Audgisil gav Rune en liten road blick över hans aptit, och ett litet höjt ögonbryn. Att mannen hörde allt de sa var uppenbart, men samtidigt hade han inget behov av att hålla saker hemliga för sina män och kvinnor. Ordet skulle sprida sig i alla fall. Men mörkeralvens ord fick en skugga att fladdra över Audgisils ansikte, och hans annars trevliga…[Read more]

Efter att Maeve hade lämnat Sätet hade Arand suttit en stund tillsammans med Fëani, som fortfarande kallade sig Nenye. På ett vis hade det varit en lättnad, för stämningen där i bordet hade varit väldigt tryckande och obekväm. Men trots det hade han inte kunnat undvika känslan som sa åt honom att något var fel. Rastlöst hade han suttit vid bo…[Read more]

Aenya gjorde en bister min över hennes kommentar. Kanske hade hon gått för långt, men hon kunde inte låta alverna hamna i kläm på grund av människornas arrogans igen. Inte efter allt hon varit med om, och inte efter vad de gjort till henne och till skogen. Det spelade ingen roll om Nearena försökte på diplomati, för hon visste att människorna…[Read more]

En liten suck lämnade Aenyas läppar, det var uppenbart att kvinnan framför henne inte såg någon skuld i hennes lands agerande eller i hennes familjs agerande. Typiskt människor, som trodde världen tillhörde dem. Som trodde de kunde göra vad de ville, utan konsekvenser. Men inte längre. Men nämnandet av Vendrik fick en ilsken glimt att blixtra ti…[Read more]

Skogen hade en tung luft och atmosfär över sig, vackert må det vara, men detta var en plats som varit orörd i årtusenden. En liten del av den gamla världen, där alvernas magi under tidsåldrarna långsamt sugits in i trädens och växtlighetens rötter och gjort dem till ett. Allting där verkade ha ett liv, ett medvetande, allting verkade ha ett annat…[Read more]

Arands blick fortsatte söka sig över de i deras närhet, men det var omöjligt att få någon klarhet där bland folkvimlet, skrattet och festandet. Han kunde inte fokusera sina sinnen på någonting, och rycktes bort från sina tankar då Maeve rörde vid hans arm. Ett ögonblick hade han varken hört eller sett något, men nu noterade han den märklige manne…[Read more]

Asgeir hade gått lite hit och dit och talat med de olika gästerna, social som sin far. Då Ranghildr plötsligt var där log han ett varmt leende mot henne, så lik sin far men kanske snäppet fagrare.
‘Verkligen?’ frågade han, lite förvånat.
‘För att vara helt ärlig mor är jag lite orolig för henne.’ sa han och blickade mot Maeve där hon satt.
‘Hon…[Read more]

Ayperos såg lite road ut över hennes sätt.
‘Du talar som en politiker.’ sa han med ett skratt. ‘Försiktig, men ändå djärv. Utan att binda sig, eller avslöja alla sina kort, men ändå redo att spela dem då läget visar sig.’ påpekade han muntert.
‘Frågan är, vad gynnar oss bäst?’ undrade han och vände hennes egen fråga till henne.
‘Jag är in…[Read more]

Hade Felaern vetat att hon såg på honom som en fångvaktare hade han rynkat på ögonbrynen. Visst, hon var väl deras fånge, men hon var också deras gäst. Men den kulturella klyftan mellan dem var rätt stor, och han som inte hade haft med människor förr hade svårt att förstå att hon inte tänkte som hans folk. Åt hennes tack ryckte han på sina bred…[Read more]

Ithia kunde inte annat än känna ett växande obehag för mannen som på alla vis verkade vara respektlös för den position han hade. Sättet han betedde sig, hur han drack vin, hur han satt, hur han talade till henne. Och framför allt hur han talade om Sharah, som om det hela vore ett skämt. Som om hela världen var ett skämt. Och medaljongen…[Read more]

Arands blick fortsatte betrakta Yazfein där han stod, men lät det vara sedan för stunden och fokuserade istället på Fëani. Han nickade stillsamt i Maeves riktning under skålen, ett lätt leende på läpparna. De skulle ha tid att prata senare, det var inte hans plats eller hans sätt att ta mer rum än han redan gjorde. Likväl behövde Fëani vila up…[Read more]

Audgisils ögon vandrade från Rune till mörkeralven, och han nickade lätt. Han gjorde en gest åt några av sina krigare.
‘Eskortera vår gäst till gäststugan.’ sa han och såg på Rune menande, och syftade på gäststugan som tillhörde kungafamiljen och låg på en av stadens klippor med vacker havsutsikt.
‘Jag beklagar, Ziy, men jag måste be dig stanna i…[Read more]

Arand hade noterat Maeves spändhet, och följt med orden var det ju klart att hon var allt annat än glad att se honom. Han rynkade på sina ögonbryn något, och det fanns en instinkt att stiga fram och hjälpa henne. Men han kom på sig själv igen, då han gjort en ansats att ta ett steg mot Maeve, och stoppade sig själv för att stanna med Fëani. Trot…[Read more]

Audgisil hade stått bredvid sin hustru Ranghildr på trappornas topp som ledde upp till Sätet och inväntat deras analkande barn. Att han var en konung var det inte mycket som avslöjade, för han bar varken guld eller juveler och klädde sig heller inte rikt eller dyrt. Men snarare kanske var det hans stadiga hållning, hans lediga vis som på något vi…[Read more]

Asgeir betraktade Maeve tankfullt, liksom henne hade han varit med om mycket hemskheter varje dag nästan sedan hon försvann. Flera strider i befäl mot Svartfåglarnas krigare, där han beordrat deras män och kvinnor till deras död. Att dagligen stå i sköldmuren och se en efter en, något som vägde starkt på hans samvete även om han visste att d…[Read more]

Audgisil gav sin hustru ett trött leende, trots allt var det mycket på deras bord och det började synas på hans annars alerta ansikte. Han hällde mjöd i Ranghildrs glas. Ett trött leende fanns även där på hans läppar över främlingens ord.
‘Jag som trodde ni Karmaner bara dyrkade den allsmäktiga Athal.’ skrockade hand.
‘Men du kanske är någon anna…[Read more]

Ayperos nickade, hans blick fortfarande fäst i henne, men det var en nickning som höll med – förvånansvärt beslutsam och slutgiltig.
‘Ja, låt oss börja då. Ett steg i taget.’ sa han med ett leende som visade hans vassa tänder. Ett leende som skulle uppfattas obehaglig av många, men kände man honom lite skulle man kanske veta att det leendet in…[Read more]

Arand avslöjade inget i sitt ansikte då hans gula ögon studerade mörkeralven framför sig.
‘För jag gärna vill veta vilka risker jag tar genom att resa i ditt sällskap.’ sa han simpelt.
‘Om du är en fiende, eller en vän, till den nya regimen, kan det påverka vad du drar till dig för ögon. Kalla mig paranoid, men jag föredrar att veta hur stor risk…[Read more]

Ithia rynkade på sina nätta ögonbryn lite över Djans benämning som om han varit en barnvakt. Som om det var något han inte hade tyckt om. Vad hon mindes hade de haft en nära vänskaplig relation, och det hade inte sett forcerat ut i Caras Idhrenin. Hade hon haft fel, eller vad hade ändrats i Djans inställning i sådana fall?

Hon lyssnade på vaggvis…[Read more]

Felaern höjde ett ögonbryn över att inte få ett svar. Vilken märklig och ohövlig kvinna detta var. Bara för att de var på två sidor av en konflikt var man ju tvungen att upprätta artighet och respekt? Men de kanske inte hade sådant tankesätt bland människorna. När han tänkte efter var de nog säkert bara barbarer, utan hyfs. Annars hade de ju inte…[Read more]