Det for liksom en rysning genom hennes kropp och hon blev genast medveten om att hon var betraktad och slog prompt upp ögonen igen. Först var där bara en mörkare skugga bland skuggorna, till dess att han tog ett steg framåt och drog ned huvan. Den mörka hyn, det vita håret, men kanske framförallt de grå ögonen… Om hon inte redan vetat hur han såg…[Read more]

Hon tänkte förstås inte på honom på det viset, såg honom inte så som han såg sig själv. För henne var han, skulle alltid förbli, samma man som hon kommit att älska på ett vis som var helt nytt för henne. Att hans ben inte var vad de en gång varit, att hans kropp magrat och hans varje steg orsakade honom smärta gjorde honom inte mindre av en ma…[Read more]

Hon var så oerhört tacksam över att han inte givit upp om henne när hon lämnat honom i Iserion, tacksam över att han följt efter henne trots det tillstånd han befann sig i, och tacksam för att hon slutligen kunde få chansen att hjälpa honom ordentligt, inga andra förpliktelser än de hon kände gentemot honom. Att lämna Märhen hade varit en välsig…[Read more]

Kanske var det kylan som omslöt Yazfein, eller så var det av någon annan anledning som hon egentligen inte skulle våga erkänna högt, men nästintill omedvetet tog hon ett steg närmare honom när hon väl släckt elden som bitit sig fast i hennes mantel. Huden på hennes nu bara armar knottrade sig i den kalla luften men hon tycktes inte märka av de…[Read more]

Det var uppenbart att Yazfein såg potentialen i att ha Sera som allierad nu när han visste att det fanns ett band mellan de båda unga kvinnorna, men om Maeve tyckte illa om den tanken så visade hon det inte, i alla fall inte just då. Istället kunde hon bara hoppas att Sera skulle hålla käften om hela saken och kanske lämna dem ifred, men hon hade…[Read more]

Seras ord fick hennes flin att dö ut och hon snörpte ogillande på munnen, dels för kommentaren om det där med slag mot huvudet, men också för det hon anklagade Yazfein för, det som uppenbarligen var sant, från hans egna läppar. Hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera denna nya information, eller hur hon skulle agera nu när det var ute i…[Read more]

Hon vart kanske minst lika förvånad som Sera av den uppenbara ömheten, för att inte tala om kyssen. Att Yazfein sen faktiskt klev fram i ljuset och presenterade sig, med sitt rätta namn och sin rätta titel, gjorde henne nästan nervös. Vad tänkte han med!? Det kunde vara en dödsdom för de båda om Sera skulle få för sig att berätta för någon anna…[Read more]

Stelheten som funnits hos hennes vän verkade ha försvunnit för ett tag, men hon kunde inte undgå att notera den något spända stämning som låg i luften. Hon kunde riktigt känna Yazfeins blickar i ryggen när hon talade med den Iselemska prinsessan och även om hon inte förstod riktigt varför så gjorde det henne något obekväm.

”Jag mår bra. Jag har…[Read more]

Hon himlade lite med ögonen när Yazfein steg in framför henne för att konfrontera främlingen, som om hon behövde skyddas, men hon gjorde inget för att hindra honom. Hon hörde att främlingen mumlade för sig själv men hon kunde inte höra vad denne sade, bara att Yazfein artigt men hårt bad främlingen att avlägsna sig. Med en liten suck började h…[Read more]

Att han inte bar ett annat ansikte för stunden oroade henne inte, gatorna var sparsamt bevandrade så sent på kvällen och lyktorna som lyste upp vintermörkret var inte tillräckligt starka för att avslöja hans rätta natur om man inte kom alldeles nära. Eller om han inte sträckte ut en hand för att röra vid hennes kind. Gesten var dock välkommen oc…[Read more]

Det var fortfarande kyligt i Hannadon, men ingenting kunde jämföras med de bistra vintrarna i Kaldrland. Dessutom var hon väl påklädd med byxor i tjockt linne, höga stövlar och med en svart, tät fårullspäls över axlarna. De långa, lockiga håren kittlade henne i ansiktet när hon vände på huvudet för att betrakta mannen som gick bredvid henne, b…[Read more]

Hennes kommentar om anledningen till varför maktbytet varit så pass tumult förblev utan kommentar, vilket kanske var bäst. Det värsta de båda hade kunnat göra i den stunden skulle vara att påstå att så inte alls var fallet, ty det var osanning och Isra avskydde osanningar med avsikt för att stryka hennes ego, det var alldeles för genomskinli…[Read more]

En ung man var snabbt framme vid deras sida, kanske bara ett par år yngre än Isra själv, och fyllde deras glas med vin innan han backade undan in i salens skuggor. Han verkade inte alls lika nervös som många andra av Isras undersåtar, tvärt om så verkade han tämligen nöjd över den enkla roll han hade att fylla och hans ögon glittrade förtjust va…[Read more]

Men… Ordet som avlutade kvinnans mening innehöll mer än vad som sen kom att faktiskt lämna hennes läppar. Det fanns en outtalad rädsla där, liksom en anklagelse. De hade alla trott att Me’erisia skulle gå under när hennes mor dog, när hon tagit över tronen. Visst hade hennes metoder för att dämpa upproren inte varit de mest pacifistiska me…[Read more]

Det leende han gav henne och viset på vilket han klämde lätt om hennes arm mjukade upp hennes sinne en aning och hon tycktes märkbart slappna av där hon stod. Med en liten suck och ett leende så satte hon sig ned bredvid Manfred och tog hans ena hand i sin, mest för att försäkra sig om att han faktiskt var där bredvid henne.

”Nå, du är ju här, s…[Read more]