Tova var tyst en stund, bara betraktade honom, som om hon såg en ovanlig fisk i ett grunt vatten. De röda ögonen, den grå huden, de fina kläderna som inte hörde hemma här. Främling, och en väldigt märklig sådan.

Svansen drog långsamt över mossan. Hon harklade sig, ett kort ljud som om hon bar på något besvärligt, något som skavde och inte ville s…[Read more]

Även om han inte helt slappnat av i kroppen så är han lugnare, han varken kände eller såg någon illvilja hos Tova när denne närmade sig elden. Det var tydligt att han lyssnade på hennes ord även om hans blick hade sökt sig till elden som sprakade mellan dem.

“Är det elden eller ljuset från den som kan visa dolda sanningar? Att ljus och värme dr…[Read more]

Tova lät hans ord sjunka, som om hon vägde dem i handen innan hon bestämde sig för om de var värda. Elden kastade sitt sken upp mot hennes kinder och gjorde huden fagrare, med något trollskt och magiskt över sig, men ögonen höll sin gula glans, stilla och vaksam. Hon stod kvar strax utanför värmen, där hennes trasor inte blev riktigt mjuka och d…[Read more]

Kathryn skakade på huvudet. Alla undvek vad hon pratat om – det kan inte varit annat än medvetet. Ingen kunde ha missat hennes besatt under hela den här resan. Hon rynkade pannan… kan det ha varit hon som svamlade… kan den där drogen göra så? Mixtra med hennes minnen, retroaktiva hallucinationer? Har hon bara drömt att hon var Corrin…[Read more]

Nog för att han hade varit försjunken i sin egen desperation och frustration över att allt var tomt, men kroppen hade reagerat vid den ensamma knäppningen som hörts. Spänd och förberett sig, förberett sig på vad? Han kunde inte säga vad men visst att något hade han förberett sig på.  Dock hade han inte höjt blicken när vem eller vad det nu var…[Read more]

Skogen omkring honom kändes gammal, så gammal att den tycktes ha ett medvetande från tider innan människorna i dessa länder lärde sig sätta namn på saker. Stammarna stod som grå pelare, knotiga och tysta, och i barkens fåror fanns långa år som ingen räknat. Grenarna böjde sig högt däruppe och mellan dem gled skymningsljuset fram blekt och försy…[Read more]

Runt omkring dem stod krigare tätt, andedräkter som grå rök mellan hjälmkanter och bara kinder. Någon svor lågt, en annan drog in luft med ett litet, strypt ljud, och längst bort hördes ännu striden i staden som ett avlägset oväder, men här hade allt krympt till två människor och deras vapen. Arand kände hur brygden i magen vände sig, hur hjärtat…[Read more]

Faegrim lät Tussies ord sjunka in och satt en stund tyst, och snurrade långsamt glaset mellan fingrarna och såg elden spegla sig i vinets färg innan han höjde blicken igen, mildare nu. Han nickade mot Finn, vänligt men allvarligt.
“Ni har haft ett syfte, ja. Att överleva. Att hjälpa varandra. Att inte lämna någon efter sig när vägen blivit för mö…[Read more]

Aenya fick ett förvånansvärt milt leende på läpparna över sättet hon och han gick, över sättet Bains fingrar nuddade över hennes hand. Hennes instinkt var att rygga undan, men den var inte lika svår att avvärja som den varit några månader sedan. Kansk för att det var just Bain och ingen annan. En stund fanns det något där i hennes ansikte som påmi…[Read more]

Det var uppenbart att Maeve började tappa fattningen helt, hennes anfall var våldsamma och vårdslösa, slagen var hårda men finessen var som bortblåst. Turins hånfulla ord rann av henne som vatten, ty för sitt inre såg hon inte bara mannen framför sig, hon såg sin brors döda, uppsvällda kropp, hans blanka ögon som stirrade ut i etern. Hon kände det…[Read more]

Kathryn skrockade och satte sig på rummets skrivbord. “Sällskap. Ja just det… Inte mig emot om du vill slå följe med oss, Tussie men…” hon bet lite i underläppen. “Jag är inte helt säker på vad vårt mål egentligen är.” Hon ser på Finn lite generat. “Det är liksom så… vi pratade om saker, om allt vad vi håller på med, eller hållit på med o…[Read more]

Anarindi, eller ökenalverna som de kallades, höll sig som alltid i utkanten och något separat från de övriga rebellerna, strax utanför människornas sorl och ljus, som en skugga som valt att inte riktigt träda fram. Deras ledare, Meren, hade sagt åt sina befäl att vila, men hon hade inte tagit samma råd själv. Natten före allt skulle braka loss s…[Read more]

Med andan i halsen av ansträngning kom Arand vacklande in till platsen som plötsligt blivit dödligt tyst – förutom dödskampen mellan Turin och Maeve. Han pressade sig förbi några krigare, obrydd om de var på hans sida eller på fiendens sida, för att komma längst fram och bevittna kampen. Han spände sig då han såg det, kunde inte låtas bli att…[Read more]

Hon visste inte vad hon väntat sig, men hon hade trott att han skulle munhuggas med henne först, att han skulle dra ut på det hela så länge som möjligt för att köpa sig själv mer tid, att han skulle ha haft någon storsint, genomtänkt plan i rockärmen. Men han gjorde vad hon minst av allt förväntat sig och attackerade först.

”Hede…[Read more]

Skrattet var något oväntat, men kanske fanns det mer bakom det, det var omöjligt att säga. Visst var det kanske en konstig fråga, speciellt med tanke på att Vésvia utåt sett inte var inblandad i Barastars politik… Men drottningen visste att hennes inflytande sträckte sig långt, och en så känslig fråga som denna ville hon helst av allt undvika a…[Read more]

Jezeral lät tystnaden växa mellan dem ett ögonblick, som om varje sekund vägde något mer nu än tidigare. Hans blick låg kvar på Joij, granskande och analytisk.

“Så. En människa. Inte magisk nog att få ditt blod att varna dig, men ändå värdefull nog att få en drakes vrede.” Han sneglade mot skyn, där dimslöjorna fortfarande dröjde som en efters…[Read more]

Faegrim såg från den ena till den andra, den blyge Finn som såg ut att vilja sjunka genom golvbrädorna, Kathryn som nästan sprudlade av nervös energi, och Tussie som betraktade dem med sitt roade trollska lugn. Han höjde sitt glas, log snett och försökte dämpa det tryckta ögonblicket med en gnutta munterhet.

“Se där! Nu har vi hela sällskapet sa…[Read more]

Det var kanske något roande med de två ledande alvkvinnorna med sina röda hår, som kom överens om nästa steg i vad det nu än var som var på gång. Aenyas gröna ögon såg på Sercenasse som stolt rörde sig iväg för att förbereda för det som skulle kunna bli en ödesdiger träff senare.

“Camthalion… Bror…” sa hon och drog lätt efter andan, ett sva…[Read more]