Främlingen hade nått Skogsporten, vägen in i Nela’thaënas. De enorma träden som formade porten hade med hjälp av alvernas hjälp under åren växt ihop med grenar och stammar som virade in sig i varandra till ett vackert valv. Samma ögonblick som främlingen yttrat något tycktes alla skepnader hon sett inne vara som försvunna. Skogen försedd i sk…[Read more]

Izotar stod tyst medan hennes tjänare städade upp, och gav Ziyaté en blick som sa mer än ord kunde säga. Ord som bad henne att inte förstöra denna chans som de hade att reparera band. Skulle hon komma in där med sina provokationer och sin mörka spydighet skulle allt gå förlorat. För om det fanns något han ville var det att reparera det som han…[Read more]

Salim doftade en gång till, men ryckte på axlarna sedan. Vad kunde gå fel? Han höjde glaset i en skål och svepte sedan innehållet som Nicolaus gjort – trots allt var han ingen vekling. Den starka oförväntade smaken fick honom att rynka på näsan och skratta till lite förvånat i en liten hostning.
‘Om detta är vad ni dricker till maten måste ni all…[Read more]

Det var tyst i rummet efter Isras plötsliga utbrott, och han stannade upp i sina rörelser. Långsamt rätade han på sig igen, och lät sina vapen ligga där de låg medan han vände blicken mot dem båda. Hade han tänkt gå? Han visste inte riktigt vad han tänkt göra, förutom att fly från ångesten som hans mor hade en tendens att väcka inom honom då hon…[Read more]

Salim lyssnade på Nicolaus ord, och böjde huvudet i en gest av tacksamhet och tog likaså till orda.
‘Liksom vår värd, Lord Breslau, så ber jag mitt följe att använda det allmänna språket. Kanske det uppstår språkmurar denna kväll, men man behöver inte enbart språk för att trivas i varandras sällskap!’ sa han med ett varmt leende. Detta kunde bli…[Read more]

Sandor gjorde en gest åt Maeve som sade att det inte var någon skada skedd, medan han satt lutad framåt med armbågarna på sina knän, händerna knäppta och hakan något bekymrat vilande på sina knäppta händer. Rastlöst och tankfullt stampade han lite med fötterna och lyfte ena benet frekvent upp och ned i en stressad omedveten rörelse.

‘Vå…[Read more]

Sandor såg på Selene som hade börjat röra sig bort från rummet. Så mycket för att utföra deras sista dag tillsammans vid ämbetet.
‘Selene, att lämna rummet kommer inte att lösa problemet.’ sa han lugnt.
‘Gå inte, utan stanna istället, för då du är drottning när jag är borta kan du inte fly då du står inför svåra val. Vi måste diskutera detta…[Read more]

Izotar gjorde ett väsande läte. Han behövde inte höra på detta eller ta emot hennes glåpord och förtyck.

‘Gör vad du vill.’ sa han, kallt, och gick för att hämta sina vapen där de låg på golvet. Isra hade ingen rätt att kritisera, för hon visste inte någonting egentligen om denna relation mellan honom och hennes mor.

‘Jag vet att hon spelar. Men…[Read more]

Den nonchalans som Ziyaté visade med sina ord fyllde Izotar med kall och sammanbiten ilska. Och detta skulle föreställa hans mor? I situationer som dessa, då hon betedde sig som hon gjorde, fanns det ingen kärlek till henne.
‘Skillnaden är att du inte har några?’ frågade han, direkt, och man kunde höra att han inte hade tålamod för sådana lek…[Read more]

Izotar stelnade till något, och redan innan han vände sig om visste han vem det var som dykt upp. Hans första instinkt var att sträcka sig efter sitt vapen, men de hade han lämnat undan då han börjat sitt samtal med Isra. Han kunde inte rå för att vara spänd, och såg på Ziyaté med en trött blick. Så där var de, tre generationer i ett rum.

‘Jag…[Read more]

Han märkte av att hon verkade inte allt för förtjust, vad var det för kvinna han snubblat in i egentligen? Vad gjorde han för fel?  Uppriktigt visste han inte om hon nu inte var en fröken då förstås..men fru? Hon såg alldeles för ung ut för det.. eller så kanske han skulle ta det lugnare med artigheterna? Han suckade tyst, han hade aldrig vart b…[Read more]

Izotar suckade djupt, och skakade på huvudet. Det var komplicerat, på så många sätt, och så många år av lidande och osäkerhet låg bakom deras relation.
‘Jag vet inte var jag har henne.’ sa han ärligt. ‘Ibland är hon en god mor, och även om det verkar genuint känns det orättvist för vad hon lät mig gå igenom.’ han gjorde en gest med handen.

‘Men…[Read more]

Hennes ord bekymrade Izotar något, men han skakade bara på huvudet. Kanske skulle det finnas tid att läka såren som fanns mellan han och hans mor innan detta var slut. Med några långsamma steg gick han närmare elden och betraktade dess behagliga sken och värme.
‘Några år innan ni föddes hade Lloths agenter funnit mitt spår och var mig hack i häl.…[Read more]

Salim betraktade alltid omkring dem med nyfikenhet, och ett litet leende på hans läppar. Han stack klart och tydligt ut ur mängden där med sina långa och ljusa tyger som hörde hans folk till. Han kunde redan se hur hans män, som först varit skeptiska, blev serverade dryck och mat bland Nicolaus trupper innan han själv försvann in i tältet me…[Read more]

Sandor hade hoppats på att Selene inte skulle reagera som hon gjorde. Trots att hon menade väl, och agerande delvis utav rädsla och delvis utav sina egna värderingar så var det inte gott att förolämpa Kaldrlands prinsessa så som hon gjorde.
‘Och vem tror du han och hans allierade kommer dräpa först då de tagit över hela Karm?’ frågade han, och för…[Read more]

Han såg lite bekymrad ut ut, var det något gubben visste så var det att hans namn var minst sagt märkligt och det fanns de som hade svårt att uttala det. Xharinyon funderande lite medan han sneglade på henne, vad var det nu det kallat honom då han var yngre? Just det katten var det, mest på grund av hans märkliga gröngula ögon liknade en katts.…[Read more]

Izotar var tvungen att skratta lätt åt det, ett lågt rullande skratt som fick hans hårda ansikte att mjukna, och han skakade på huvudet.
‘Jag antar att du har rätt.’ sa han och såg sedan lite tankfull ut igen.
‘Är Ziyaté fortfarande närvarande i Antrophelia?’ undrade han, tankfullt.
‘Visste du att det var hon som introducerade mig för din mor?’

Sandor la en försäkrande hand på drottningens, och såg henne i ögonen för att sedan vände blicken till Maeve.
‘Jag önskar inte ett krig, nej.’ sa han lugnt men med en allvarlig ton. ‘Men faktum är Nicolaus von Breslau sedan länge krossat alla barriärer och gränser. Mannen, som ska föreställa min vasall, är okontrollerbar.’ han vände blicken…[Read more]

Salim vek inte med blicken från Nicolaus då han lyssnade på hans svar. Något av en besvikelse var det, men för att vara ärlig hade han inte haft så mycket hopp gällande dessa så kallade stora herrar.
‘Tack, lord Breslau, jag stannar gärna och bryter bröd med er, och diskuterar saken närmare om ni så önskar.’ sa han lugnt.
‘Men om inte, så åter…[Read more]

Izotar var tyst en stund, men vände sedan huvudet mot henne och lade tankarna åt sidan om demoner och död för ett ögonblick. Ett litet leende fanns där på det annars allvarliga ansiktet. Han gav henne en långsam nickning till svar. Han visste att Lloth kunde dyka upp i hans sinne när som helst, eller åtminstone trodde han inte på hennes ord, men h…[Read more]