Ayperos lyssnade på Davants ord. Så klart visste han redan allt detta, men det var ändå intressant att höra att mannen var så ärlig med hur han förhöll sig själv till världen och sin familj.

‘Och vad hindrar dig från att bli er familjs överhuvud, och ta din fars rikedomar?’ undrade han, mer som en tanke snarare än en uppmaning till en konspirati…[Read more]

Ayperos hade ett litet leende på sina läppar då han följde Davant tillsammans med Nenya. Mannen hade en speciell personlighet, och med tanke på alla århundraden av personer han mött så var det något speciellt att komma upp bland de mer minnesvärda. Om detta inte lede till något mer skulle det åtminstone roa honom denna kväll. Vad som hände däreft…[Read more]

Aethriatan drog undan sin vrist från Aetas och gjorde en grimas. Hennes blodtörst hade gjort honom svagare, något han inte hade räknat med att bli här i mitten av striden.
‘Aetas, något är fel.’ sa han, lite svagare än innan. Han blickade hastigt på krigarna som stod omkring dem och skyddade dem så gott de kunde från motståndare.  N
‘Ta dig ti…[Read more]

Då de sista ljusstrålarna försvann bakom trädtopparna och slutligen omfamnades av natten tycktes allting bli tyst och stilla. Det var som om allting omkring dem höll andan i väntan på vad som skulle komma. Det snöblandade regnet som tidigare fallit hade slutat falla och hästarna frustade lite nervöst, men inte så högt som de brukade.

E…[Read more]

Kiel såg från alven till hunden, men han kunde inte lämna fängelset ännu. Samtidigt som han knappt kunde tro deras otroliga tur fanns det ännu en sak han var tvungen att göra. Men skulle det leda till mer bekymmer? Kanske vakterna fortfarande skulle sova om de kom tillbaka senare.

‘Jag måste ha min luta.’ sa han bestämt, och vände sig om i den…[Read more]

Kiel verkade först inte lyssna på alven bakom sig, trots allt var hans enda mål att nå nycklarna – och således nå sin eventuella frihet. För kom han ut cellen var han övertygad om att han på något vis skulle klara sig ut, även om det troligtvis var en dåres hopp. Men hans ord fick honom att stanna upp och ifrågasätta.

‘Vad har vi att förlora?’…[Read more]

Ayperos betraktade händelserna framför porten. Uppenbarligen hade han uppskattat dessa människors behov av att offra sig själv för det allmännas bästa – eller kanske det bara var stridshetsen som pressade dem framåt? Han såg hur Nenya närmade sig den Kaldrländska ledaren samlade sina krigare, samtidigt som han betraktade mannen som ledde kava…[Read more]

Kiel som stod lutad mot det kalla gallret hade blicken tomt på någon ospecifik fläck på det mörka stenbelagda golvet i korridoren utanför. För en stund försvann hans cellkamrat och allt annat omkring honom medan han funderade på hur han skulle komma ut ur detta. Eller var det dags att bara acceptera sitt öde? Trots allt hade han lurat döden all…[Read more]

Allt hade gått enligt planerna. Men de dödliga hade alltid varit lätta att läsa, och ännu enklare att förutspå. Ayperos betraktade spelet framför sig som en kejsare på sin hedersplats vid gladiatorspelen, och ett litet leende fanns där på hans mungipa. Men det försvann lika snabbt som det dykt upp, för i slutändan handlade detta inte om njutning e…[Read more]

En stund senare återvände Aethriatan till tornen och fann Maeve där. Hans kläder var befläckade av blod, och inget larm hade hörts vilket betydde att han och Maeves mannar lyckats stoppa krigarna.

‘Något är fel, vi möter allt för lite motstånd. Ayperos kan inte enbart ha ögon mot fronten.’ sa han, besvärat. Men det vore samtidigt korkat av de…[Read more]

Nhedenim hade precis tänkt svara då dvärgen tog saker i egna händer och kallade allas ögon till dem. Eller åtminstone Luka som de konfronterat. Trollkarlen gjorde en missnöjd grimas, för han hade föredragit att lösa situationen själv snarare än att stöka till situationen mer än nödvändigt.

‘Det där var dåraktigt, mäster Vindálfr. Vem vet…[Read more]

Völvan betraktade Turin då hans frustration började sippra fram, men hon verkade opåverkad och passiv inför flödet av känslor utan nickade bara lätt då hans kompanjon steg ur skuggorna för att tala med honom.

‘Vi vet det vi behöver, men de världsliga striderna mellan jarlar och regenter intresserar inte oss så länge gudarna respekteras.’…[Read more]

Aethriatan smög på ljudlösa fötter utanför magikerns barriär, och med snabba hugg med det smala och långa svärdet högg han i två svep, och några ögonblick senare föll två livlösa kroppar ihop medan deras huvuden rullade en bit bort över gatan. Än så länge hade de inte dragit till sig någon uppmärksamhet. Han skulle precis vända sig om mot tor…[Read more]

Samlingen av krigare följde efter Maeve, medan Aethriatan höll sina förhöjda sinnen på spänn för att se om de fann några hot. De hade lyckats ta sig till muren utan hinder då de flesta blickarna var vända mot väst där armén hade samlats medan de besteg muren på östra sidan. Man kunde känna marken skaka av projektilerna som avfyrades mot s…[Read more]

Caspian beställde honungsöl och en av köttgrytorna, medan han vagt lyssnade på vad de andra sade. Även han hade prövats i Caras Idhrenin, liksom alla paladiner, men det hade visat sig att han inte var ämnad att bli magiker och här var han nu.
‘Som ni säger har de en tendens att vara allt för fulla av sig själv för att informera de lägre i ran…[Read more]

<p style=”text-align: left;”>’Ja, man kan tolka stjärnorna på många vis. Många ägnar sina liv till att tolka Erethils ord.’ förklarade hon, men skakade av sig den kommentaren.</p>
‘Du verkar lite spänd?’ undrade hon, lite bekymrat kanske.

Konung Sandor verkade nöjd med förslagen, och resten av kvällen gick åt förberedelser och instruerande bland befälet, liksom dagen efter tills belägringsmaskinerna var redo för användning. Så kom dagen då planen skulle verkställas. Denna dag liksom de andra var regnig och grå, utan minsta sol i sikt. Belägringsmaskinerna och den stora majorit…[Read more]

Völvan gav dem ett litet kryptiskt leende.
‘Ni är säkra på er sak, det är bra.’ sa hon lätt, och gick tillsammans med dem på huvudgatan som var täckt i stenplattor. På var sida om dem fanns olika byggnader, och runt omkring staden olika tempel men längst ned på huvudgatan i mitten av staden stod det största templet av dem alla. Den imponerande…[Read more]

Nhedenim hade lyssnat på ordväxlingen mellan främlingen och Wim, för att sucka lätt då Vindálfr slog följe med Wim. Denna diskussion höll på att eskalera bortom räddning, så han bestämde sig för att ingripa. Han reste sig relativt smidigt för att vara en så gammal man, och vandrade fram till sällskapet för att lägga en lugnande hand på dvärgens a…[Read more]

Sandor lyssnade på Vasilijs ord och suckade inombords. Det gick inte att diskutera logiskt med befolkningen i Märehn, och det bevisade denna man än en gång. De var blinda för sina övertygelser, och att skapa en diplomatisk harmoni visade sig än en gång fruktlöst. Som de andra från Märehn sade denna Vasilij  mycket men ändå ingenting, för vad som s…[Read more]