Ett flertals sekunder höll Ziyaté kvar sin blick på vinet. Det kändes som minuter och hon kunde känna bådas blickar på henne. Fast hon verkade ha svårt att släppa sina tankar och stillhet. Tills hon försiktigt fuktade sina läppar igen med sin smala tunga, utan att se upp sa hon.

“Jag kunde inte mörda dig heller och jag har inte din fars blod i…[Read more]

Fräsandet och det irriterande lätet från Luka gjorde att Vinga förstod att han var förolämpad av vad han sa. Varför? Det var inte som om hon var allt för seriös. Vem visste vad folk egentligen hade för bekantskaper, speciellt främlingar? Hon svor tyst, verkade inte finna sin yxa. Vart hade hon lagt den? Ett svagt minne av att hon lade yxan på gr…[Read more]

Reaktionen fick Vésiva att le lite ursäktande, fast hennes gråblåa ögon glimmade av att hon tyckte det var roande. Det var för det mesta alltid reaktionen, tårar, hostattacker, till och med hade folk spottat ut det direkt. Hon själv hade förstås härdat sin strupe i år nu och hälsade den brännande känslan som en gammal kär vän. Den höll henne varm…[Read more]

Äntligen! Nog var det alltid skönt att se den långa och stora skepnaden av Atlen torna upp mot henne. Men idag kändes det ännu mer lugnare. Hon hade klurat länge, och få skulle tänka att det var något galet med två personer med en säck. Åtminstone inte två från handelsgillet. Planen var ju inget fel med! Hon hade till och med frågat hur den kungli…[Read more]

”Oroa dig inte, sparven, vi alla har våra sätt att lugna oss.” svarade Vésiva med ett svagt leende samtidigt som hon följde honom med blicken där han vandrade framåt. Det var som om hon inte såg röran framför sig. Snarare hade hon en tendens att skapa kaos var hon än rörde sig, åtminstone när det kom till papper och annat sådant arbete. Hon skåda…[Read more]

Egentligen trodde väl inte Vésiva att mannen skulle neka henne. Men skadade det att vara artig? Hennes breda leende fanns kvar och hon nickade tacksamt medan hon slog sig ner. En enkel gest åt värden att ge henne något att äta. Det såg värmande ut och kanske behövde hon det? Vattnet hade gjort henne kallare än vad hon hade velat erkänna.…[Read more]

För ett tag var hon tillbaka till minnena av Izotar. Hans små fötter mot de mörka stenarna, den lilla handen krig hennes finger och leendet som sken som stjärnorna. Mörkeralvens ögon smalnade och hon spände sin käke. Hennes mun kändes plötsligt torr. Greppet om bägarens fot blev hårdare och hennes knogar vitnade något i ilskan som tändes. Hon d…[Read more]

Ett litet förstrött leende fanns på Ziyatés läppar när Isra gav henne ett besvarande leende. Befria henne från Lloth genom död? Det var något bittert… surt och absurt över hela situationen. Varför skulle Lloth ha lämnat henne så enkelt ifred? Något sa henne att det inte var Isras lilla demon vän. För även om det var en demon. Var det inte hen…[Read more]

Det var knappt att hon hunnit stänga ögonen och somnat förrän hans höga väsande störde Vinga. Hon höll sina ögon stängda, kanske det var en inbillning? Det skulle inte vara förstå gången. Irriterat muttrade hon några svordomar. Säker på att hon i vart fall inte kunde få någon sömn. För redan nu började tankarna att löpa amok. Tänk om främlinge…[Read more]

Medan Izotar och Isra talade hade Ziyaté tagit en klunk av vinet som hade blivit påfyllt. Hon tyckte om hur det fyllde hennes strupe och det smakade gott. Hon fuktade sina läppar med sin tungspets innan hon svarade.

”Blodsband finns där, även om en av parterna väljer att förneka det.” påpekade hon och såg ner i vinet. Det fanns något lugnan…[Read more]

Enbart för att hon var medveten om hur lite han tyckte om hennes kramar, fortsatte hon att hålla om honom. Nästan lite hårdare, sedan lät hon sig knuffas undan. Ett tag gjorde hans ord henne lite… skamsen tills hon hörde hans kommentar. Ett varmt skratt kom från hennes läppar. För ett tag trodde hon att han hade vart allvarlig. Lite hårt klapp…[Read more]

Tack och lov för att det fanns små människofolk som kunde ta hand om hästen. Eller kanske snarar ung vore det rätta ordet… Fast de var ju små med? Hästen var alldeles för envis för hennes smak och den talade ju inget av språken som hon förstod. Tacksamt hade hon gett pojken en liten extra slant, innan hon steg in på värdshuset.

Ett tag stod hon…[Read more]

Precis som Izotar stod Ziyaté tyst medan tjänaren plockade bort glassplittret, hon såg Izotar bedjande blick. En liten glimt – kanske hoppfullt – tändes i hennes ögon. Hennes mungipor drogs uppåt i ett svagt leende, det kändes genuint och kanske fanns det en förhoppning att det kunde reparera sina band. Fast… Innerst inne var hon medveten om a…[Read more]

Pling. Klockan på dörren varnade Vésiva att någon var på väg in. Säkert till henne. Hastigt skruvade hon korken till pluntan och stoppade ner den innanför fickan på den dubbelknäppta västen hon hade. Rösten fick henne att le och hoppa upp ur sin stol. I vanliga fall hade hon inte gjort sig mödan att röra sig upp, men åt Atlen fanns det alltid ene…[Read more]

Orden som föll ur Izotars mun fick Ziyaté att spänna sina fingrar hårdare kring foten till glaset. Lloth ett hårdare grepp om henne? Inte känna något? Djupt inne fanns det en del som önskade att det var så lätt. Att kunna återgå till att inte behöva känna något. Allt för vanligt att såras. Utan att märka det lyckades hon knäcka glasens fot i två…[Read more]

Vinga kunde se hur främlingen hade lagt sig på marken. Fast det verkade inte allt för bekvämt. Hon stampade lite med sin fot mot den hårda jordytan. Sannerligen kändes det inte bekvämt. Fast det var väl inte hennes problem. Ett svagt nöjt leende på läpparna gosade hon in sig ännu mer bland halmen, även om det kliade lite. Åtminstone var det mer m…[Read more]

Plötsligt blev hon väldigt medveten om de få svarta slingorna som föll över hennes ansikte och hon plockade bort dem. Såg hennes hår rörigt ut? Varför brydde hon sig om det nu? Hon kunde inte rå för att skratta, fast i en hastig utandning och hon kastade en blick ner på sin klänning. Den var lite mer smutsig och tilltufsad än vad hon hade velat i…[Read more]

Om det hade dröjt en sekund längre hade hon stängt igen dörren, lika hastigt som hon hade kommit dit men hon hann inte greppa tag om sin kappa innan mannen tog den ifrån henne. Lite försiktigt lät hon sin kalla hand greppa tag om hans arm. Lät honom leda henne, men bara för denna gång.  Hennes hår var fortfarande lite blött från snön som yrde…[Read more]