Att få all denna uppmärksamhet var ingenting som Toss var van med och han rörde sig lite obekvämt där han stod och drog en hand nerövst genom sitt hår. En prövning? Vad visste egentligen Toss om något annat än mat och dryck. Fast hon begränsade ju honom inte med något annat. Han ryckte lite lätt på axlarna och placerade båda händerna om sin…[Read more]

I ögonvrån kunde hon se generalens förvånade min över att Ismat hade sagt åt honom vad han skulle göra. Hon kunde inte rå för att skrocka lite tyst för sig själv och ett hastigt leende fanns på hennes läppar även om det var flyktigt. Hon drog djupt efter andan för att sedan nicka som svar till Ismats båda frågor och tog stöd av Dastan. Hon grima…[Read more]

Tre… två… ett. Tio minuter hade gått och en hennes fickur vibrerade något i hennes inneficka. Nöjt lade hon ena handen på pannan och saluterade männen som inte verkade allt för nöjda åt det. Hon gick några steg framåt för att sedan vända sig om och blinka charmerade med ena ögat och ta upp sin ena hand som nu verkade hålla en penningpung som…[Read more]

Ett litet förvånat pip kom ifrån Eili och hon hoppade hastigt bakåt – in i folkmängden igen. Det var svårt att inte låta blicken vara fäst i den sprakande och ilskna elden. Fast sedan kom hon på att det inte var en bra idé att andas ut och hon ruskade på det stora huvudet och satte på hatten på huvudet för att börja röra sig bort ifrån kortspele…[Read more]

Aetas? Namnet fick henne att rynka på ögonbrynen det och på näsan som om en äcklig lukt hade svept förbi. Hon fnös lätt åt de bådas ord om halvvampyrer. Trots allt, vem hade bättre insikt än henne i det? Hon lät sina blixtrande blå ögon fästa som hastigast på Ingeborg och sedan på Moldark.

“Halvvampyrism är ingen lösning.” sa hon och lät tystnade…[Read more]

Det ryckte lite i Vésivas mungipor och hon lade sina händer omkring stopet som hon hade fått för att se in i Wreax ögon med en något road och skärpt blick.

“Åh, för all del Wreax. Jag trodde du haffade tag i mig för att du ville mig något? Och jag är trogen vår drottning nog att låta våra ärenden vara ifred.” sa hon med ett litet skratt innan ho…[Read more]

Vanligtvis hade inte Nenya något problem med mörker, men det var något som gjorde henne obekväm i att vandra ner för korridoren. Kanske det snarare var personen som väntade henne där nere. Ingeborg. De hade setts ett par gånger när hon skulle inspektera hennes verk. Hon hade nog hört om det innan – men hon var inte riktigt säker på vad som egent…[Read more]

Det var något med svaret som fick henne att oroa sig mer. Vilket egentligen var löjligt – varför skulle det vara oroande att han inte mådde bättre? Hon log lite svagt och fiskade upp ett fickur från fickan på hennes väst. Klockan var inte allt för mycket ännu och hur länge skulle detta mötet kunna ta.

“Ett stop kan vi räckas med, innan mötet…[Read more]

“Lysande, lysande!” kommenterade hon, i ett försök att vara samma entustiask som hon alltid tycktes vara – från barndomen och det verkade inte försvinna. Men på senare tid hade det varit mycket att oroa sig över och det hade påverkat även henne.

“Jag kom precis tillbaka själv från Karm och ett uppdrag från vår drottning, men jag antar att Neyir o…[Read more]

Precis som Xharin såg hon sig omkring en extra gång – men ännu tycktes det inte finnas några träd eller ens rötter.

“Haha! Vad kommer här näst, mordiska grässtrån?” föreslog hon skrattandes för att lätta upp stämningen något. Hon svingade ner sin säck som hon hade haft på sin axel och letade snart fram lite torkat kött som hon räckte åt trollka…[Read more]

Jag är redo! Ord som egentligen skulle göra Vésiva mer lugnande och börja följfulla sitt löfte. Men ärligt talat, gjorde det henne nervös. Vart i helvete började man någonstans? Vad var det nu hennes far hade sagt åt henne?

“Det är inte så svårt som det ser ut… egentligen är det väldigt enkelt. Kalla det instinkt!” sa hon och drog sig upp på…[Read more]

Nöjd var han åtminstone över att de båda verkade äta hans mat, inga klagande miner ännu i alla fall. Fast det var lite svårt att tolka den magra främlingen fast å andra sidan såg han ut att sluka benet utan att stanna upp en sekund att njuta. Vilken tragedi!

Toss verkade vara i sina egna tankar och han hörde inte riktigt vad kaptenen sa. Han ve…[Read more]

Det var lite sött hur Herrie försökte att få bort hans reaktion  som inte hade varit av den smidigaste laget och trots allt sa Faegrim att han ville ha några honungskakor senare. Hon sken upp lite grann och slöt ögonen nöjt när hon vandrade i solen. Verkade inte riktigt bry sig om att svansen sopade gatan ren bakom henne och att allt smuts ist…[Read more]

Ett kort ögonblick trodde Eili att hon hade inbillat sig allt, kanske hon hade blivit galen trots allt. Det skulle inte vara allt för märkligt med tanke på alla de växter och svampar som hon testade utan att ha läst sig till i någon bok eller hört på någon vis lärd man eller kvinna.

Sedan hörde hon rösten igen – ja det måste komma ifrån drakung…[Read more]

“Nervositet är ett gott tecken!” påpekade Sera med ett leende och en menande blick. Hon höll upp dörren åt Hulta och nickade åt hennes ord. Det lät som rättvisa villkor. Och om hon skulle hinna tillbaka innan tio minuter var det inte som om Sera hade brist på pengar.

När väl Hulta hade tagit sig ut, stängde hon dörren och började sedan att rör…[Read more]

Drakungens blå ögon kunde man nästan drunkna i, de var vackra och på något sätt kändes de… gamla och unga på samma gång. En märklig känsla. Åtminstone hade hon rätt med en sak – han fann köttet gott. Hoppades hon i alla fall, för biten försvann snabbt. Lite ångrade hon att det inte fanns mer att ge honom. Eller? Hon sökte i sina många fickor e…[Read more]

Det var inte som om Tussie var dum. Trots allt var hon inget bergstroll. Att halvingarna inte tyckte om kakorna var uppenbart – även om hon inte riktigt förstod varför. Hon rodnade lite och stoppade ner de andra kakorna i sina fickor innan hon såg ner på sin svans som långsamt drogs på vägen lite som en sorgsen hund.

“Jag har… honungs…[Read more]

Soppan värmde Finns händer och han såg ner på vätskan. Det var svårt att helt urskilja vad som fanns där i. Men ännu verkade inte finnas några ögon eller grodlår som petade upp. Dessutom inget råttkött – vilket alltid var positvit. Det tenderade att bli en del sådant i staden. Fanns inget allt för mycket annat att gnaga på, om de hade otur.  Han…[Read more]

Konungen tycktes lite disträ. Hans tankar hade vandrat till något annat ställe och det märktes på hans ögon som verkade fokusera sig på en punkt bakom Enduriels ansikte. Han blinkade långsamt till och ryckte nästan när han hörde hennes röst i sitt huvud. Han hade inte förväntat sig det. Nu när ringen inte var närvarande. Och i ärlighetens nam…[Read more]

Allt gick fort, nästan för hastigt för Sera att registrera. Vanligtvis var hon van med snabba ryck – ärligt så föredrog hon att snarare agera innan att tänka. Speciellt till Dastans förtvivlan. Blodet och skriken. Det hela gjorde henne illamående och hon svalde för att försöka få bort känslan. Hur hade allt kunnat komma hit? Vad var det som had…[Read more]