Enkelt och vant torkade hon bort de få dropparna av vin som hade kommit på foten av vinglaset  innan hon räckte det till sin drottning. Frågan gjorde henne förvirrad. Om hon var nöjd? Det var väl mer relevant om drottningen var nöjd med henne. Hon var tyst ett tag och försökte att formulera sig på rätt sätt. Tänk om de orden skulle bli de sista o…[Read more]

Det var som vanligt, inte hade Finn något att säga åt Corrins agerande. Han stängde hastigt sin mun, inte ville han stå där och gapa som en dum fisk. Men han visste det. Klart det skulle gå illa! Det var inte som om det hade varit den bästa idén. Speciellt inte med han själv. Och vad skulle nu de andra tro? Om de ens kom ut från denna märkliga ma…[Read more]

Trångt och mycket folk på värdshuset. Precis som hon tyckte om. Det var lättare att bli en i mängden och att undvika de som undvikas bör. Det var som om de försökt rymma så många bord som möjligt i den lilla ytan som fanns tillgängligt. Att de smala, obekväma pinnstolarna inte brast under människorna var ett mirakel, eller kanske rent sagt mag…[Read more]

Finn följde lojt efter Corrin, lite som en skamsen hund som visste att han inte riktigt fick lov att göra det och inte ville ha bestraffning. Han följde efter honom in i studierummet och när han skulle fånga upp dörren lyckades han slå till ett litet klot som började rulla ner för hyllan. Ögonen spärrades upp på Finn. Inte nu. Inte bara någon…[Read more]

Som vanligt när Finn var nervös letade hans händer efter hans skjortkant som han krampaktigt höll i båda händerna och drog i för att lugna sig själv. Om skjortan någon gång varit vit, kunde man ifrågasätta det var snarare i en prickigt brunsvart mönster med alla fläckar han fått av att han så ofta spillde på sig själv. Trots att han försökt få bo…[Read more]

Rösten var svag och det var knappt som om hon hörde flickan först. För att vara ärlig var det mer än vad hon trodde att Ailis skulle svara henne. Det hela förvånade henne och hon följde den skakande handen mot väderkvarnen. Den sista biten sporrade hon hästen, snart var de framme.  Utan att slösa mer tid, för varje sekunde var värdefull. Va…[Read more]

Tystnad hade aldrig riktigt varit något som Vésiva varit bekväm med. För det brukade sällan bringa något trevligt och definitivt inte pengar eller mat på bordet. Hon svalde lite nervöst och drog en hand genom sitt blonda hår som hade blivit lite mer smutsigt under deras resa. Hon bet sig i underläppen och lät blicken vandra över alla hörn som gi…[Read more]

Utan några fler ord, svingade hon sig upp på hästen bakom Ailis och tog tag i tyglarna. En enkel, men bestämd snärt och hästen började galoppera med ett litet klagande gnäggande. På något sätt fick flickans gråt det att knyta i magen på Ziyaté. Känslan var märklig. Varför skulle hon bry sig om en flicka, en främling och dessutom en människa. Enba…[Read more]

Det var klart han hade rätt. Åtminstone var det skönt och uppfriskande att möta en människa som kunde erkänna en sådan simpel sak. Samtidigt som de rörde sig hade Camthalion lyckats skruva av korken på flaskan och han placerade sin näsa över öppningen och kände den bekanta lukten som stack lite och fick honom att rynka på näsan. I ett svagt ögon…[Read more]

En bränd lukt fyllde Zyatés näsborrar. Hon behövde inte ens kasta en blick bakåt för att veta vad det betydde. Eld. Ett effektivt sätt att förstöra. Utan förvarning tog hon ett tag om hennes hand för att dra henne mot stallet. Förhoppningsvis hade de inte… En lättnad spred sig inom henne. Hennes sto levde fortfarande. Hastigt knöt hon loss stoe…[Read more]

Tårarna som rann ner från flickan kind fick Ziyaté att stanna. Hon var van med skrik, gråt och ilska. Det var inte en ovanlig känsla som hon skapade kring henne. Men… de hade inte tid för att trösta eller att ta hand om någon nu. En sista knuff och Ziyaté fick Aillis ut genom fönstret. Tur att flickan var liten och rymdes där. Inte en sekund sen…[Read more]

Utav respekt vände hon blicken mot resterande klänningar under tiden som drottningen bytte om. Hon låtsades damma av klänningarna och ta bort lite väck. Drog i lite olika klänningar och ordnade med lite tyger som låg fel. Komplimangen fick hennes kinder att bli lite rödare och hon sträckte på sig, lite stolt. Hon lyssnade på orden. Handelsgil…[Read more]

Om man skulle blicka noggrannt skulle man se en livlös hårig hand som låg vid dörrkarmen. Silverringen avslöjade att det var Aillis far och utan att visa någon empati sparkade mörkeralven, vid namn Rethúr, handen och tog ett steg framåt.

‘Vi är fler än dig.’ sa han spydigt, och riktade sin kniv mot Ziyaté. Utan förvarning hade Aillis bror stam…[Read more]

Allvaret i Ziyatés ögon gick inte att missförstå och hon höll ett finger upp mot sina läppar medan hon greppade tag om Ailis arm. Fast hur tyst kunde en människa vara? Andetagen, stegen som var tunga nog att få trägolvet att knarra till och visa vart de befann sig. Bestämt drog hon sig flickan till sig och knuffade henne mot fönstret. Det verkad…[Read more]

Ett litet leende dök upp på Ziyatés läppar och hon slog sitt finger mot sin tinning. Som om hon inte riktigt trodde på orden som hon hade yttrat.

“Ack, ack. De orden har din mor prentat in i ditt huvud. Varma ord. Men det spelar ingen roll om du inte har vett nog att ifrågasätta. För vad är värme, när du är ett kallt lik?” frågade hon och de r…[Read more]

Tyngden av Ayperos fall och kropp, fick Nenya till att sjunka neråt lite grann. Hon hade inte riktigt lyckats fånga honom på ett bra sätt. Det var väl snarare han som hade funnit henne, mer än att hon hade fångat honom. Det var svårt att rätta till sitt grepp och hon beslutade sig hastigt att släppa honom, för att sedan någon sekund senare omfa…[Read more]

En som du. Orden fick henne att le. Alltid ni och vi. Fast i hennes egna samhälle hade det väl alltid varit lite mer utpräglat för det fanns inte riktigt något vi. Det var varje kvinna för sig själv. Männen var inte värda mer än vad… ja, vad de flesta ansåg att kvinnorna var värda i gyttjan de kallade land här. Hon kunde inte rå för att skrat…[Read more]

Fast Aillis var tyst, var det de små sakerna som avslöjade henne. Knarrandet i golvet och den gnisslande dörren. Ziyaté reste sig upp och sträckte sig efter ölen. Hennes hand mötte för ett ögonblick den unga kvinnan och fick henne att rynka på ögonbrynen. Närhet var inte något hon var van vid och hastigt drog hon tillbaka sin hand.

“Det…[Read more]

Sättet och orden vittnade tydligt om att han var ivrig att komma iväg. Fast det kändes som om hela atmosfären var tryckande och skulle avslöja någonting. Det var en perfekt början till ett äventyr. Vad skulle kunna gå fel? Om inte allt?

Till slut nickade hon lätt och slog sina händer exalterat mot varandra för att sedan leta reda på sin packåsna…[Read more]