Och där hade hon honom på kroken! Det var svårt för henne att inte le vid tanken, men hennes mungipor förblev spända i en dyster min.
Hennes historia var inte helt osann: hon hade fostrats av Ucar och han hade en förmögenhet som hon ansåg sig vara den rättmätiga ägaren av. Hon hade mer eller mindre själv stått för säkert halva summan genom st…[Read more]

Nesta hade stannat när alven verkade stanna. Han verkade faktiskt lyssna och försöka förstå henne, hon hade inte reflekterat över att hon kanske var lika främmande för honom som han och hans värld var för henne. Ännu en dimension av läxan i ödmjukhet. Hon stod handfallen i sin skam över det tårfyllda utbrottet.

När han klev närmare var det…[Read more]

Ferin fortsatte att lyssna intresserat medan han berättade om sin kraft. Hela tiden tog hon nya klunkar, men släppte honom inte med blicken. Folk gillar att bli lyssnade på, det är allt de vill här i livet – att bli sedda och hörda. Och Ferin var bra på att se och lyssna, hon var också som resultat av detta en god människokännare. Det var många…[Read more]

Freggi Einriðivinr
Freggi märkte knappt när Turin kom in i hallen, men vid Ragnhildrs viskning följde hen hennes blick. Freggi hade stor respekt för Turin och bara skymten av hans gestalt fick Freggi upp på fötter igen. Hen fick med sig klingan upp och ställde sig nära sin vän, vänd mot Turin, rakryggad med böjt huvud och händerna hårt knutna…[Read more]

– Jag… jag vet kna-happt själv… Snyftande hon. Hon vände de tårfyllda stora bruna ögonen upp mot skyn som hon nätt och jämnt kunde skymta genom det täta lövverket. – Skaparen må-måste testa mig! Ännu en skälvande snyftning. – Jag hade precis fått jobbet i köket och, och, jag vet inte, någon måste väl skala furstinnans po-potatis, de s…[Read more]

– Det känns prima! Hon log stort och klappade sig där såret varit för bara några minuter sedan.

De gick in på krogen, Nennas Horn. Ferin beställde två enorma stop mjöd åt dem och tog ett bord i ett lite mörkare hörn – hon förutsatte att Luka skulle betala; han hade ju sagt att han skulle köpa dryck åt henne. De var långt från de skummare hamnkva…[Read more]

När Ragnhildrs ögon och svaga leende nådde Freggi fanns det ingen tvekan hos hen längre – de var åter barn och igenkänningen sprakade igång en svallvåg av känslor. Vad Hillevi sa var bara en dov gröt utanför suset i hens öron, hen tog snabbt några långa kliv och var framme hos Ragnhildr där hen föll på knä och lade sina stora händer på sin gam…[Read more]

Ferin var en lång, manhaftig kvinna – slank, men senigt muskulös. Hon tittade ner på honom med ett snett leende.

– Man tackar!

Hon tog linnet och började att klä av sig helt utan krusiduller. Hon grimaserade lite när det stramade där såret varit, men kände samtidigt att den skarpa smärta hon känt för bara några minuter sedan nu snart var he…[Read more]

Hon stirrade ner i marken, för nu låg tårarna och bara väntade på att rinna ner längs hennes runda kinder, hon var monstret och hon skämdes inför denna stoiska varelse.
Ordet “gäst” hade hon fnyst åt för bara ett dygn sedan, men faktum var att alverna inte hade varit något annat än just gästvänliga mot sina fångar – lite fåordiga och kalla, men v…[Read more]

Ferin
Ferin svarade inte på kommentaren om “rövarnas” tillstånd. Hon log bara snett. Kunde någon verkligen vara såhär naiv? En måste väl försvara sig!? Vad hade han själv gjort om han hade blivit attackerad av tre banditer – lagt sig ner och dött? Nu var det kanske inte precis detta som hade hänt henne, men tänk om…?
Drycken värmde hennes ömma k…[Read more]

Nesta
Nesta följde alven med blicken, hon skulle kunna springa nu… Insikten kom som ett ämbar kallt vatten som hällts över henne, det var som att hela hennes bröst frusit till is. Så sjöng fågeln igen och väckte henne åter till liv, verkligheten krävde hennes fulla underkastelse: hon skulle inte hinna mer än några meter. Ögonblicket…[Read more]

Ferin
Ferin tog då emot flaskan, drog ur korken och drack några fulla munnar medan han talade vidare. Med det stora sår hon själv ådragit sig skulle han nog aldrig misstänka att allt blod inte var hennes, ändå sa hon lite med glimten i ögat:
– Du skulle se den andre! Hon skrockade lite, men knep sedan igen då det fortfarande var en smula ömt på an…[Read more]

Freggi var van att höra Hillevis röst myndigt dåna i hallen, den var imponerande så det förslog och hade kanske kunnat övertala till och med Freggi att dra ut i strid i yngre dagar – om det inte var för att hens kall fordrade att hen höll sig mer på hemmaplan. Men plötsligt kändes hennes röst förvriden i Freggis öron, hon hade tagit ett namn i si…[Read more]

Nesta
Nesta klev på stela ben ut ur tältet vid alvens anmodan, men glömde snabbt sina obekväma känslor inför sin nya dräkt, ja hela situationen. Naturen och ljuset slog emot henne med oväntad kraft, som en frisk fläkt efter en lång dag i tvätteriets ångor. Hon stannade till och blundade, drog ett djupt andetag – det luktade liksom… grönt. Nest…[Read more]

Freggi
Freggi kisade automatiskt, figuren där framme blev tydligare för varje steg hen tog. Något med den knäböjda figurens ställning gjorde det tydligt att det inte handlade om någon slags hemställan eller vördnadsbesök, händerna var möjligtvis bakbundna. Men hens första tanke var att detta var inte hens sak. Freggi hade för vana att inte lägg…[Read more]

Ferin
Ferin hade bara antagit att den unge mannen skulle göra som slumläkaren och tråckla ihop såret med nål och tråd, kanske lägga på någon illaluktande sörja och ett förband. När det vita ljuset uppenbarades i hans händer drog hon först kort efter andan. – Vaf…!?
Hon slappnade inte direkt av när hon märkte, kände, att såret läktes, men hon g…[Read more]

Nesta
Nesta drog i tunikan hon hade fått, den kändes allt för kort, och hon var en “kjol-person” – hon visste inte om byxorna hon fått fick henne att känna sig naken eller instängd.

Tiden i tältet hade gått långsamt, hon hade aldrig kunnat föreställa sig att alverna skulle vara så… psykologiska i sin tortyr. De hade lämnats där, uppklädda, vä…[Read more]

Ferin
Just som Ferin höll på att tuppa av igen uppenbarades en figur i mörkret och den talade. Hon blinkade liksom yrvaket och fattade sig snabbt, räddning! Hest och ansträngt försökte hon ljuga ihop något medan han började undersöka henne. Hon var en van lögnare, mycket lite av det hon någonsin sa var sant – det var så en kom någon vart i denna…[Read more]