“Vilken gentleman” påpekade Vésiva med ett litet retsamt leende medan hon spanade på sin hand framför henne. Det var allt annat än vad hon önskade ha, allt för höga tal och inga låga. typiskt. Hon log milt och lade ner en kung, för att sedan plocka upp ett annat kort.

Fortfarande ömt fortsatte hon att stryka hans hår milt och gav ifrån sig en nästan irriterad suck när han frågade henne om hon hade funnit något av värde. Faktum var att hon inte hade hittat något som skulle intressera honom och om det var något som hon hatade var det att känna sig otillräcklig eller som om hon gjorde något fel. Speciellt nä…[Read more]

Lite förvirrat höjde Vesiva på ögonbrynet. Redan? men hon hade ju inte ens vunnit ännu. Hon skakade nätt på huvudet med ett vänligt leende. Det skulle inte vara rätt.

“För all del, min nyfunne vän, det vore inte rätt du har inte förlorat ännu.” påpekade hon och gjorde en gest mot sitt glas som för att gestikulera att hon ville ha en påfyllning t…[Read more]

Ur skuggorna steg Nenya fram. Hennes korpsvarta hår hängde löst ner över axlarna och de elektriska blå ögonen betraktade Ayperos framför henne. Några snabba steg och snart var hon vid hans sida. Ömt strök hon hans axlar och nedöver hans armar. Ett svagt leende syntes på hennes läppar.

“Nej, inte ikväll. Jag har hållt mig i bakgrunden, ob…[Read more]

Fortfarande med röda kinder harklade sig Camthalion och nickade åt höger sida om dem. Om han hade förstått Sunniva rätt var det inte allt för långt ifrån det andra lägret. Fast ännu var de inte så nära att man kunde se dem, eller höra dem. Trots allt var de flesta människor inte allt för tysta av sig. Inte heller de två framför sig.

“Enligt Sun…[Read more]

Precis som Aeriel var Camthalion nyfiken på varför de kom hit för att varna dem. Han väntade på svaret medan han betraktade de båda kvinnorna. Båda var fina, men hans ögon föll lite mer för den robusta kaldrländska kvinnan. Han kom på sig själv med att ha blicken lite längre på Neaduin och kände hur en rodnad spred sig på hans kinder så han ha…[Read more]

Lite roat höjde Eldrinn sitt ena ögonbryn när hennes sprit blev uppdrucken av den forna främlingen. Hon skrockade till, hon skulle själv behövt en sup nu. Fast å andra sidan var det väl bättre att hålla alla sinnen på hel spänn nu. Lite fundersamt betraktade hon vad som visades framför dem.

“Kaos…” hummade hon lätt. Det lät inte allt för lovan…[Read more]

“Kan du säga att det är det som du har gjort?” frågade Vinga tillbaka och gjorde en gest mot honom för att skakade på huvudet så att hennes röda hår for över allt. Hon suckade irriterat och försökte att lugna sig. Det var ingen idé att argumentera med sin gamle far.

“Sluta vara så envis. Kan du inte bara släppa dina tankar om vad som är värdig…[Read more]

Där var det igen. Allt detta tjat. Hade Corrins röst alltid varit så irriterande? Fast samtidigt var det svårt att vara arg och ilsken på honom. Han var trots allt lite sötare än vanligt i den skepnaden. Kanske det rent utsagt var en förbättring? Lite disträ och som per automatik strök han armen tröstande över Corrins skuldror.

Lite förvirrat sk…[Read more]

Camthalion var tyst en längre tid och såg på de båda främlingarna. Vad visste han vad en människa från Iserion såg ut. De såg väl alla likadana ut? Kvinnorna hade väl lite större bröst än männen, men vad var det annars för större skillnad?

“Ja, de verkar inte… som om de har vår frände i alla fall.” påpekade Camthalion tillbaka till Aerie…[Read more]

Klart det gick som han trodde – allt på grund av Corrins förbannade sätt. Att ljuga ledde aldrig någonstans och det var tydligen för sent för sanningen. Lite förvirrad över när Corrin tryckte sig närmare blev han, men Finn ryckte lite på axlarna och la en beskyddande arm omkring honom… eller var det henne nu?

“Se så Corrin, det kunde varit…[Read more]

Camthalion sträckte på sig och var snabbt uppe på fötterna igen. Han tog några snabba steg bakåt och greppade tag i dolken på vägen mot hans frände. Han stannade och höll upp en hand för att stoppa Aeriel. Det skulle vara dåraktigt att gå närmare människorna. Det märkte han ju trots allt själv. Orden fick honom att förvirrat lägga huvudet på…[Read more]

Ah. Där var han. Det kunde inte finnas ett bättre tillfälle än nu. Utan att tänka vidare på det sträckte hon sig efter vinkaraffen som stod på bordet för att hälla upp lite rödvin till Vendrik, men även till sig själv. Ett svagt leende fanns på hennes läppar och hon höjde sitt glas mot honom i en hälsning samtidigt som han sköt fram det andra ti…[Read more]

Hur kunde han vara sur på sin far? Han skakade på huvudet och log svagt.

“Nej, du räddade mig far. Utan dig vore jag inte här” påpekade han och sedan drog han en fundersam hand genom gräset för att sucka lätt.

“Jag är en människa.” sa han med avsmak och grimaserade åt tanken.

Orden förvirrade Camthalion, dels förstod han inte vem denne Fenrir var, men dels varför skulle de skynda sig hit innan resten. Varför skulle två människor bryr sig om att varna dem? Han var måttligt road över att vara i ett sånt hjälplöstgrepp till kaldrländaren.

“Vad menar du?” frågade han och suckade tungt åt hennes uppmaning. Om han hoppades…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade hennes läppar efter hans skämt, inte förstod hon helt vad han menade, men det var ett skämt så långt hon förstod. Hon nickade lite åt det hela sen för att sedan peka på de tre kort som låg framför honom.

“Det är ett simpelt spel,  tanken är att du ska komma upp i 23 poäng och spelet avslutas med att dunka i bordet.…[Read more]

När världen vändes upp och ner rörde sig Camthalion irriterat fram och tillbaka i Neaduins grepp. Inte för att han kom någonstans. Blicken fick syn på den robusta kvinnan som greppat tag i honom. Monster. Orden for genom tankarna och han fick bita sig i tungan för att inte utropa det åt kvinnan. Det verkade vara två kvinnor och inte några fle…[Read more]

Ljudlösa rörde de sig över grenarna, från träd till träd. Tills det inte längre fanns så många träd framför dem. Det var ett litet öppet parti och det verkade enbart vara ett tält med en eld framför. Elden var släckt, vad Camthalion kunde se. Han rynkade på sina ögonbryn igen så att han fick rynkor i pannan och såg bakåt mot Aeriel. Det hela fö…[Read more]

Innest inne hade han hoppats på att manteln inte hade några tecken på skada. Blod. Det var klart. Aldrig skulle det vara en enkel början. För att vara ärlig hade han hoppats på att de skulle komma fram utan några konstigheter. Han kliade sig i nacken medan han funderade över möjligheterna. Dels kunde de röra sig till människorna, men förmodligen…[Read more]