Den unga kaptenen lyssnade på både Neaduin och sedan Aeriel. Även fast det var mindre risk att de människorna bedrog dem – trots allt hade de nyss dödat av sina egna – så höll han med Aeriel. Däremot ville han inte visa för Neaduin och Taewyn att han hade dessa misstankar. Innan tiden rann för fort bort från dem gjorde han en gest mot Aeriel.

“…[Read more]

Den utmanande blicken var ingenting som Camthalion lade mycket tid på. Han suckade trött och nickade åt henne. Innan han knuffade på deras nyfångade fånge, det var en hårdknuff som inte visade någon empati för människans smärta. De hade inte riktigt tid att stå att prata, de kunde göra det på resande fot istället.

“Jag tror dig. Det har jag re…[Read more]

Tanken på tortyr fick Camthalion att bli illamående, inte på grund av blodet men för att det visade hatet som de flesta människor hade ont i sinnet och inga svårigheter att tortera en alv på det sättet. Vad hade hans frände gjort? Ingenting.

Han knöt sina nävar och skakade bittert på huvudet åt det hela för att sedan röra sig ut mot fången som…[Read more]

Efter att ha hört sitt namn steg Ziyaté fram ur skuggorna. Hon hade stått där hela tiden. Betraktat dem med sina röda ögon. Det fanns en slags nonchalans på sättet hon rörde sig över golvet. Rakryggad och med en stolthet som inte visade att hon hade bedragit sitt släkte. På hennes hand glimmade ringen som band henne närmare Lloth, dess lila st…[Read more]

Ordet äventyr fick ett otäckt leende att vandra upp i hennes ansikte. Hon slog sina fingrar lätt mot bordskanten medan hon lät tystnaden skapa en stämning. Djans ord var rätt. Hon skulle få det som hon ville. Talanrien skulle vara i hennes hand. Ett galet skratt lämnade hennes läppar och hon lade huvudet på snedden medan hon gick fram till Vend…[Read more]

Att Aeriel mådde så illa efter att ha tagit deras liv gjorde Camthalion illa till mods. Framför allt ville han inte lämna henne ensam. Fast han var medveten om att deras frände förmodligen hade det mer illa än henne. Låt det gå.  Försökte han intala sig själv medan han hoppade ner från trädet och rörde sig emot Neaduin och Taewyn. Hans öron ryckt…[Read more]

Oimponerande? Hans ord fick hennes blod att koka, trots att det var en kylig dag i Iselem. En av de få. Det enda som fick henne att inte förstöra sitt glas och låta skärvorna rispa Vendrik var det hysteriska skrattet från hennes rådgivare. Orden lugnade henne och gav henne ett snett leende på läpparna. Självklart hade han rätt. Fast nu var inte t…[Read more]

Ögonen smalnade när hon hörde hans till synes flörtiga svar om att straffa henne. Straffa henne? De skulle snarare vara tvärtom. En liten pojkvask som honom. Vem trodde han att han var? Hon spände sina käkar och sina händer för att försöka lugna sig. Fast hans reaktion mot Älvskogen fick henne att skratta till. Inte ett varmt skratt, utan ett tom…[Read more]

“Så klart det gör, jag har en hel del recept själv. Vill du veta dem?” frågade hon, som om hon inte tog påhoppet som något hot eller illa. Det var så som verkligheten var, det fanns väl egentligen ett utbud för allt nu för tiden. Fast de hade inte tid för sånt här löjligt pratande. Hon sträckte på sig och började vandra vid hennes forna lärlings s…[Read more]

Älskling? Ordet fick honom att rycka till. Höll han på med sina lögner igen? Bara tanken gjorde honom trött och han drog sina händer över ansiktet med en trött suck.

“Corrin… Eller Kathrin… Om han nu har bytt namn helt, letar efter en trollkarl så han kan bli sig själv igen” sa Finn, utan att tveka och innan han blev hindrad.

Inte en sekund senare hade Camthalion avfyrat en pil som genomborrade mannens hjärta. Sedan avfyrade han en till som kom rakt i strupen på en man som föll rakt framöver med händerna på pilen med en panikslagen blick. Han placerade en pil igen och slöt ena ögat för att hålla ett vakande öga, men Taewyn och Neaduin skulle säkerligen ta de sista mä…[Read more]

Utan att behöva tänka efter särskilt länge lade hon ner en femma igen. Sju. Inte allt för illa. Det var sexton poäng kvar. Det var inte många ess kvar, så de kunde inte vara så stor chans att han lade allt för låga kort.

“Så, vem är du Luka?” frågade Vésiva lite nyfiket samtidigt som hon drog änu ett kort.

Handelskvinnan studerade fyran ett tag medan hon såg på sina egna kort. En fyra, så det var alltså nitton poäng kvar. Frågan var vilka kort som Luka hade. Om det hade varit som de flesta gånger som hon spelat, hade hon sedan innan räknat kortet och vetat exakt vilka kort som fanns på motståndarens hand. Men hon hade helt tappat bort sig när Wreax…[Read more]

“Du måste dunka innan din moståndare gör det.”påpekade hon och log milt mot honom. Även om det skavde i ögat på att han skulle få den första poängen men hon gjorde en gest mot honom.

“Se så, jag bjuder på första poängen.” sa Vésiva med en blinkning medan hon spanade på sina kort igen, det fjärde kortet hade hon smygt in i handen redan.

“Den som…[Read more]

Innan Camthalion hann svara hade Aeriel gett sitt förslag, han lyssnade noggrannt och nickade bestämt. Det var inte någon dum tanke. Inte alls långt ifrån den som han själv hade. Han kastade en blick upp mot skyn där Sunniva cirkulerade över trädtopparna.

“Låt oss. Aeriel, du stannar här. Jag tar mig till andra sidan.” påpekade han och ryckte…[Read more]

Femton. Vésiva sneglade på sina kort och hummade lite fundersamt. Utan att tänka på det längre lade hon ner en trea själv och tog nöjt en klunk av det starka.

“Sådär ja, nu är vi igång!” hummade hon nöjt till och hade ett brett leende på läpparna och tog upp ett kort, vad Luka kanske inte såg var att ett till kort slank upp i hennes ärm.

En pimp? Bara förslaget gjorde att Finn rynkade på näsan. Skulle han vara något sådant vridigt? Dessutom bara tanken på att röra vid en kvinna fick hans ben att skaka. Han kastade en hastigt blick mot Corrin och blev plötsligt väldigt medveten om hans figur igen. Han harklade sig lite generat och blev glad när både mat och öl kom in framför hon…[Read more]

Lika lite som Aeriel visste, visste Camthalion om någon Oden. Han antog att det var någon av människornas många gudar. Säkert någon som de flesta ansåg barbarisk. Men om de trodde att Sunniva var ett tecken på det – vad kunde gå fel? Och vem vet, kanske Erethil och Oden egentligen var samma? Och vem skulle säga att de inte hade något finger med…[Read more]

“Magiskt blod har en annan smak.” påpekade Eldrinn när hon dök upp bakom dem och hennes röda ögon var nästan elektriska medan hon betraktade båda två framför henne. Hon hade tagit på sig sin gamla uniform från tredje ögat. Det svarta lädret glimrade fortfarande i ljuset och hon hade satt upp sitt hår i en knut så inte håret skulle vara ivägen för…[Read more]

“Igen” påpekade Nenya, det fanns en liten retsam ton där i. Det var inte som om hon skulle överväga att inte rädda  sin mästare. Leendet från Ayperos både irriterade henne och nästan eggade henne mer. Hon suckade för att sedan stryka en mild hand över hans kind.

“Mår du bättre?” frågade hon, nästan lite oroligt och hummade över hans ord. Om de…[Read more]