Ett litet tag tycktes kvinnan förvirrad – som om hon inte riktigt hade minne av att hon hade ställt den frågan innan. Hennes ögon var disträ och verkade var fäst på den lilla flickan som låg i hans knä. För ett kort ögonblick tycktes det finnas något milt där även om hennes sneda leende verkade ge det en liten mer obehaglig känsla.

“Jag…[Read more]

“Med ett slag mot Ingval så att pannbenet sprack.” mumlade hon fram, men kunde inte rå för att le lite åt känslan och det underbara ljudet. För att sedan se på Ejvald lite ursäktande. Det var nog inte det som han ville höra och hon suckade tungt.

“Du borde straffa mig med, det vet du.” sa hon simpelt till slut och log lite åt hans ord om vad so…[Read more]

Sniffandet av den lilla ungen kittlades i hennes hand och hon kunde inte rå för att skratta till. Vilket nästan lät som en liten flickas fnitter och hon letade i sina många fickor för att få fram ett par små torkade köttbitarna som hon höll fram till den lilla draken.

“Är du ännu hungrigare?” frågade hon, nästan lite orolig för efter det här…[Read more]

Hans klagande verkade för Toss förvirrande. Två timmar var trots allt mycket tid – tid nog att göra två rätter för att vara ärlig. Han suckade, nästan lite uppgivet för att skaka på huvudet och sneglade mot sin kapten som vanligt talade med flera stycken samtidigt. Det var svårt att helt förstå vem och vad som kaptenen pratade om ibland.

Lite…[Read more]

“Det är inget du borde fråga mig om… Du vet vad mitt svar skulle vara.” svarade hon simpelt för att sedan lägga en hand, nästan lite milt över Ejvalds för att se på honom lite menande.

“Du ska inte låta din svaghet för mig blinda dig, det var jag som attackerade de två först och bröt din regel.” sa hon, lite menande men hon hade inte ångrat…[Read more]

Lite förvirrad var hon över de skiftningar som fanns där hos Ejvald, men hon fann en lättnad krypa sig upp inom henne när han var lite mer mjukare och lade sin arm omkring honom. Även om hon ryckte till lite först – som om han kommit åt ett blåmärke.

“Jag vet inte… Hjälplösheten kanske? Eller likheten? Att vara en ung kvinna, utan någon att v…[Read more]

Blicken och den plötsliga kylan skrämde Ranghildr och hon var inte riktigt säker på vad hon skulle säga eller om hon ens borde säga något. Kanske hans ilska och kyla var mot henne. Hon visste förstås att hon inte skulle ha ingripit i vad de höll på med men samtidigt kunde hon inte ha gjort något annat när kvinnans skrik på hjälp ekade i hennes…[Read more]

Orden ifrån honom fick henne att som hastigast le, för det var en värme där i hans ord. En oro. Hon drog djupt efter andan och tog upp en en näve av stenar och sand som hon lät rinna ner mellan hennes fingrar medan hon till slut vände blicken mot honom.

“Jag hade inte tänkt ingripa först…” sa hon, hastigt som om det var ett desperat löfte fö…[Read more]

När hon hörde sitt namn tystade den unga kvinnan ett kort ögonblick innan hon snyftade till och nickade lätt. Hon sparkade ännu en sten i vattnet och lät blicken fortfarande vara kvar på dess böljor som började bli lite fler nu när vinden hade blivit allt större.

“Vad gör du här?” frågade hon sedan, som om hon inte riktigt ville ha honom där och…[Read more]

Som om hon fann hans ord roande skrockade Ziyaté till och korsade istället sina armar. Han skulle nog se den skimrande magiska ringen på hennes finger. Den som gjorde att hon var bunden till Lloth, för hennes svek och skulle inte svika henne mer. Den nästan sliskiga kärleken och lojaliteten för Lloth som svämmade inom henne när hon hade andra ta…[Read more]

Det var inte förrän sent på kvällen som Ejvald skulle se Ranghildr igen. Fast det var något på hennes sätt som kändes undvikande som om hon inte riktigt ville möta Ejvald eller någon av de andra på skeppet. En liten suck sjönk hon ner på en av stenarna vid stranden och såg ut mot havet. Där hon hoppades vara ensam.

I eldens sken skulle han nog…[Read more]

“På samma sätt som du inte kommer få mig att ändra min åsikt!” utbrast hon, arg och ilsket. Hennes temperament var alltid något som ibland hade skrämt barnen, inte för att sönerna brukade gå på hennes nerver på samma sätt som hennes dotter gjorde. Hon drog ett andetag för att lugna sig och borrade in sina isblåa ögon i hans.

“Jag vill göra det h…[Read more]

“Alla gör vi misstag, och ni dödliga har en tendens att söka efter en trygghet. Det kanske de kan ge dig här” sa Ziyaté och på hennes läppar fanns nästan ett medlidande leende. Inte för att hon skulle förnedra sig själv genom att visa något mer än en kort sekunds medlidande.

Hon skakade på sin kropp, lite obekväm med allt det sorgsna och ta…[Read more]

Ranghildr hade varit ute och samtalat med Eirik en stund och precis tagit sig in i salen igen. Fast det som hon nu såg fick en rysning att krypa sig längst ryggraden. Den isblåa blicken var fokuserad på något som nästan liknade ett skal av hennes Kettil. För trots allt gick det inte att mistta att det var en skepnad av hennes döda son.

U…[Read more]

En liten grimars gjorde Ranghildr över hans rufsande, det skulle betyda att hon var tvungen att få bort de tovor han skapade senare ikväll. Hon korsade sina armar för att se på honom med ett höjt ögonbryn.

“Det var du som drog hit mig – om du inte börjar glömma saker?” sa hon och sedan knuffade sköldmön Ejvald lite framåt för att sedan se mot…[Read more]

Ett tag tycktes Ranghildr att tappa bort sig i sina ord när han hörde hur nyckeln vred till i låset. Vaksamt betraktade hon dörren och hennes näve var knuten som om hon skulle vara beredd att nita till, om personen var en främling. Hon hötte sin näve åt Audgisil när han så retsamt kallade dem båda flickor.

“Akta dig så du inte får en blåtira. F…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

Audigils blick gick från mörkeralven till Rune, och han nickade lätt över de

När han talade om Thalia nickade hon lätt, det var kanske sorgset. Åtminstone så såg det ut som hon tyckte det och hon nickade lite lätt. När det talade om det så hörde hon Fëanis röst. Det hela fick henne att le lite grann, så det var inte riktigt tid att avslöja det…[Read more]