Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Hennes smala fingrar höll omkring en vinbägares fot. Åtminstone hade vinet blivit bättre u…[Read more]

Ett litet hastigt skratt kom från Sera över Maeves torra sarkasm, nästan snarare en kort utandning, Hon skakade på huvudet och rättade ut det brända brevet hon hade i handen. Sträckte över det till sin barndomsvän. Brevet var fortfarande varmt och luktade aska. Fast det var nästan som om Sera inte kände det, för det fanns en ständig stank av brä…[Read more]

Fröken Rushla? Det var första gången någon hade kallat henne det och det passade väl inte allt för bra in på orken. Det verkade heller inte vara en förolämpning. Hon talade om äventyr. Det lät bra. Ett saftigt äventyr hade aldrig slagit fel. Tvärtom, de flesta hade träffat Rushla rakt i ansiktet. Det gav väl trots allt bara karaktär och g…[Read more]

Orken blev nästan förvånad över hur lätt det var att övertala någon. Så lätt hade det väl aldrig gått förr? Hon blinkade till i sin förvåning och hade svårt att formulera något. Var det artighet, sarkasm eller ren dåraktighet och snällhet från främlingen? Hon stängde sin öppna mun och drog ner sitt hotfulla finger för att le lite bredare. Så artig…[Read more]

Lite förvirrat följde hon mannen som sprang iväg som en hund med svansen mellan bena. Hon snörpte på munnen. Han hade visst bråttom någonstans. Det tog henne lite längre tid än de flesta att inse att den främmande skepnaden, som hon nu kunde förstå var en kvinna, talade med henne. Tystnaden som uppstod efter frågan, var nästan stickande obek…[Read more]

Äntligen på land igen. Känslan var obeskrivlig, det var som om ett mörker hade funnits kring henne allt för länge. Som om hon kunde andas friskt för första gången på länge. Hon stannade upp och lutade sitt huvud uppåt för att se på månen och stjärnorna som var de enda ljuset i den mörka gränden. Staden kändes mer rofylld än Antrophelia, som al…[Read more]

Ett flin fanns på hennes läppar och hon skakade på sitt huvudet medan hon skrockade lite åt denne Lukas svar. Som om hon själv skulle tro på något så simpelt som ödet. Livet var väl inget annat än ett elände som man tvingades igenom tills det var slut? Något större än det var det inte. Åtminstone inget som hon själv hade lagt märke till. Hon…[Read more]

“Ett utmärkt exemplar till och med” svarade Rushla utan att tveka en sekund på svaret. Varför skulle hon det. Det var trots allt sanning. Magnifik hörntand, vackert grön och fettig hy. Hon var inte lika lång som de flesta orkerna… Men det verkade denna kvinna vara. Hon granskade främlingen från sitt robusta ansikte, inte lika vackert grönt som h…[Read more]

En kort blick mot Maeve, för att se att branden var släckt och inte var allt för många skador. Hon blåste lätt på sin egna brännskada på handen, där det hade svartnat en del på den redan mörka hyn. En fälla. Möjligtvis, eller snarare ett försök till mord. Frågan var vem? Trots allt fast det många skäl till att hat och pengar var inblandade bland a…[Read more]

Lite varsamt betraktade Vinga kniven som främlingen höll fram. Fast hon var skeptiskt till att denne man vill henne något ont, nå vem vet? När väl han började stycka upp haren nickade hon bara lite lätt för att ta några få torra kvistar att mata elden som blossade upp en kort sekund. Hon nickade lätt till hans svar. Luka, Luka… Lu…Ka. Up…[Read more]

Farandes längs vägen… Hur kunde hon ens ha mage nog att påpeka något sådant! Skulle det vara hennes fel att det var en nedförsbacke där? Knappast och till råga på allt hade hon förstört hennes tunna som skulle sakta ner och vara hel annars. Kvinnan fnös till och hötte lite med sitt finger.

“Det är snarare din fot som var i vägen! Och vad ska ja…[Read more]

Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Sedan fick hon syn på en enorm känga som satt fast i tunnan.

“Du har förstört min öl! Din kumpledunt!” utbrast Rushla med en grovaccent på det allmän…[Read more]

Som vanligt kastades skeptiska blickar mot den kvinnliga orken som strosade på gatan. Även om hon försökt med ett leende, tycktes hennes tänder vara för groteska för barnen som drogs undan av sin mor och ombedd att hålla för ögonen. Oförskämt! Trots allt var Rushla en magnifik ork, ett praktexemplar om hon skulle säga det själv. Skarpa drag m…[Read more]

Den tag sig nog… Orden fick hennes mungipor att rycka till i ett leende. Vem som helst kunde se att den var på väg att dö. Fast om hon kommenterade det, kanske han skulle bli bitter? Män hade en tendens att bli arga om man rättade dem. Hon satte sig ner med en tacksam nick och öppnade sin säck för att få fram lite torkat kött som hon hade lovat…[Read more]

Ilskan hos Sera var uppenbar, för något inom henne kunde inte helt acceptera sättet som de talade om det. Som om det vore hennes fel! Hon hade inte ens tänkt göra något åt det, om inte den där jävla mörkeralven hade attackerat henne. Dessutom två gånger! Åtminstone hade hon ett namn nu och ett minne att visa någon. Fast vem skulle tro henne? Ho…[Read more]

Vädret var på väg att ändra till en lite mer otrevligt väder. Även om den smutsiga vandraren säkert skulle behöva tvätta av sig, var inte regnet något hon föredrog. Fast å andra sidan, hade hon inte något annat val. Vägen var lång framför henne och det var inte en by i sikte. I horisonten kunde hon skymta något glödande och en skugga. Vad skull…[Read more]

Arga personer hade Gormkäft haft nog med och det tog inte ett geni för att förstå vart denna röra skulle resultera i. I sin fart ut från vinkällaren greppade han tag i vinflaskan och väska för att släpa sin väska efter. Även om den verkade lite för tung för trollet verkade det inte sakta ner hans kvicka fötter. Efter han kommit ikapp Aife str…[Read more]

”Du har inte fått för många slag i huvudet?” frågade hon på kaldrländska, lite tystare och sneglade avvaktande mot Yazefin. För hon kunde inte riktigt tro Maeve, även om hon hade det där vanliga flinet på sina läppar. Granskade henne från topp till tå. Tvungen att medge att hon såg hel ut, åtminstone fysiskt. Psykiskt var väl en annan fråga. Mot…[Read more]

Ömheten som fanns mellan de två… Sättet han talade med en mjukstämma. Nästan som hypnos. Eller… Det var väl ett av ämnena hon inte hade studerat i Caras Idhrenin… Snarare som hon trodde att det lät. Kyssen fick henne nästan att få kvävningar, djup nog för att suga ut hennes själ var den ju! Fast hon höll sitt stela leende och det verkade finnas…[Read more]