Att Ragnar kommenterade att ulven var märklig fick Ranghildr inte riktigt att känna sig bättre till mods. Det var väl bara en fågel? Eller? Hon skakade bort tanken över att det skulle varit något annat när han pekade mot skyddet. För ett litet kort tag såg hon inte bergsulven som satt på taket, utan tänkte bara på värmen och trägolvet man…[Read more]

Den svarta huden glimrade lite av allt svett. Hon strök en hand för att torka bort både svett och smuts från sitt ansikte. En lättnads suck föll från hennes läppar när hon hör hans kommentar. Sasha har hittat ett ställe åt oss. Orden kändes som en lovsång. Hon kunde inte sluta tänka på att sitta ner utan att behöva få ont över allt.

Hon kisade…[Read more]

Ibland var Ranghildr inte allt för säker på om hon förstod allt som Ragnar sa. Fast en sak hade han helt klart rätt i. Att sova med tak, var bättre än att sova med de molnen. De skulle säkert blivit begravda med så mycket snö att de inte skulle vaknat igen. Hon huttrade lite av tanken och kunde inte ruska av sig tanken av något förföljde…[Read more]

Stridens hetta var något hon föredrog över skogens tystnad. Det var som om det fanns ögon som följde dem. Ögon som såg dem. Men som de inte kunde se. Tanken kunde hon inte skaka av sig. Även om Ragnar hade sagt att det inte var något att bry sig om. Åtminstone var de två. Eller kanske snarare två och lite till och de hade ju vapen.

Lee…[Read more]

Sarkasmen fick Tipum att skratta det ihåliga, hesa skrattet. Sedan lyssnade han på hennes ord. Ilskan mot Lloth var uppenbar. Han sträckte på sig och mötte hennes ögon med sina svarta avgrunder till ögon. En kyla skulle sprida sig längst Isras ryggrad.

“Din ilska mot Lloth är förståelig, men kan bli din död.” påpekade han, utan någon större…[Read more]

Som om hon inte riktigt trodde på trollkarlen att butiken var stängd, knuffade hon bort mannen och klev framför honom. Hon drog i handtaget själv. Mycket riktigt rörde sig inte dörren en milimeter,  hon kunde höra hur en skylt på andra sidan slog mot dörren. Lite fundersam kisade hon mot skylten, några krumelurer syntes på den. Några hon inte för…[Read more]

Visslandet från Djan fick hennes egna häst att sätta iväg i galopp. Något som Sera först inte var beredd på och hon tappade balansen. För någon sekund hon hamnade på sniskan men lyckades på något sätt rätta till sig själv.

Kom igen? Som om hon inte var den unga och äventyrliga i detta sammanhanget? Hon skakade nätt på huvudet och satte in sina…[Read more]

Dra upp vatten från sand? Tanken var förvirrande. Inte fanns det väl mycket vatten i sand? Men kanske hade han rätt. Och hon ville ju trots allt inte låta okunnig. På något sätt var Djan en av de få människorna som Sera absolut inte ville visa att hon var dålig på något. Hon var inte ett barn längre!

Hon nickade, lite mer bestämt med ett leende…[Read more]

Hovarna smattrade mot vägen och det var ett dånande som var svårt att inte höra när de bevingade männen red in. Stanken från hästarna och männen slog Nenya och hon rynkade på näsan. Som om det inte var nog med all gyttja och smuts redan? Hon följde de med blicken och lyssnade på Ayperos ord. Hon nickade – lite disträ över allt ljud. Ett litet…[Read more]

Även om den sårade minen var lite spelad, kunde inte Sera rå för att känna ett stygn av dåligt samvete. Kanske hon skulle lita på sin forna vän? Men tanken på att inte ha en van guide… för hon var inte helt säker på om Djan skulle räknas inom den kategorin… kändes inte allt för vettigt. Å andra sidan, slippa staden. Ja. Det övervägde det m…[Read more]

Det vettigaste hade varit att oroa sig över att han inte skulle fått luft när han nästan satte kärnan i halsen. Fast vem kunde vara det? Han såg så fruktansvärt rolig ut och dessutom var hans skratt smittsamt. Lite lättad var hon trots allt då han spottade ut den.

Hon stoppade en dadel i munnen och njöt av sötman en stund för att sedan spotta…[Read more]

Nyfiken lyssnade Sera på hans berättelse om giftormen. Död? Det hade varit tråkigt och vem skulle hitta hans kropp så långt borta? Hon skakade på huvudet om hans yrande med Sasha. Vingar som täckte himmelen? Det lät som en dröm det. Det kunde ju inte vara något annat än drömmar och hallucinationer? Om inte… Ett brett flin dök upp på prinsessan…[Read more]

Precis som Djan lade hon sin ena hand ovanför ögonen för att skugga och kunna följa Sasha. Hon betraktade den lilla draken något fascinerande och lite med avund. Tänk att kunna vara så fri att kunna flyga kring sådär. Dessutom ha någon som bar runt på en de flesta av dagarna. Hon log lätt och strök en hand genom sitt hår.

“Djan min vän, har du i…[Read more]

Vésiva tryckte in en sista matbit i sin mun och tog några sista klunkar av teet. Som inte riktigt var gjort för att dricka så fort och på det sättet. Bittert var det. En grimars och tungan ut för att visa sitt missnöje för att sedan slänga upp sin packning på ryggen och den andra väskan över sin axel. Hon hade nästan glömt av sin åsna i stallet…[Read more]

Lite besviken att hon inte hade vunnit, det var hon, men samtidigt rann det snart av henne då hon insåg att hon inte hade behövt laga mat. Ett brett leende prydde hennes ansikte och hon såg att hennes häst var lite mer nöjd över det lugna tempot de nu hade då de lunkade fram.

“Fusk? Det är inte fusk. Det kallas taktik. Allt är tillåtet i ett spel…[Read more]

Vän? Ordet förvirrade honom. Det var var få, om inte ingen av människorna han kallade vän. Han höjde på ögonbrynet lite skeptisk över det hela och kunde inte rå för att skratta lite hest åt hans kommentar om värmen. Efter att Reidar sänkt sitt svärd sänkte han sitt vapen. Även om det var lite riskabelt kändes det som det rätta att göra och något…[Read more]

Utan att tveka styrde Sera hästen in i havet av apelsiner som hade hamnat på vägen. Hovarna slog hårt mot marken och de flesta apelsinerna skulle inte den ilskne mannen kunna sälja längre. Lite fumlades kastade Sera pengar mot mannen – även om de flesta hamnade på marken . Hur mycket det var, visste hon inte men mannens huttande och svärand…[Read more]

Först var Vésiva fortfarande lite för förtjust i maten och fortsatte att stoppa i sig godbit efter godbit. Hon tog fram en servett och torkade sig kring munnen och tuggade ut det sista. Samtidigt nickade hon år hans kommentar. En karta, det lät som en bra början. Och hon verkade inte allt för orolig över att inte komma tillbaka. Varför skulle ho…[Read more]

Kronprinsessan rynkade på ögonbrynen åt hans kommentar. Mindre henne? Var det inte det hon redan gjort? Trots allt hade hon inte kronan längre. Hon kastade en blick mot en sköld som hängde utanför en smed. De klarblåa ögonen mötte henne och hon blåste bort hennes svarta lockar från hennes ansikte. Fast de var snart framför hennes ögon och mun…[Read more]