Vemodet över hans ord. Civilisationen måste falla. Hon visste vad det innebar. Hennes hals och läppar blev lite torrare och hennes blick var orolig. Hon hade alltid velat skapa en revolution bland folket, att de skulle kunna ta ett eget initativ och leda. Men nu på senare tid hade hon fått en annan tanke.

“Om civilisationen i Iselem ska fall…[Read more]

“Tre…? Det låter precis som trä…” sa hon med ett skrockande och det verkade som om hon helt glömt av vad hon hade tänkt göra. Vad pratade de om träd för? Nå… de var ju förvisso omringad av träd som dessutom tycktes röra sig, även utan vindens hjälp.

Ett försök till att ställa sig upp gjorde hon, även om hon vinglade som en full gubbe som t…[Read more]

Ångesten och oron vällde ut från hans ögon var inte svår att se och hon fick en klump i halsen. Hon fortsatte milt att stryka handen över hans kind.

“Vad är det som behövs göras?” frågade hon, lite förvirrat. Nog för att det alltid var något som var tvunget att bli gjort. Men Djan brukade inte ha några tvång. Vad hade han nu tagit sig till? Vad…[Read more]

Att Sera var orolig för honom märktes och hon flyttade sin stol lite närmare Djan. Försiktigt, ömt och mjukt strök hon sin mjuka hand över hans kind. De blå ögonen var oroliga och det var svårt att inte se det. Försiktigt lade hon sin näsa mot hans och de blå ögonen var som ett lugnt hav.

“Här och där… Men jag ser att något gör dig orolig o…[Read more]

Elementmagi, det som en gång varit grunden till all magi. Allt det senare var väl egentligen ett påbygge, en efterkonstruktion. Hon verkade obrydd om nekande av tärningspel eller hur Djan så enkelt skapade en eld. Hon smuttade lite på sitt vin och smackade lite lätt för sig själv.

“Och vad skulle vi kunna göra för dig, Xarnir? För all del, ensam…[Read more]

Det var som om allt det som hade skett på skeppet hade varit en dröm. För här kom Djan lika glad som vanligt, med vin i högsta hugg som om det vore vilken dag som helst. Lite förbryllat rynkade hon på ögonbrynen för att sedan låta läpparna vridas uppåt i ett litet leende. Hon hade inget större val trots allt. Han hade redan hunnit sätta sig ne…[Read more]

Havet vilade tungt i skogen, glittrande som utspilld smält metall. Inte alls lika vild som när Djan och Sera var på dess böljor för några månader sedan. Minnena fick henne att rysa till och hon ångrade att hon ens satt sin fot tillbaka i Iselem. Det var nog lika bra att försvinna fort. Det hela var ett misstag.  Den ena handen höll upp den långa…[Read more]

Ingenting som Xarnir sysslade med, så klart. Hon kastade en liten road blick mot Djan, som om det fanns ett internt skämt dem emellan dem. Mörk magi hade en god bitter smak som fall henne i smaken som en delikat kaffe till dessert. Hon skrattade tills hon lät drog sitt finger över halsen där såret som skapades av henne innan läktes. För att seda…[Read more]

Vad som fick henne att tro det? Vem skulle inte vilja ta hennes plats. Äga det bästa riket i Talanrien och hennes makt… Hon skakade nätt på huvudet och försökte att förtränga de paranoida tankarna som smög sig på henne. Andas. Försökte hon åtminstone att påminna sig själv, hon log bara snett.

“För all del, det var ett skämt. Om jag trodde at…[Read more]

Genomresa? Precis som Djan fann hon det lite skrattretande men till skillnad från sin rådgivare höll hon en god min. Ett litet flin fanns på hennes läppar och hon tog en klunk till.

“Se så, Xarnir. Vad har du för anledning tt dölja sanningen från oss? Så länge du inte tänkt störta oss… vill säga, men det vore väl för tråkigt, Djan?” sa hon me…[Read more]

Fokusera på dina andetag. Ett… två… Ett… tv… Vad kom efter två? Tankarna verkade alldelles för röriga och hon rörde sitt huvud lite lojt och skakade på det.

“Vad… vad kommer efter två?” frågade hon samtidigt som hon försökte att hålla sig vaken, men det var som om något gjorde henne sliten och trött.

Akila smackade med sin mun, lite som om hon smakade på namnet. Det var en obekant smak, lite äldre… vanilj? Nästan som ett vällagrat vin. Hon drog sin tunga lite över sina läppar och skrockade till lite över Djans presentation åt dem båda och klappade honom lite hårt men samtidigt ömt på kinden.

“Och vad gör du här, Xarnir?” frågade hon o…[Read more]

Det var som om mörkeralven inte längre såg tårarna som föll över hennes kinder. Åtminstone hade hon förbättrat sig något. Det var inte samma kvälvande och det var inte som om hennes röst var lika irriterande längre.

Ziyaté log lätt och strök en hand milt över hennes kind och lät den bli kvar där ett tag.

“Allting kommer bli bättre.”

Vakten verkade lite obekväm med att ta den långe mannen till drottningen och Akila. En enkel gest och vakten försvann, men en tjänare hade genast fyllt på glaset till den okände mannen. Drottningen sträckte på sig lite.

“Ja, välkommen till öknens pärla.” påpekade Akila, även om de var lite utanför Thel Shaen kunde man se den glimma i bakgrunden.…[Read more]

Akila kunde också känna den, en gammal känsla. Som en gammal dammig bok. Hon grimaserade lite, fast det fanns samtidigt något lockande med det hela som en eld i ett kallt snöoväder. Fast eld hade en dålig tendens att blossa upp och ut ur kontroll. Hon hummade lätt lite fundersamt.

“Ett samtal kan inte skada, eller vad tror du Djan?” frågade…[Read more]

Drottningen hade tänkt svara på det som Djan pratade om. Adeln, arvtagare… Allt det där som länge hade funnits i hennes tankar men när han ställde frågan om echer. Var hon nästan säker på att det skulle vara Vendrik… Men nej. Denna person var en helt ny människa. Hon rynkade på ögonbrynet och hummade lätt.

“Han verkar han ett tycke i vin”…[Read more]

Skrattet rev i hennes öron, men hon tycktes finna det roande och ett bredare leende fanns på hennes läppar medan hon dolde det bakom sitt glas.

“Jag är ett geni” svarade hon, simpelt, som om det vore uppenbart. Hon sträckte på sig och tog en klunk av vinet för att sedan sätta tillbaka kronan på sin hjässa igen.

“För att ge folket det de vill ha…[Read more]

De första kommentarena fick henne att fnysa. Kul? De oljudet och idioterna som med lite tur hade hittat i mål. Hon suckade tungt och drog en hand genom sitt hår och tog tag i kronan för att ta bort den från sitt huvud. Hon såg på kronan och hur den blänkte framför henne.

“Ja, Vendrik Belsante.” sa hon, lite avvaktande. Det var inte så att hon v…[Read more]

En kort blick mot vakten, lite besviken att Djans kind inte rörde vid marken. Han lade märke till mannens bleka upsyn och gav till en djup suck och lade en hand på sin panna som hade några oroliga vek synliga där.

“Inte han också. Det är svårt att få bra vakter nu för tiden. Så beniga… sköra…” klagade hon och tog obekymrat en klunk av si…[Read more]