Den hårda kramen besvarade Vinga med en lika hård kram. Ett tag såg det ut som om hon inte ville släppa sin forna mästare och vän. Ett litet sorgset leende fanns på hennes läppar. Han verkade verkligen inte som sig själv. Hon hann före honom till bardisken och beställde två stop öl innan hon styrde sina steg till Sloan igen.

Försi…[Read more]

Äntligen. Ett ställe som hon kände sig mer hemma. Palatset gav henne bara en oändlig huvudvärk, eller om det var Kael. Hon skulle precis beställa ett stort stop till sig själv innan hon blev avbruten av en röst. Rösten var något hon kände igen, men mannen den tillhörde förvånade henne. Var det verkligen Sloan?

“Sloan…?” frågade hon, förvirrat…[Read more]

Vinga fnös lätt åt honom för att sedan se mot fönstret för att undvika sin brors blick. Hon var medveten om att det fanns en sanning där. Mer än vad hon ville erkänna.

“Vid Erethil, sluta tro dig veta allt Kael” påpekade Vinga irriterat, nästan väste fram.

–

Det var en fin morgon. Solen sken, behaglig värme och Arlin hade talat med henne he…[Read more]

Ett varmt skratt kom ifrån Finn när han hörde om fötterna. Det var en simpel lösning och han älskade den. Däremot visste han inte om han själv skulle ge upp sina skor. Inte för att det skulle göra en sådan skillnad då de var så slitna att det var som att gå barfota. Han ryckte lätt på axlarna åt det hela. Till slut var det inte hans val. De and…[Read more]

Vrålet hade förvånat Ture, han hade varit allt för inne i sina egna tankar och vad han skulle säga till hans bror. Innan han hann reagera på de tre tobusta män som var på väg mot honom kände han hur ett rep stramades åt runt hans fot och gjorde att hans värld vändes upp och ner. Ett litet vrål lämnade hans läppar själv men han höll bestämt bok…[Read more]

“Jag ser honom hellre som en far än vår riktiga.” sa hon hårt och ärligt. Hon skrattade lätt åt hans andra ord och lade en hand på sin bröstkorg med en spelad förvånad min.

“Du menar att drakriddaren inte är lojal mot sin kung, skandal!” sa hon och kunde inte rå för att skratta och flina brett åt hans ord. Sedan skakade hon lätt på huvudet.

“…[Read more]

Orden gjorde att Camthalion rynkade på näsan. Sprit och ensamhet, det var två saker som behövdes. Utan att vara ensam, skulle han inte behöva den beska drycken lika mycket men han tyckte inte riktigt att hon var ärlig. Han fnös och skakade på huvudet åt sin syster. Ibland lät hon sina egna komma ivägen för verkligheten.

“Mat är alltid gott”…[Read more]

“Där är du!” utbrast Camthalion, som funnit Neaudin efter att hon vandrat iväg ensam. Han hade hört hennes tunga steg. Det fanns ett litet leende i hans ansikte. Bakom honom dök tre andra alver upp. Två vakter som avlöste henne att bära deras fånge. Några korta ord mellan Camthalion och de två vakterna och snart försvann vakterna tillbaka ti…[Read more]

Egentligen trodde Arki allt för mycket, det brukade vara att tankarna tog över hans konversation och allt för ofta brukade han glömma att svara på de som frågade honom något. Även denna gång tycktes han försvinna in i tankarna och vaknade inte vakna till förrän han kände hennes syster knuffa till honom något.

“Eh… Jag vet inte riktigt? Vad…[Read more]

Händerna kändes ovanligt lena och milda, inte alls de han var van med hos Corrin. Om han… hon ville bli kallad Kathrin var det trots allt inte en lögn. Han nickade lätt och för ett litet tag fastnade han med blicken på hennes bröst och höfter. Det var svårt att inte tänka på det och hans kinder blev lite röda.

“Jag trodde att alver hade all ti…[Read more]

En flod? Kanske, tanken på vatten gjorde henne mer bekväm än vad hon hade trott de skulle göra. Hon nickade lite exalterat och letade fram en av de kartorna de hade tagit innan. Lite hårdare än vanligt pekade hon på floden som verkade gå igenom en större del av skogen. Hon höll upp kartan åt trollkarlen.

“Det verkar som om du har rätt!”

Ett skrockande kom ifrån Vinga och hon ryckte återigen på axlarna åt hans första kommentar. Inte bekväm med det hela? Det lät… inte helt rätt. För att vara ärlig var träningen med Sloan det som fick henne att känna sig levande.

“Jag tyckte alltid om träningen med Sloan, det andra kunde vara för mig.” påpekade hon och sträckte på sig med en g…[Read more]

Egentligen hade hon hoppats på att inte möta någon i korridoren. Det var allt för mycket småprat som hon hade behövt stå ut med. Artigheter och etikett som hon annars hade fått slippa. Däremot var det hennes yngre bror, vanligtvis skulle hon varit glad för det. Men det verkade finnas en spänning mellan dem, som inte fanns där innan.

“Br…[Read more]

“Se, jag sa ju att sanningen skulle visa vägen Corrin!” utbrast Finn och nickade lite exalterat. Alla de platserna var något som han bara hört i sagorna. Faktum var väl att Faegrim själv såg ut att vara hämtad ifrån en av de myterna de talade om kring elden på kvällarna. Han blinkade till och lade ett fundersamt finger på sin haka. Faktum var…[Read more]

“Om det går bra?” frågade Vésiva road över frågan, det var inte mycket konkurrens och Me’ersia var för de tvåbenta exotisk med dess varor på samma sätt som de tvåbenta var exotiska för M’eersias befolkning. Hon nickade sedan lätt på frågan, var inte säker på vad hon skulle fortsätta på det. Sedan kom hon på det en lysande idé. Hon la ner hela sin…[Read more]

Sättet som Vendrik höll hårt i hennes hand och hans uppenbara ilska. Som ett litet barn som inte fick det han ville. Hon gav till ett litet flickaktigt fnitter som om orden som kom från Vendrik var ett skämt. Hon strök milt en hand över Vendriks kind och gav den en hastig kyss. Ilskan var patetisk, för även om Alienna var en besvikelse. En förrä…[Read more]

Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga skriket från de torterade, gav henne nästan en mild huvudvärk. Inte var det som om hon hade någonting emot tortyr. Snarare var det dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Vanligtvis sk…[Read more]

En annan värld skulle förtås betyda ny möjligheter. Säkerligen hade mannen framför henne erfarenheter och förmågor som skulle kunna användas för Iselems bästa. För Sharahs bästa. Hon log svagt åt hans kommentar och skrattade, det lät som ett vänligt skratt även om hennes ögon påpekade att det inte gick ifrån hjärtat.

“Ingen skulle någonsin tvin…[Read more]

Inne i palatset var det spökligt tyst.  Stegen ekade i korridorena och stegen från mörkeralverna var det enda som hördes. Åtminstone tills de kom till två stora ekportar. Ett gnisslande kom ifrån dem när två vakter öppnade portarna. Salen de steg in i var en vacker och ljus sal. Ljuset som sken igenom de stora fönstrerna och taket skapade sku…[Read more]