Nelia

Hon följde med honom. Det tog emot att lämna staden men vad kunde de annars göra? Hon vågade inte stanna, för hon vågade inte att han skulle ta beslutet att stanna med henne. Hon kunde inte förklara det band de hade till varandra. Varför det kändes så viktigt att vara med honom, se till att han var säker men nu var det så.
Hon följde med…[Read more]

Ylva

Hennes kyssar var varma, heta och hon smekte honom där hon kom åt. Deras intima plats vid elden verkade krympa, världen krympa till bara de två och hon visste inte hur men hon fann sig snart i hans famn. Hade hon klättrat upp där eller han dragit upp henne i sin famn? Hon la benen om honom där han satt med ryggen lutad mot stocken de dragit…[Read more]

Liv

Eiras hälsning för henne att dra på munnen. Kanske var hon road, kanske var det bara att hon kommit för nära sanningen? Hon var blåslagen, sönderslagen, trasig i själen och allt hon ägde hade hon med sig här. Vem var hon  ens? Hon hade hoppats att komma hit skulle kännas som att komma hem, men hon kände sig som en främling. En ulv bland får…[Read more]

Nelia

Hon mötte hans blick och nickade bestämt. Hon var rädd, men så var rädsla en känsla som hon levt med hela livet. Dagligen och något hon lärt sig att pressa sig förbi. Låta kroppen arbeta, sinnet inte stelna till av rädslan. Det var något som de flesta av dem lärt sig redan i unga år. Hon följde med honom, ljudlöst och skulle precis ut genom…[Read more]

Ylva

Hans kyssar blev lite varmare, lite djupare och hela hon kände sig varm. Kände sig… det var så mycket som kändes på samma gång. Förvirrad, rädd…glad. Upphetsad. Hon kände kinderna bli rödare och hon var helt säker på att det inte bara hade att göra med den där lilla flaskan han så klyftigt nog packat ner inför den här resan.
” Jag…j…[Read more]

Liv

Hon manade på hästen men vinden drog tag i hennes mantel. En ilsken, virvlande vind och med den, en röst. Hon saktade av, höll in hästen efter ett par meter. Hon vågade knappt vända sig om. Hon vred ansiktet litet åt sidan, som om att snegla mot stigen och kvinnan som klivit ut på den. Hon visste utan att ens se henne. Kände det i hela krop…[Read more]

Liv

Så många år. Så många livstider sedan. Men hon hade alltid vetat, alltid att hon skulle återse den här platsen. Hon höll in den lilla hästen. Knappast en ärorik återkomst det här. Slagen, ärrad, skadad, utblottad. ”Men inte bruten” sa hon högt för sig själv innan hon klappade den lilla raggiga hästen på halsen. Hon hade kommit att älska det…[Read more]

Nelia

Hennes hjärta värkte då hon såg hur plågad han var över det som skett. Över vad de tillsammans startat. Endast framtiden skulle utvisa om de kom ur det här som hjältar eller ondskefulla monster. Hennes erfarenhet sa henne att hon skulle utmålas som det monstruösaste av monster, som förvred en mänsklig paladin att starta ett sådant blodi…[Read more]

Ylva

Säg något! Gör något! Vad som helst nu. Du kan inte bara sitta här och göra ingenting!

Hennes inre skrek åt henne att agera men hon kunde inte. Hon hade aldrig känt en sådan kluven känsla, en sådan rädsla och sådan iver på samma gång. Det var som om alla tankar och känslor var som en enda stor myrstack där alla myrorna övermannade vara…[Read more]

Ylva

Hon mötte Asgeirs blick först när hon kom fram då han hälsade på henne med sina varma ord. Hon kunde se där ett leende spela precis under ytan. Den fanns där i hans blick även om den aldrig riktigt nådde läpparna. Det här var en allvarsam stund alltså och hon kände hur hon skärpte sina sinnen och lyssnade till det som sas.
Magiska f…[Read more]

Liv

Hon kände hur hjärtat mjuknade igen. Det fanns ingen som kunde få sten att smälta så som Eira. Hon hade den egenskapen och även de häftigaste gräl och stormar kunde hon stilla. Det var bland de egenskaper hon värderade högst hos sin vän. Hennes lugn och hennes inverkan på andra. Men att se henne så förkrossad…det krossade henne själv i…[Read more]

Ylva

Hon märkte att Asgeir satt stilla, blick stilla som om han var rädd att röra sig till en början. Var han rädd för henne? Eller hennes ord kanske snarare än henne. Det slog henne plötsligt att han kanske var rädd att bli förskjuten. Men så kunde det väl ändå inte vara? Han hade ju haft så många chanser att säga vad han kände, att han k…[Read more]

Ylva

Hon såg på honom lite då han verkade fundera över det hon sagt. Två överhuvuden, det var inte vanligt men inte heller så att det inte hade hörts om det förut. Och även om Oden själv var allfader så var det väl ändå Gudarna tillsammans som härskade över Asgård. Hon trodde nog ändå att han och Eirik tillsammans skulle utgöra ett bra par…[Read more]

Liv

Hon försökte att inte tänka på det, att inte spela upp det som just skett för hennes inre. Hon visste ju att hon önskade något, ville ha något av Eira som hennes vän helt enkelt inte kunde ge. Hon kunde inte vara arg på henne för att hon inte ville samma sak, inte kände samma sak som hon själv gjorde. Men just nu var hon sårad och kniven so…[Read more]

Nelia

Hon satt där med honom på den enkla bädden under gatorna i de hemliga tunnlar som vimlade sig fram som en labyrint, eller en stad inuti en stad. Det var knappast första gången hon varit här men det var första gången hon var här och inte hade planer på att återvända till Garnisonen innan någon märkte att hon saknades. Hon tänkte på Gar…[Read more]

Ylva.

Hon satt tyst och lyssnade på honom. Lät honom fundera vad han ville säga och lät honom tala till punkt. Hon hade inte bråttom och tålamod var en dygd och utan det skulle ett svärd aldrig kunna smidas. Hon slickade sig om läpparna en stund och drog på munnen i ett snett leende. ” Men vem säger att du måste leda själv? Frostheim kan väl ha…[Read more]

Ylva.

Hon lyssnade till eldens sprakande. Låg det något i det Asgeir sa? Villi verkade också tycka att hon var något mer än hon själv såg. Hade hon en relation till elden som inte alla hade? Men borde hon inte ha känt något, förstått det då? Nej.. hon var en smed. Smed, syster, sköldmö.. magiker …eller vad det annars kunde vara kunde hon int…[Read more]

Nelia

Hans ord om att bara vara Caspian gjorde att hon rynkade pannan lite. Hon förstod inte vad han menade riktigt. Hur kunde man hata honomlägn? Hon hade inte sett något annat än en man med heder, samvete och empati. Så många stunder hade hon glömt att han var en människa, hon hade sett bortom det. Hon lyssnade till hans varma, starka hjärtsl…[Read more]

Nelia

Hon hade sagt orden med den största övertygelse hon känt på länge. Ett löfte kanske till honom lika mycket som till sig själv. Hon skulle inte låta den här mannen som gjort så mycket för henne, som offrat så mycket för hennes skull dö här. Det skulle inte vara någon rättvisa i livet då, och i en sådan värld skulle hon själv inte vilja le…[Read more]

Liv

Hon hade inte väntat på Eira utan med stadiga steg gått tillbaka. Vad fanns där att vänta på? Eira hade med all tydlighet svarat att det skulle vara dumt av henne att vänta eller att förvänta sig något av henne. Så varför då vänta i stegen?
Hon hörde snart hur Eira slöt upp vid hennes sida och försökte sig på ett samtal.
“Mmm… “…[Read more]