Egentligen hade det hela varit ett skämt, hon hade varit säker på att han skulle tvätta bort det. Fast hon hade inte heller hjärta – eller för den delen hann hon inte säga något innan han stampade iväg. Nästan lite rädd hade hon följt efter honom, men hon hade hållt sig i bakgrunden när Ejvald höll sitt tal. När han berättade för resten att hon va…[Read more]

Återigen verkade Djan nästan släpa sina fötter efter sig. Det var nästan som om hon kunde höra hasandet. Långsamt. Spillde den tid som de inte hade. Hennes naglar, som var röda av torkat blod och vin, slog mot armstödet likt en tickande klocka.

“Säg mig, Djan. Varför är min fängelsehåla tom?” frågade hon och såg inte ens på mannen framför s…[Read more]

Ett litet flin speglade sig på Akilas läppar när hon hörde Djans ord. Som om det var ett skämt dem emellan. Hon mindes nog paladinen, hon som trodde på fel gud. Mindes att hon hade haft ett val. Athal eller Sharah och det var uppenbart vad hon hade valt. Fel.

Hennes ord om respekt och tal om diplomati fick henne att spänna käken. Vem var hon som…[Read more]

Blicken följde mannen och hon var tyst när han presenterade sig. Det var intressant att se hur han rörde sig och tala. Förstås var han ingen man från Iselem, utan tron på Sharah. Bara det var en skymf, men då spelade det heller ingen roll om mannen offrades i ett uppdrag. Ett snett leende fanns på hennes läppar och hon reste sig upp för att lägga…[Read more]

Allt hade varit oplanerat. Camthalion var sällan den som planerade saker och ting, men den här gången hade han varit ute på andra ärenden. Redan när han satte foten i lägret hade flera kommit fram till honom och berättat sin verision om vad som hänt och vad som var tanken. Fast ingen av dem intresserade honom – det enda som var viktigt var Aeny…[Read more]

Först kände hon en lättnad över att det faktiskt var Etienne, ensamheten skulle få vänta lite till. Sedan kände hon hur hennes hjärta började slå irriterande fort, kinderna blev nästan lite röda. Hon skrattade glatt till och lade sedan sina armar omkring Etienne och höll henne nära en stund. Drog in hennes friska doft för att sedan möta hennes bl…[Read more]

Vésiva kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt. Hon hade nästan hållit andan när han släppt hennes hand. Skulle han klara det? Svaret visade sig snart och hon var inte allt för förvånad.

“Åh… det kommer att bli bättre med tiden!” sa hon samtidigt som hon drog efter andan för att hindra sig från att skratta igen och höll ut hand…[Read more]

Hennes namn verkade eka i skogen, från båda brinkerna och hon försökte att svara dem så gott det gick medan hon dinglade fram och tillbaka där uppe i trädet. Det var svårt att fokusera riktigt, för det hela gjorde henne väldigt illamående.

“Herrie… Faegrim!” utbrast hon, men tystnade när det var andra röster som hördes. En mörk blick fanns ho…[Read more]

Hur hon hade hamnat i Karm, var inte Vinga helt säker på. Fast kanske var det inte så märkligt ändå när hon inte tycktes ha något mål längre. Lite ensamt vandrade hon där över kullstensgatan, när hennes häst vilade i stallet. Kanske det var ensamheten som spelade henne ett spratt men hon tycktes se en glimt av en god vän. Det röda håret, sättet h…[Read more]

Förvirrat såg hon sig omkring när någon drog i hennes kläder så att hon inte längre var ovanpå mannen. Lite klumpigt fumlade hon bakåt, men hann rätta till sig själv så att hon inte föll på ändan. Lite hastigt plockade hon upp hatten och rörde oroligt vid dess hattbrett medan hon så försiktigt hon kunde tassade fram.

“Jag… jag kan ordna det…!…[Read more]

Straffet kändes, på något sätt rätt. För att vara ärlig skulle hon nästan kunna tänka sig att ge hans familj mer. De skulle behöva det de kommande åren och hon hörde skriket från festen. Hon skakade nätt på huvudet, egentligen hade hon själv velat avsluta hans liv. Men hon vågade inte sga något.

Åt hans fråga kunde hon inte rå för att skratta,…[Read more]

Allt tumult runt omkring Ranghildr verkade hon inte lägga märke till. Hennes kinder var fortfarande glansiga men det verkade inte finna några tårar kvar. Ilskan inom henne blossade upp och hon knöt sina nävar för att försöka hindra sig själv. Trots allt var det inte hennes barns börda att trösta henne. Det skulle vara tvärtom, milt strök hon en…[Read more]

Förstås var det inte svårt att se hur envisheten och ilskan stormade inuti honom som och lite obekvämt rörde Ranghildr på sin ena fot. Förstås var det ignenting hon ville be om sin son. Fast å andra sidan hade hon tagit risken.

“Information som på lång sikt kan få oss att vinna striden. Sedan kan ni komma för mig.” sa hon, simpelt och sakligt…[Read more]

Ett litet leende fanns där i Ranghildr ansikte. Faktum var att hon nog nästan hade velat stå i en sköldmur i strid än att behöva ta emot alla de gäster som väntade dem där nere.

“Jag antar att du har rätt” muttrade hon och skakade på huvudet för att sedan stryka en hand över Maeves hår. Som för att rätta till flätorna en sista gång innan hon r…[Read more]

Magin som gick sönder brände hennes arm och hon ville inget annat än att ge ifrån sig ett tjut av smärta men lät det inte undsläppa hennes läppar. Istället spände hon käken och greppade tag i Yazefins hand hårt och såg på honom med en allvarlig blick.

“Vi har inte mycket tid.” började hon och de rubinröda ögonen var intensiva och drog djupt efter…[Read more]

Förvirrat lade kvinnan huvudet på snedden. För hon hade inte varit beredd på att han skulle fråga henne det. När hade någon ens ställt en sådan fråga till henne innan?

Kvinnan sprack upp i ett obehagligt leende och slog ut med sina händer. Som om det var bestämt vart hon skulle röra sig nu. Hon skrockade till lite grann över situationen.…[Read more]

Åt Djans ord fnös Akila och gjorde en nonchalant hand i luften. För att vara ärlig hade hon inte tid med sådana här saker nu. Tiden var allt för knapp och dessutom var det en ilska inom henne som gnagde. Ismat viskning var knappt något hon hörde och hon gav en blick åt både Nashwar och Djan som inte var nådig.

“Kapa hennes tunga om du behöver” ko…[Read more]

En tjänarinna försökte försiktigt att rätta till drottningens svarta hår som verkade ha stått åt de flesta håll, samtidigt som Akila viftade bort henne som om hon skulle vara en irriterande fluga. Till slut lyckades drottningens hand komma åt hennes hand och de vassa naglarna gjorde en rispa på tjänarinnans hand som istället skyndade sig att fyll…[Read more]

Omari är namnet jag tilldelats. Orden verkade inte riktigt registreras hos Akila. För hon kunde fortfarande inte riktigt förstå. Han skulle vara död. Det var något som hade gnagt på hennes samvete sedan den natten hon lämnade honom. Däremot kunde hon inte förneka att amuletten liknade den som hon lade i sonens famn. En sista sak att minnas hen…[Read more]

Väntan. Oändlig sådan. Ibland undrade Akila om ett sandkorn hade fastnat i det stora timglaset till Sharah. Vanligtvis gjorde det inte drottningen något. Hon var en kvinna som fann ett tycke i strategi och planering. Allt hade sin tid. Precis som att var sak hade sin plats.

Fast på senare tid tycktes allt vara på fel plats och tålamodet tycktes…[Read more]