Två tack? Det var nästan två mer än vad Rushla brukade få. Faktum var att hon nästan blev förvirrad av ordet först. Som om hon inte riktigt förstod det. Agerandet var väl en självklarhet? På samma sätt som att uttrycka det som man tyckte. Varför hålla det inom sig, vem skulle då veta vad man tyckte?

Hon satte sig ner på stolen bredvid Haelga, v…[Read more]

Det var inte som om hon inte hade varit ensam med Audgisil förut, utan barnen. Fast varje minut kändes som en evighet. Tänk om något hade hänt dem. Kanske skulle hon rent utav glädjas av att de var i Odens salar och inte behövde plågas här. Egentligen var det en dåraktig känsla, denna gnagande oro men den hade blivit värre när Turins män had…[Read more]

“Nej… Nej… Nej!” utbrast hon, förtvivlat och reste sig upp och slog båda händerna i bordet för att se på honom med en nästan hatisk blick. För att lika förtivlat och frustrerat skaka på huvudet åt det hela.

“Jag säger allt jag kan om Fëani, om du stannar och sätter min make fri i Antrophelia.” sa hon och såg på Neyir med en rädd blick, so…[Read more]

“Visa att han lever först” sa hon med sina ögon på Wreax, de var förvånandsvärt lugna. Som om hon försökte dölja den bubblande storm av raseri som fanns inuti henne. Hon letade upp sin plunta med spriten i och drack ett par stora klunkar.

Ögonen var mörka och var det enda som avslöjade hennes raseri. Hon kastade en fundersam blick ut mot fönstre…[Read more]

Sera fortsatte att skratta lite, ett varmt leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet. I efterhand hade det varit en dum idé insåg hon nu, fast trots det var hon inte allt för missnöjd med hur allt spelades ut. Hon väntade med att svara på Hultas fråga innan de nådde de stora dörrarna som ledde ut och in till staden. Hon stannade de…[Read more]

“Ingenting.” sa hon och mötte hans blick, hennes blick var blank och hon skakade nätt på huvudet åt det hela för att låta sin blick vandra mot inbjudan som fortfarande var i hans händer. Det var kanske något läntandes i hennes blick – som om det var ett brev hon hade väntat på.

“Brevet stoppades in i min ficka utan att jag såg och som du ser är i…[Read more]

“Efter krig tenderar det att vara den bästa tiden att sluta nya avtal, det vet du väl?” frågade Vésiva och tog sin bok in i sin innerficka igen. Hon drog efter andan för att försöka komma på något bättre svar – men hon kom inte på något och mötte hans blick med en ilsken en.

“Sanningen är vad det är, ta det, eller lämna det!” sa hon, nästan väs…[Read more]

Febrilt skakade hon på huvudet åt det hela för att ta upp sitt block, som hon alltid hade i innerfickan och slängde den åt Wreax. Han skulle se att det tydligt var instämplat Kung Sandors emblem som visade att hon hade överlämnat något i sin tjänst som handelskvinna till hans tjänstefolk. Ett datum var stämplat på samma vis vid dess emblem. Ett…[Read more]

Det var inte svårt att se hur stämningen ändrades av att hon verkade så nervös och hon svor för sig själv över hennes agerande. Vanligtvis var hon mer professionell än så här. Involvera ingen i detta. Hon skakade nätt på huvudet. Inte kunde hon vara tyst om det här. Inte för att hon skulle lägga något hopp i att Isra skulle agera, men på någo…[Read more]

Hon såg något orolig ut, som om hon inte alls ville säga det och rörde sig obekvämt på sin stol innan hon tog en klunk av den barbariska spriten igen. Den fyllde henne med en värme och ett lite mer lugn.

“Drottningen hade affärer med konungen i Karm, jag lämnade ett brev åt kung Sandor. Mer vet jag inte. Jag är en ärlig handelskvinna som inte lä…[Read more]

När väl de tre männen öppnade dörren, lät Vésiva blicken vandra mellan dem och lät den inte stanna på någon av de allt för länge. Även om hon ville se mer på Neyir. Levde han? Hade han en puls. Åtminstone såg han fridfull ut där han nästan såg ut att sova.

“Wreax” hälsade hon kort och hälsade inte på den andra magikern. För att vara ärlig fann…[Read more]

Tanken på vin och mat satt gott, även om hon var lite disträ i sina tankar. Mötet innan med Wreax hade inte gått som hon hade tänkt sig och hon hade svårt att inte tänka på vad som skulle kunna ha hänt hennes make. Hur länge hade han varit borta? Vad hade hänt med Bläck?

“Utan några större problem, min drottning. Jag har fler nyheter” sa ho…[Read more]

“I sådana fall vill jag se min make först innan vi talar vidare om detta.” sa Vésiva enkelt och mötte hans blick med ett sammanbitet leende. Hon nickade åt uret på väggen med en smalare blick. Dessutom hade hon ingen lust att tala om det här. Alldelles för många öron för hennes smak.

Hon lade ner ett kort med tio framför sig och sedan plocka…[Read more]

Hennes ögon smalnade när hon såg på smycket som han höll i sin hand. Det breda leendet smalnade av, även om det fortfarande fanns en del där. Om det var något ingen fick röra, var det hennes familj. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga.

“Åh, det finns flera sätt att ta hand om sin make. Och tro mig, jag har flera än ett sätt.” sa hon med ett lite…[Read more]

Precis när hon hörde sin drottning röra sig mot henne reste hon sig upp och böjde på huvudet vördnadsfullt med ett svagt leende för att hålla sin blick nere en stund för att visa sin respekt innan hon lät blicken vandra in i hennes med ett mjukt, nästan varmt leende.

“Min drottning, ditt välkomnande värmer” sa hon och det verkade finnas något…[Read more]

Ett litet leende fick henne att höja på ögonbrynet och hon slog ut sina armar med ett stort leende.

“Du har rätt Wreax, jag visste att det var tolv och försökte lura dig.” sa hon med ett litet knackande på bordet. Uppenbarligen road över situationen och hon såg ner på sina kort för att sedan göra en gest mot honom.

“Se så, börja rundan då!” u…[Read more]

“Man ska ta hand om sina äldre, på sättet de tog hand om dig som liten.” sa hon med ett svagt leende, det fanns något ärligt där och trots allt saknade hon sin gamle far som inte längre var vid liv. Hon suckade och fiskade upp fjäderpennan som en gång varit hennes fars. Lite nostalgiskt drog hon den under sin nästipp och det kittlade skönt.

H…[Read more]

Som om de talade om ingenting såg hon ner på korten och räknade snabbt ihop till fem. Hon sneglade på tvåan som på någotvis hade tagit sig upp i hennes hand igen. Hon kunde inte rå för att le lite över det hela. Men hon kunde inte vinna på samma sätt det skulle vara… lite för lägligt och avslöja att hon fuskade. Hon log bara lite lätt och så…[Read more]

Vésiva skrattade åt hans fråga, som om det var ett skämt dem emellan och hon tog ännu en klunk av ölen för att hastigt räkna ihop korten som var på bordet. Sex. Hon spanade ner på sina kort som verkade vara tre igen även om hon egentligen inte plockat upp ett kort. Skickligt fuskat var det, för trots allt hade hon inte långa ärmar utan de var up…[Read more]