Ett litet, nöjt leende fanns över hennes läppar när hon gick från trädgården där hon haft sitt möte med Vesvía. Det hade gått över förväntan och hon tycktes helt ha vunnit över den andra kvinnan på sin sida. Tipums lilla hesa skratt i hennes öra spädde på känslan av att ha lyckats till den mån att hon inte ens brydde sig om att tillrättavisa ho…[Read more]

Hon famlade i leran efter sina vapen, fann de tyginlindade skaften och tog ett fast grepp om båda yxorna. Lera och blod hade fastnat i hennes hår och kläder, och en liten stril av det ena eller det andra rann långsamt ned för hennes panna innan hon snabbt torkade bort det med baksidan av handen och hindrade det från att leta sig in i hennes ögon.…[Read more]

Tipums lilla, tysta, kraxande skratt fick hennes leende att bli lite mer av ett flin, men hon dolde det inte, för liksom demonen tycktes hon något road av Vesvías förfrågan. Var det för att hon var rädd för att träffa henne ensam igen, eller fanns det en annan anledning till varför hon ställde frågan såsom hon gjorde?

”Er make är också inbjuden…[Read more]

Hon kunde höra någon ropa hennes namn, en varning, men hon hade inte tid att vända sig om för att se efter vem det var som ropade. Fienden var otalig och de pressade ständigt närmre. Hon nedgjorde en bara för att mötas av två nya motståndare och snart nog fick hon också dra sin andra yxa för att hålla fienden på avstånd. De föll som flugor fram…[Read more]

Tipums klor som rev mot hennes ben fick henne att blekna en aning, men hon sade inget om det och verkade heller inte på något annat vis reagera på hans plötsliga närvaro. Att han dök upp när han själv fann det passande hade hon för länge sedan vant sig vid. Frågan var bara vad han gjorde här nu, och om hon skulle behöva avsluta detta samtal med V…[Read more]

Ett litet, litet leende smög sig fram över hennes läppar. Kanske var det något självgott, som om hon på något vis haft rätt i en vadslagning, även om den enda spelaren i just det spelet varit hon. Hon tycktes ha vunnit över Vesvía till sin sida, trots att det hon föreslagit skrämt och oroat henne. Det var bra, mycket bra.

Så hon lät Vesvías h…[Read more]

Hon hörde när förstärkningen kom ridandes in genom portarna, och lika snart hörde hon också hur de ropade något på sitt eget språk, ett språk hon inte förstod, men tonläget förmedlade allt. Det var en fälla. De hade gått rakt in i den och hon hade varit den som lett dem. Förbannade, jävla skit.

Innan hon visste ordet av det hade vampyren vi…[Read more]

Hon ogillade idén, givetvis. Tanken på att ha en demon som bundsförvant skrämde de flesta, en anledning till att de flesta inte kände till Tipum än.

Med ett leende såg hon tillbaka upp på Vesvía som nu hade rest sig upp och stod framför henne. Hon var orolig, nästintill rädd, men hon hade sagt att hon skulle genomföra det uppdrag som blivit å…[Read more]

Det var riskabelt att be om en sådan tjänst, det skulle kunna få Vesvía att vända sig mot henne igen, även om det i hennes egna ögon var ett klokt drag. Men hon var drottning, det var hennes rätt att styra som hon fann klokt, och om Vesvía skulle invända så skulle helt enkelt handelsgillet Bläck behöva se sig om efter en ny ägare.

”Mån…[Read more]

De väntade i tystnad i vad som kändes som en evighet men som knappast kunde ha varit mer än några sekunder. Allting var dödstyst, luften omkring dem tycktes nästan stå stilla medan mannarna inväntade hennes svar och hennes order. De visste alla att det inte fanns något annat alternativ än att öppna portarna, men samtidigt kändes det fel.

&nbsp…[Read more]

Det hela skedde tämligen fort, så som allting gör när spelet väl kommit igång, och hon protesterade inte när Aethriatan tog befälet över situationen. Istället vinkade hon till sig en av de snabbare av sina landsmän.

”Följ med honom. Fienden måste nedgöras innan de hinner slå larm!” Väste hon fram mellan sammanbitna tänder innan hon vände sig…[Read more]

Min drottning… Det lät bra, särskilt som Vesvía sade det utan fruktan eller svaghet i sin röst.

”Ja, Vesvía, en tjänst… Hur långt sträcker sig ert kontaktnät? Skulle ni kunna leverera ett brev till, låt säga, Karms inland?” Leendet var fortfarande vasst och nu syntes det något nytt bakom de grå ögonen, en idé eller tanke som hon uppenbart sp…[Read more]

Det var en underlig känsla att leda ett företag som detta, trots att hon hade några av sina egna landsmän med sig. Hon visste att det här antagligen bara var en av många strider och slag som hon skulle stå i fronten för, om hon överlevde, men det första var alltid något särskilt, speciellt när styrkan hon ledde inte alls tillhörde henne. Det va…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt tacket som för att avfärda det. Nej, så enkelt var det inte. Hon skulle inte kunna lova att döden inte väntade, men just nu var hon för beroende av vad omvärlden tyckte om Me’erisia för att hon skulle kunna ha ihjäl en av de enda kontakterna de hade med ytan.

”Tacka mig inte ännu… Ni står fortfarande i onåd hos mig, men…[Read more]

Att vänta hade aldrig varit hennes starka sida, men hon hade fått stå ut till dess att Sandors armé var redo, något som gjordes lättare av vetskapen av att hon skulle få lov att leda den lilla styrkan in över murarna.

Och dagen kom, regnig och grå precis som alla andra dagar, men hon tycktes inte känna av den bitande kylan eller det olycksbåd…[Read more]

Livvakt och rådgivare? Hon betvivlade det starkt. Mannen såg snarare ut som typen som agerade i det dolda, inte någon som skulle ställa sig mellan Saskia och ett svärd om det skulle behövas… men råd hade han säkerligen. Hon betraktade under tystnad mannen när han gick fram till Saskia och lutade sig in alldeles för nära henne för att det skulle va…[Read more]

Nej, hon var allt annat än nöjd med situationen. Det förklarade varför Fëani lyckats fly så obemärkt, trots att staden var välbevakad, men samtidigt fanns det inget hon kunde göra för att få det ogjort nu. Att Vesvía kommit till henne med informationen var positivt i den bemärkelsen att hon hade en ledtråd, något fast att ta tag i när hon börjad…[Read more]

Färden de begav sig på nu stod i stark kontrast till deras senaste färd, den som fört dem till Caras Idhrenin. Då hade hon knappt känt igen honom, hans sinne dystert och mörkt och de stunder då hon fick se honom le hade varit få. Nu sken han åter på samma vis som han gjort när de först träffades och för första gången på väldigt länge så såg hon h…[Read more]

Svaret kom med mer ärlighet än hon hade väntat sig och hon kunde inte låta bli att kika mot Vesvía där hon stod en bit ifrån henne. Hon hade tagit en stor risk som kommit till henne med detta erkännande och hon var uppenbart nervös, något som syntes i viset på vilket hon vred på sig där hon stod och drog i sin egen skjorta. Varför hade hon gjor…[Read more]

Planen som började formas var dåraktig, men det var den ena planen hon kunde se för stunden som skulle ha den minsta chans att lyckas. Hon hade klättrat över murar förut, men hon hade aldrig haft en fiende som denna att vänta sig på andra sidan, förhoppningsvis skulle det inte innebära hennes slut…

”Bra. Vi som tar oss över muren måste vara få…[Read more]