Völvan studerade dem med de intensiva gröna ögonen som tycktes lysa i stark kontrast till resten av hennes uppenbarelse. Som om hon kände Jorunns tankar gav hon ifrån sig ett minimalt men vetande leende.
‘Välkomna till Draumrheim då, Jorunn och Turin. Mitt namn är Gerda.’ sa hon, utan att ägna dem några titlar. Sådant var inte viktigt inför guda…[Read more]

Alvinnan skrattade muntert åt hans ord.
‘Tvärtom!’ utbrast hon med ett liten fnissning över hans misstag som var så långt borta från sanningen som det kunde bli.
‘Stjärnorna är väldigt viktiga oss. Som du kanske vet så tillber vi Erethil, vars domän ligger uppe i himlavalvet. Hennes stjärnor är vad som håller oss belysta om natten, och många bla…[Read more]

Nhedenim betraktade de två männen medan de diskuterade sinsemellan, men verkade ha sinnet på annat håll. Deras diskussion försvann någonstans i bakgrunden av hans sinne, medan han sträckte ut sitt medvetande till de omkring dem. Han kunde känna andra magiker i rummet dra sig undan mentalt och låsa sina sinnen och intentioner för honom. Men han f…[Read more]

Draumrheim låg på toppen av ett ensamt berg, och desto längre upp de besteg berget längs med dess farliga stigar kunde de se det mäktiga landskapet omkring dem. I alla håll och riktningar fanns berg som sträckte sig upp och ned efter varandra i höglandet. Bergen och dalarna var fyllda med dimma och vattenånga från vattenfallen som rann ned längs…[Read more]

Caspian drog ett djupt andetag, som för att lugna ned sig själv. Faktum var att han var både frustrerad och rastlös på situationen i Hannadon som gällde hans position. Trots allt var det besvärligt att känna sig oförmögen att nå sitt fulla potential, och ett sådant här uppdrag som kunde låta honom komma bort från både pressen av sin eget hus oc…[Read more]

Alvinnan nickade lite åt hans ord.
‘Det var inge min mening att inkräkta.’ sa hon med ett lättsamt leende.
‘Så, var ligger era intressen?’ undrade hon istället lite nyfiket och glatt. Hon hade så klart fått en liten uppfattning om honom, men än så länge hade han visat sig vara ganska reserverad gällande sig själv.

Nhedenim hade precis tänkt svarat Vindálfr då de blev avbrutna av den entusiastiske mannen som uppenbarligen var från Barastar. Gamlingen tycktes till skillnad från dvärgen inte ha några problem att förstå accenten, men samtidigt kunde han inte hindra ett leende att växa fram på hans läppar under skägget. Trots allt var det sällan någon med såd…[Read more]

Konung Sandor ögnade som hastigast Maeve och Aetas Saelorian, och lyssnade vagt till deras diskussion samtidigt som han nickade över vad den unga befälhavaren hade att säga. Det var saker han hört förr, och för att vara helt ärlig utmattade det honom till en grad som började gränsa till bottenlös frustration.

‘Så, befälhavare Vasilij, du…[Read more]

Då hon fått klartecken av Maeve började hon sitt arbete, medan hon sjöng på det gamla språket. Hennes melankoliska och överjordiska melodier vävdes ihop med kraften inom henne, som hon överförde in i bläcket och i hennes blod. Elden fladdrade något, och det var som om stämningen ändrades i rummet. Som om gudarna själva närvarade och betraktade…[Read more]

Konungen gav Aetas Saelorian en tacksam nickning över hennes kommentar, och en diskussion mellan Sandor och hans rådgivare fortsatte gällande eventuella planer och stadens olika styrkor och svagheter. Vad som tycktes som det säkraste valet var att bombardera staden med projektiler för att få ett hål i muren. Men faktum var att det kändes motbjud…[Read more]

Nhedenim betraktade dvärgen, som om han analyserade hela hans karaktär baserat på reaktionerna han nu gav ifrån sig över hans förslag. Givetvis var det ett vågat förslag, men allting hade en lösning.
‘Jag hoppades att du, mäster Vindálfr, redan skulle ha lyckats samlat på dig en skara äventyrslystna individer för det pådrag du hade annonserat om.…[Read more]

Saryenna nickade lätt åt hans ord, och gjorde en liten grimas.
‘Ja, en tid. Men det passade inte mig. Men vi gör vår plikt. Ett tag agerade jag som gränsvakt, hade du kommit hit några år sedan kanske det hade varit jag som tagit emot dig.’ sa hon med ett litet skratt.
‘Men jag stannade bara så länge jag behövdes. Mitt hjärta ligger i konsten oc…[Read more]

Det fanns en liten glimt i Nhedenims blå ögon då han böjde sig fram för att betrakta kartan – eller kanske var det bara reflektionerna från elden i värdshuset och den lilla glöden i pipan? Ett litet rökmoln lämnade hans läppar då han tog pipan från munnen. Han hummade lite för sig själv medan han studerade kartan och lyssnade på dvärgens ord, v…[Read more]

Alvinnan lyssnade på hans ord, och lite nyfiket gav hon honom en liten nickning.
‘Tack för erbjudandet, jag ska tänka på det.’ sa hon artigt. Trots allt menade man så gott som utan undantag det man lovade bland alverna, och hon hade ingen orsak att tro att han skulle yttra tomma ord för henne heller.
‘Kom.’ sa hon, och de tog sig ned i stade…[Read more]

Den äldre trollkarlen betraktade dvärgen lite nyfiket. Namnet klingade bekant, och han nickade åt hans berättelse. Den var logisk, och han hade ingen orsak att tro att han försökte säga osanning. Att samla ihop pengar var kanske inte det renaste syftet då det kom till att samla kunskap, men hans orsaker var hans egna. Om han ogillade tanken…[Read more]

Den äldre mannens buskiga ögonbryn verkade förmedla olika känslor vid dvärgens uttryck. Att han blivit igenkänd var uppenbart, och det var inte nödvändigtvis något han tyckte om. Men det var som det var. Så något i hans ansikte visade en viss irritation, men samtidigt också verkade han lite road över dvärgens reaktion. Utan att vänta på en i…[Read more]

Dörren öppnades och släppte in en strimma ljus och en färsk bris in i värdshuset. En grå figur vandrade in i värdshuset, hans närvaro endast avslöjad av dörrens knarrande och duns då den slogs igen. Det var en åldrig man, klädd i en lång grå kappa bestående av flera lager tyg som på många ställen såg ut som trasor. Den gamle mannen var rätt så…[Read more]

Alven log åt hans ord, men skakade lite sorgset på huvudet.
‘Tyvärr har jag inte sett mer än vår skog. Jag är en av de yngre av oss, och under min tid har vi inte haft bra relationer utåt.’ förklarade hon.
‘Men om du är nyfiken finns det mycket jag kan visa dig!’ sa hon lite muntrare. ‘Det var trots allt därför Eärmelindo bad mig komma hit idag.’

Konungen gav Maeve en blick och lyssnade på hennes ord. Han hade gissat att hon skulle föreslå något sådant vågat – trots allt var det ofta så Kaldrländarna fungerade. En stund verkade han tankfull, men såg sedan på henne igen.
‘Jag är inte ivrig på att riskera er på det viset. Vi vet inte vad våra fiender är kapabla till, förutom att de lyckades…[Read more]

‘Oden har redan valt dig, hur du använder hans förmåga är upp till dig.’ sa Gerda lugnt, och de intensiva ögonen mötte Maeves blick.
‘Jag tog med mig det jag behöver. Du är en stark kvinna, Maeve, så jag vet att jag inte behöver be dig mer än en gång att vara stilla.’ sa hon, och hur axelväskan hon hade med sig tog hon fram de nålar, färg och andr…[Read more]