Paladinen höjde ett lätt ögonbryn åt magikerns ord, och han kunde nästan notera ett litet inslag av arrogans – eller kanske var det förringande? Hans ögon smalnade, irritation tydlig ett kort ögonblick. Alla magiker han mött var likadana, fulla av sig själva och sin vikt i världen. Vänta? Vad var poängen med detta möte om de inte var redo att ge s…[Read more]

Trollkarlen hade sällan något emot tystnad inte ens med en främling, eller i detta fall en mycket ny bekant. Han talade oftast inte så mycket överlag med folk. De var oftast ändå inte nödvändigt? Eller var det det? Han var osäker men lät henne tala om hon nu ville det, själv smuttade han på vinet och funderade på allt möjligt under tiden.

Han ha…[Read more]

‘Du råkar inte vara en magiker, utan att de tog nödvändiga åtgärder?’ undrade Kiel, inte så speciellt hoppfullt. Men man kunde aldrig veta med alver. Fast om hon var en magiker hade hon väl öppnat dörren redan vid det  här laget om hon kunnat. Långsamt drog han en hand genom håret.
‘Vi måste helt enkelt överlista vakterna.’ sa han, som om det int…[Read more]

Han nickade lite eftertänksamt, det hon sade stämde nog ganska bra och uppenbarligen gick hennes affärer lysande. Xharin hoppades deras resa skulle gå lika bra men han tänkte inte gå någonstans så länge det regnade, inte hade han lust att bli våt igen den saken var säker.

Inte tackade han nej till vin inte tvärt om han gillade verkligen a…[Read more]

Kiel nickade lite frånvarande åt hennes ord, och med någon slags förnyad styrka tog han sig till gallret där han tog tag i den kalla metallen med sina händer. De såg väldigt bleka ut i kontrast till den mörka och hårda metallen, som fick hans händer att bli kalla.
‘Jag har varit här från och till ett par år.’ sa han med blicken ut i vad han såg a…[Read more]

Saryenna stod artigt i det andra rummet, snarare än att spionera på honom då han la på sig sitt ben och gjorde sig i ordning. Lite nyfiket blickade hon omkring där inne, trots allt hade hon inte besökt ambassadörsboningen förr. De gröna ögonen for nyfiket hit och dit, och hon tog ut någon bok från en av bokhyllorna för att snabbt se vad som fann…[Read more]

Kiel kunde inte annat än att skratta lite tyst åt hennes ord igen, och skakade på huvudet vilket han genast ångrade då hans stela nacke protesterade. Han stönade tyst av smärta, och suckade frustrerat. Lite ansträngt och sammanbitet muttrade han.
‘Jag ska försöka komma ihåg det…’ med en kraftansträngning reste han sig, med ryggen lutad mot v…[Read more]

Ett litet melankoliskt leende dök upp på hans spruckna läppar över hennes ord.
‘En vän…’ mumlade han tyst. Ja han kunde nog behöva en vän i denna håla, och kanske det var allt som behövdes för att få dem ut därifrån? Samtidigt hade han inte förväntat sig att berätta något om sig själv, inte ens sitt namn, och han tänkte inte pressa henne helle…[Read more]

Alvinnans gröna ögon betraktade honom lite roat över hans uppenbara fundersamhet.
‘Vördade Ëarmelindo skickade mig, ambassadör Luka.’ förklarade hon simpelt. ‘Han ansåg att ni troligtvis skulle trivas bättre i yngre sällskap, så han skickade mig, eftersom jag är en av de yngre alverna i Dal’elath.’ förklarade hon med sin musikaliska accent som n…[Read more]

Den gamle trollkarlen log vagt, det där var minst sagt lite av en överraskning han hade tagit henne för människa. På ett sett var det skönt hon inte var det det minskade hans möjligheter att göra bort sig totalt vilket han ofta gjorde då det gällde det sociala. Men han önskade han vetat mer om ‘sjöfolket’, nåväl ingen kunde väl veta allt. Han förs…[Read more]

Ett litet sarkastiskt skratt lämnade den unga mannens något svullna läppar, och han hostade genast som resultat för ansträngningen. Han drog ett rossligt andetag för att lugna sig själv – hade han någonsin varit så törstig förr? Och här oroade han sig över sin luta då han kanske inte skulle överleva morgondagen.
‘Det är inte allt för bekvämt, ne…[Read more]

Eärmelindo log, men tackade artigt nej till erbjudandet och tillät istället Luka spendera kvällen så som han önskade. Ett behagligt lyster låg över staden då den var belyst av de tusentals lyktorna under natten, så som stjärnhimmelen man kunde glimta ovan ifall man råkade befinna sig på en plats där grenarna inte täckte skyn. Gryningen därp…[Read more]

Paladinen böjde lätt på huvudet i ett accepterande över hennes förslag.
‘Om ni önskar att jag tilltalar er vid ert namn, kan ni använda mitt förnamn med om det behagar er, min dam.’ svarade Caspian, och betraktade katten lite fundersamt. Det fanns någon slags skepticism i blicken, trots allt hade han inte rest med en sådan varelse förut och han fö…[Read more]

I hörnet i samma cell hade en figur suttit livlös och tyst i ett av hörnet, och vid första anblick hade man kanske trott att han var död. Faktum var snarare att han fått ordentligt med stryk av vakterna och tuppat av. Ett smärtfyllt stön lämnade hans läppar då han började få tillbaka sina sinnen, och smärtan började pressa mot hans medvetandes ka…[Read more]

Xharin tog sig samman igen, hoppades på att han inte gjort bort sig helt och granskade fjällen? Han hade nog trott det var en slags märklig tatuering och inte tänkt närmre på det efter han träffat henne. Han log tillbaka åt hennes ursäktade min, nej nej det gjorde då inte honom något. det var därför hon var lite udda. Men på det hela tyckte han de…[Read more]

Audgisil studerade Eirik en stund med sina ljusblåa ögon, men var för trött för att argumentera om saken just då och förblev tyst. Istället vände han blicken till Ranghildr, för även om han hade kunnat förklara vad som skett fann han att orden inte räckte till. Detta var något som passade bättre för en mor att tala om – hur Maeve hade blivit utn…[Read more]

Alven gick ut efter honom, och stod en stund i tystnad innan han tog till orda igen.
‘Jag ska be en yngre alv besöka dig imorgon, så att du inte tynar bort i tristess.’ sa han med ett litet roat leende över hur de unga och dödliga alltid tycktes vilja att allt skulle hända med en gång.
‘Hur låter det?’ frågade han, och såg hur några alver jus…[Read more]

Han såg väl mer förbryllad ut över skrattet och suckade tyst. Xharin misstänkte nog att hon skrattade åt honom, men vad gjorde det han flinade lite själv hon hade ett mycket smittsamt skratt måste sägas. Tillslut småskrattade han med, det var väl tur att han kunde skratta åt sig själv ibland så uppstyltad var han inte; alltid. Han måste ha låti…[Read more]

Sandor betraktade drottningen där hon stod, och lyssnade till hennes ord. Det fanns något beundrande där i hans ögon och han tog in hennes mod över att stå där och tala så självsäkert inför alla de samlade. Hon inspirerade åtminstone honom med sitt sätt att vara där i all sin enkelhet, utan att befästa sin auktoritet med guld och juveler, utan…[Read more]