Var det? Eili kisade med sina ögon mot taket och fick syn på sin syster.  Det dröjde inte länge förrän blicken vandrade mot kartan igen. Hon tog tag i det stora hattbrettet och lyfte sin hatt för att klia sig något. På bakhuvudet kunde hon känna ärret som var efter att hon hade ramlat ner från ett tak som en liten tös. Sedan dess hade hon inte…[Read more]

Om det fanns tid att förvarna. Men de orden fastnade på Vésivas tunga, för vad det egentligen någon idé att skrämma upp honom mer? Nej, det skulle gå fint. Eller?

En stund senare bröt Vésiva vattenytan och hon drog ett djupt andetag, det var som om hon drunknade i vinden som ven ovanpå men snart verkade hon  vant sig och slöt ögonen mot so…[Read more]

Sera. Hennes namn kändes nästan som ett glåpord och hon hade ingen tanke att svara Dastan. Hellre låta tystnaden omsluta dem. För vad fanns det mer att säga? Att de var här var hennes fel och det skulle säkert leda till deras död – om inte ännu fler personers smärta och becksvarta mörker. Hon slöt ögonen och hoppades på att kunna få bort de dys…[Read more]

Camthalion nickade över Neaduins ord, lite disträ när hans öga sökte efter korpen som annars ständigt var på hans sida. Han kunde höra hennes kraxande en bit bort. Han var tyst ett tag, som om han inte hade hört Aeriels ord. För att sedan rätta till sin hållning så att den blev lite rakare och nickade bestämt till hennes ord.

“Du har rätt” påp…[Read more]

Det varma vattnet kändes skönt och fler och fler fiskar tycktes finnas omkring dem. Lite fundersamt höjde hon sin hand till sin haka och kliade den något förbryllat. Vad fanns inte att oroa sig för på ytan? Men om hon sa det skulle han nog vända om på störten, nej det var bäst att inte säga hela sanningen.

“Åh, det finns lite busar och några……[Read more]

Båda små halvingarna verkade törsta efter äventyr – men var det så konstigt? Tussie själv hade velat ut på äventyr, men det var innan hon vandrat i dagar och mötte den mörka natten själv och dessutom vandrade fel! Hon var alldelles nöjd över att slippa tänka på vart hon skulle styra fötterna, istället hade hon två vägvisare. Lite disträ stoppa…[Read more]

Orden verkade först in placeras i Finns skalle. En trevlig stund? Nå inte var det allt för otrevlig. På något sätt hade orden till hans forna vän ha en tendens att inte låta lika barska som innan. Ja, de som han hörde vill säga. Ibland verkade det inget annat än att åka in och sedan försvinna lika snabbt ut genom andra.

“Eh…” sa Finn bara oc…[Read more]

Även fast det inte hade varit allt för långt att röra sig, kändes det som om hennes fötter var gjorda av bly eller någon annan mänsklig metall. Hon sträckte på sig med en liten gäspning och såg sig omkring för att försäkra sig om att det inte var några sådana… träd där. Till slut verkade hon nöjd och slog sig ned inte allt för långt ifrån tro…[Read more]

Vad det var Toss hade tänkt berätta åt sin kapten innan som nästan hade tagit andan ur honom. Han stod lutad mot disken, som kanske var en lättnad för hans ben och knän. Att de kunde bära upp hans stora personlighet… eller snarare kropp var en fråga och det var många som hade en vadslagning om när de skulle få nog av det. Ett par stolar hade…[Read more]

Ett varmt och nästan klingande skratt lämnade Seras läppar. Om hon skulle kunna distrahera dem så länge? Egentligen var fyra minuter ingenting. Flera gånger hade hon lyckats och att prata var ingenting hon var dålig på och i värsta fall hade hon sin kropp att förlita sig på.

“Fyra minuter? Det är ingenting! Jag kan ge dig åtminstone tio!” utbras…[Read more]

Att Davant var nervös och inte helt bekväm i situationen kunde Nenya enbart skymta hastigt förbi när hon betraktade honom och hans reaktion. Tyst drack hon ifrån sitt glas igen och iakttog honom med ett irriterande lugn och ett ännu förargligt leende. Som om hon fann situationen roande och att allvaret inte riktigt fanns där. Som om det hela va…[Read more]

Vart konversationen gick åt var inte något som konungen hade i sitt tycke. För att vara helt ärlig hade han aldrig varit förtjust i konflikter och bråk. Det gjorde honom alltid lite obekväm, speciellt när han var i mitten av dem. Han gav Kael och sedan Enduriel ett försiktigt och nästan ursäktande leende.

En rysning spred sig från hans nacke…[Read more]

“Skulle jag inte ha toppbetyg?” sa Sera med en spelad sorgsen röst för att lägga ena handen på sin bröstkorg. Det tog däremot inte lång tid innan hennes ansikte sprack upp i ett större leende och hon ryckte lite på axlarna. Faktum var att det hela var för lätt för henne, hon lade inte ner tillräckligt med tid eller koncentration nog för att kunna…[Read more]

Vésiva spanade lite misstänksamt mot skogen. Det var en god idé att flytta sig en bit ifrån skogen, men hur långt kunde en skog se? Eller tänk om den tog fåglar till hjälp! Nej, detta problem var nytt för me’ersia kvinnan och hon nickade något fundersamt.

“Ja, du vet nog bäst” kommenterade hon, även om hon skulle mer än gärna stå still eller so…[Read more]

Som om hon kunde känna solen ovanför sig slöt hon ögonen och tänkte på hur värmen skulle kännas vilket fick henne att le lite bredare. Det var förstås svårt att förklara det med, utan själva känslan var bara fantastisk. Hon suckade lätt och nöjt för sig själv innan hon nickade.

“Ja, det är en fantastisk känsla!” försäkrade hon honom med ett lit…[Read more]

Lite förvånad var över de orden som föll ur hennes läppar. För så detaljerat och genomtänkt hade inte drottnigen trott att hon skulle svara henne. Det var över förväntan. Hon hummade lite nöjt och för att dölja sin förvåning sippade hon på vinglaset ett par gånger för att sedan hålla ner det för att en tjänare snabbt fyllde på vinet som om det i…[Read more]

Det var förstås svårt att tänka på hur hon skulle förklara det. Hur förklarade man för någon hur man andades? Det kände så naturligt för Vésiva och för att vara ärlig var det som om hon alltid hade gjort det. Vilket förstås in var riktigt sant, men nästan åtminstone. Länge nog. Det var åtminstone ett tag upp till ytan.

“Så, vad är det du längtar…[Read more]

Putsväck var båda de små männen och Tussie visste inte riktigt helt vad hon skulle ta sig till. Hon ryckte lite på axlarna för att sedan slå sig ner på en av stolarna och trumma med sina fingrar på bordsytan medan hon väntade på att någon av de skulle komma tillbaka. Hon fiskade upp en honungskaka ur hennes ficka som hon började mumsa på under tid…[Read more]