Hon log glatt. “Ja tack, vad med er?” Hon sköt sin frukost tallrik mot honom. “Vill ni ha lite. ” Hon smuttade på sitt vatten och lutade sig tillbaka. “Vi behöver lite förnödenheter innan vi beger oss iväg. ” Hon lade huvudet lätt på sned. “Jag såg på min karta att vad som är närmast är Älvskogen bortom bergen. ” Hon log lätt och drack mer av sitt vatten.
Hon log. “Det låter väldigt bra, jag har för mig det finns flera rum. ” Hon reste sig upp och rättade till sin rubin röda klänning. ” Tills imorgon då. ” hon lade sin hand mot sitt hjärta och neg artigt. ” Mar Lóme, na melda. “( god natt, min vän).
Hon log och försvann upp för trappan.
Nästa morgon var Isolde redan klar och satt och åt frukost, idag var hon klädd i hossor, tunika som var skogsgröna, burna skinnstövlar och hennes gröna mantel från igår. Många stirrade på henne för huvan var nere och hon hade gjort en typisk alv håruppsättning och brevdvid henne låg hetter båge med korg ok hennes svärd.
Hon skrattade lätt. “Utanför staden så klart. ” Hon blinkade med ena ögat. “Jag tror jag börjar med det närmsta och sedan följer jag kartan om inte ni vill visa mig runt utan bara vara min följerslagare. ” Hon drack upp sitt vin och lutade sig tillbaka. “Har ni ett rum i ett värdshus?” Hon lade huvudet på sned och såg på honom. “Jag tänkte vi kunde bege oss imorgon efter att ha köpt förnödenheter. ” Hon lyfte sin hand mot sin mun för att dölja sin gäspning. “Det var en lång och tröttsam resa för mig så jag måste få sova i en säng som inte gungar så mycket. “Hon fnittrade till.
“Oh stå förtjusande” Hon skrattade. “Vi hade inga havsfolk i mitt land bara dem som levde i hamnarna. ” Hon lutade sig tillbaka och smuttade på sitt vin och studerade Xharinyon. “Skulle ni vilja följa med mig på min resa?” Hon suckade lätt.”Jag brukade ha mina drakar som sällskap men de for iväg. “Hon log. “Jag skulle bli väldigt glad om du ville göra mig sällskap.” Hon såg blygt ner och log sött.
Hon tog an tugga av sin mat innan hon fortsatte. “Vad för slags andra folkslag finns det här? Vad med landskapen?”. Hon tog en pause för att äta och dricka. Hon log mot honom.
Isolde skrattade till innan hon smuttade på sitt vin. “Du låter precis som min älskade morfar”. Hennes leende försvann. “Jag vet att han inte är död, han har bara försvunnit”. Hon log igen. “Han var eller är en mäktig trollkarl”. Hon skrattade till. “Han lärde mig att bemästra min magi.”.
Hon såg på honom med glittrande ögon och drack mer av sitt vin. “Vill ne ha något att äta?”
Isolde fnittrade till och steg in i värdshuset. “Jag tror be har rätt att de stirrar på oss båda” Hon vände sig mot honom och log. “Vad vill ne ha att dricka, sir?”. Hon tog sin penningpung fram.
“Jag kommer från ett land på andra sidan havet där alver levde i skogar eller vid ett ståtligt vattenfall, inte alla alver rörde sig runt i mitt hemland dock. ” Hon suckade sorgset. “Där var ett hemskt krig som särjade vårt vaxkra land, alverna lämnade det för att segla till deras heliga land. ” Hon skakade på huvudet och beställde lite vin åt sig själv.
Isolde gick bredvid honom och log.
“Jag kan se att du är lite undrande över att jag är både en krigare och en Lady. “Hon skrattade mjuked. “Mina föräldrar var adliga alver och där vi kom från så lärde sig alla krigandets konst, visst inte alla kvinnor lärde sig det. ”
Hon drog upp sin huva för folk stirrade på henne.
“Har inte människorna här sett Alver förr?”
Hon såg sorgsen ut.
“Sorgligt nog så förlorade jag mitt hem och familj i en attack”
Men så log hon.
“Min far och mor var mäktiga krigare så de lärde upp mig att använda svärd och båge”
Hon stoppade ner kartan i sin lilla väska och vände sig helt mot Xharinyon och lade huvudet på sned och hennes ögon glimmade.
“Vill ni ta en Drink med mig och berätta lite om detta land?”
Hon gav honom ett blygt leende.
Isolde drog ner sin luva som hon hade dragit upp innan hon lämnade värdshuset. Hon log när hon såg att han tittade på hennes karta.
“Ja som ni kan se så är jag ny här, jag kom iland för några timmar sedan”
Hon neg artigt.
“Mitt namn är Lady Isolde Silverstjärna. “
Isolde såg upp på mannen och log vänligt.
“oh förlåt mig, sir”
Hon flyttade sig ot sidan och fortsatte titta på sin karta. Hon kände fortfarande mannens blick på sig så hon sneglade upp på honom.
“Kan jag hjälpa er med något?” hon log vänligt.