Översteprästinnans röst fick Ismat att rysa lite där hon stod, något oroad över hennes närvaro trots att hon redan sett den. Det var helt enkelt något med den där kvinnan som fick hennes skinn att krypa, men hon försökte ignorera den känslan och istället lyssna på konversationen där utanför. Hade de redan upptäckt deras flykt? Hur var det möjligt?…[Read more]

Flickans sista ord om den förlorade kärleken fick hennes hjärta att smärta en aning, men utåt så log hon bara beklagande och nickade medhållande åt sin brors ord. Flickan var dessutom ung, hon skulle finna någon annan, även om det just nu säkerligen kändes som om hon hade förlorat den enda hon någonsin skulle kunna älska. Det var så livet var,…[Read more]

Hans ord om hur han inte var insatt i etiketten kring ett sådant evenemang fick henne att skratta, men kanske hade hon varit lite väl rättfram i sina spekulationer.

”Ah, men är det verkligen en fest om inte lite blod spills?” Frågade hon retsamt, men ryckte sedan på axlarna åt det hela.

”Men för att vara helt seriös, nej, det är nog inte lämpat…[Read more]

Det var uppenbart att Vesvía ifrågasatte sina livsval just då, men misstänksamheten kunde inte bli ogjord, och inte heller önskade hon det. Hon fick inte bli för bekväm med någon, även om hon delvis hade hoppats på att Vesvía skulle kunna vara ett undantag. En dum förhoppning.

”Och ni har blivit bjuden..?” Frågade hon efter en kort blick på br…[Read more]

Trots allt som skedde omkring henne så var hon på förvånansvärt bra humör. Mötet mellan henne och Vesvía hade kanske inte börjat särskilt bra, men det hade slutat med positiva nyheter för hennes del. Dessutom fortgick hennes allians med Ayperos precis som hon hade hoppats, och läget i hennes vidsträckta land hade blivit tillräckligt stabilt för a…[Read more]

“Att vara specifik och ospecifik på samma gång är också en talang jag har ers höghet. Men ja ni har så rätt i att jag är spion men jag är här som vän sänd av Sandor och för att hålla löftet till er dotter.  Hon kan även gå i god för min skicklighet med svärdet.” Yazfeins blick var lugn och samlad även om hans tankar arbetade febrilt med att anpa…[Read more]

Audgisil nickade lite över Ranghildrs ord, som för att bekräfta att han visste att hon kunde hantera situationen. Han behövde bara höra det med egna ögon. Han tog emot brevet, bröt sigillet och ögnade genom det snabbt – det såg autentiskt ut i alla fall – innan han gav det till Ranghildr ifall hon också ville läsa. Sedan fnös Audgisil i ett lätt…[Read more]

Ayperos hummade lite fundersamt över hennes spekuleringar. En väldigt specifik spekulation, men han spelade vidare på hennes spel.
‘Det är en möjlighet, så klart.’ sa han eftertänksamt.
‘Men det kan bli rätt blodigt, i värsta fall. Är det något som är lämpat för kungliga bröllop?’ undrade han och log ett slugt leende.
‘Förlåt min okunnighet, demo…[Read more]

Salims naturliga svar hade ju varit spontant att svara ja på den frågan. Trots allt var majoriteten av kvinnorna här i Karm betydligt mer lättklädda än de i Iselem. Nå, kanske inte denna unga flicka som stod framför honom. Förvånat såg han på henne då hon avslöjade sin fästman.
‘Ehm… Ja… Nå….’ han harklade sig.
‘Det var inte meningen att fö…[Read more]

Arand mötte Maeves blick, och strök en hand över hennes hår igen medan hans ögon betraktade henne. Konstigt hur de hade rest tillsammans så länge som det gjort, och ändå var det som om detta var första gången han såg henne på riktigt.
‘Mhm…?’ hummade Arand lågt, knappt hörbart, men nu med ett leende på läpparna. Än en gång böjde han sig ned,…[Read more]

Cahtryn blev för en sekund ställd. Sedan tappade hon hakan. “Ser jag ut som en lyckoflicka!?” brast hon ut, förnärmad. Hon såg dock över sig själv.. såg hon verkligen ut som en? Nej, hon var väl mycket mer blygsamt klädd än en lyckoflicka, i alla fall som de var klädda där Cathryn växt upp.

Hon slog armarna i kors. “Jag är absolut ingen.. sådan.…[Read more]

Med lugna rörselser trär han åter på ringen på sitt finger innan han med nu glöd i blicken ser mot Ragnhildr och Audgisil innan han går till sina sadelväskor där han plockar upp brevet som ganska kortfattat ber Yazfein att i hemlighet ta sig till Kaldrland för att bistå med sin erfarenhet, råd och andra talanger om nödvändigt. Han räcker över b…[Read more]

Arand muttrade något som kunde tolkas som ett jakande eller ett nekande över flickans påstående om att han inte kände till alla monster. Det var visserligen sant, men han tänkte inte låta en liten flicka ifrågasätta hans kunskaper.

Över flickans förvirring gällande varför deras far skulle vara nöjd över att träffa me’erfolk skrattade Asgei…[Read more]

Han ler fortfarande ett nu varmt leende, kanske lite mer spelat än innan men ändå ett leende. Varelsen inne i ynglingens kropp skrattade för sig själv och kände sig väldigt nöjd. “Är det annars ert nöje, att betrakta de som är här och hoppas ni kan hitta någon som vore villig att hjälpa med er dröm?” Hans röst var vänlig och road medan han talade…[Read more]

Audgisil såg lite spändare ut då Yazfein sänkte sin blick. Vågade karln inte se honom i ögonen, eller varför höll han på som han gjorde? Han ögnade sin hustru snabbt, med ett frågande ögonbryn, innan han vände blicken tillbaka till mannen framför dem. Han betraktade ringen med sin skarpa blick, och nog kände han ju allt igen sigillet, trot…[Read more]

Hans tilltag förvånade henne en aning, men det fick också de där dystra tankarna att försvinna, som om de aldrig hade varit där från första början. Varför grubbla på det som varit, eller skulle komma att vara? Så vitt hon visste så skulle detta kunna vara den sista gången hon fick vara fullkomligt bekymmersfri på väldigt länge, så varför inte n…[Read more]

Han verkade nöjd, och det gladde henne. Om hon kunde vinna hans lojalitet och tillgivenhet på mer än ett sätt så skulle hennes liv bli mycket enklare, och framförallt betydligt behagligare. Så hon besvarade hans leende med ett eget, fastän hennes kanske var en aning lurigt, särskilt när han påminde henne om att också hon hade en tjänst inne…[Read more]

Flickans sätt att stå upp för sig själv även inför deras grupp med beväpnade krigare, fullkomliga främlingar för henne, var uppfriskande. Hon försökte hålla fast vid den känslan, ovillig att låta svårmodet ta över igen. Så hon nickade till svar på Asgeirs presentation av dem, som för att bekräfta att det stämde.

”Är det första gången du är uta…[Read more]

“Så stygg ni är mot festens värd men det märks nog knappast någon skillnad för honom. Det känns som att det vore absolut mest intressant att få göra er sällskap resten av kvällen. Om ni tillåter vill säga?” Arzin log och såg lite frågande på Aldusa innan han drog henne närmare för att snurra dem ett varv ur vägen för ett dansande par som va…[Read more]