslaget. – Det löser sig alltid för mig. Hon såg på honom med nya skeptiska ögon när han klunkade i sig av innehållet i stopet. Jo, det var nog klokt att gå mer försiktigt fram. Han kunde definitivt ha en egen agenda. Hade hon tur var han bara dum. Vad som vore allra bäst var om hon kunde plantera dess frön…[Read more]

Nej nej nej! Skräcken när Aelis förstod var denne Triskian kom ifrån var uppenbar i hennes plötsligt uppspärrade ögon. Hon sänkte omedvetet den gamla och slitna men tunga dolken något. Hon vacklade. Hur kunde hon ha varit så slarvig!? Det Tredje Ögat var själva anledningen till att hon sedan barnsben tvingats bo här i det fördolda i bergen. Mäste…[Read more]

När han skrattade ryckte hon nästan till och hon såg åter upp. När hon såg på honom då var det som att hela skogen lystes upp och hon brast själv ut i ett uppsluppet porlande skratt när han förklarade. Ja, naturligtvis, klart han hade föräldrar! Hon kände sig roat skamsen när hon förstod att hon hade exotifierat alvena till den grad att hon kn…[Read more]

Aelis reste sig hastigt när han talade och hon upptäckte att hon plötsligt inte var ensam. Hon snubblade till men återfick snabbt balansen. Hur hade hon missat honom? Hur hade hon inte hört honom? Hon tappade roten när hon reste sig och drog kvickt fram en mindre dolk från under den mörka kåpan. Hon riktade den mot honom och såg på honom med…[Read more]

Nesta lyssnade nyfiket när han började förklara och följde honom med blicken när han satte sig. Ungefär samtidigt som han visade henne att sitta förstod hon att hon hade hamnat i en värld som hon inte skulle kunna släppa, inte ens för sitt hem och sin familj. Det var en känsla av två världar som slet i henne, men denna drog starkare av anledning…[Read more]

Det här var FÖR lätt! Tanken slog Ferin att Ucar hade organiserat en grym plan att lura henne för att slutgiltigt bryta henne totalt. Hon föreställde sig hans feta flottiga onda leende och svalde hårt. Hon såg sig om i lokalen igen, men inget verkade vara ur sin ordning. Hon såg på Luka igen, om han var en svindlare var han den bästa hon någons…[Read more]

Hon hade inte insett att hon tänkt högt och rodnade tydligt när han log åt talesättet hon tänkt på. Hon log själv nervöst, men mer åt marken än åt honom. Det var fint att kunna le och att mötas av ett leende efter de skrämmande dygn hon haft. I hennes vildaste fantasi hade hon aldrig ens kunnat föreställa sig att alver log, inte vänligt, inte s…[Read more]

Aelis
Bara dagen efter det misslyckade försöket hade Aelis funnit objektet, lika död som innan, nära en by… Hon visste inte om byborna hade upptäckt något, men efter det vågade hon inte stanna kvar i skrevan längre – hon var tvungen att bege sig tillbaka till fästet.

Det var svårt att komma tillbaka – hon hade “begravt” mäster Anshar i ett lite…[Read more]