Det var något med svaret som fick henne att oroa sig mer. Vilket egentligen var löjligt – varför skulle det vara oroande att han inte mådde bättre? Hon log lite svagt och fiskade upp ett fickur från fickan på hennes väst. Klockan var inte allt för mycket ännu och hur länge skulle detta mötet kunna ta.

“Ett stop kan vi räckas med, innan mötet…[Read more]

“Lysande, lysande!” kommenterade hon, i ett försök att vara samma entustiask som hon alltid tycktes vara – från barndomen och det verkade inte försvinna. Men på senare tid hade det varit mycket att oroa sig över och det hade påverkat även henne.

“Jag kom precis tillbaka själv från Karm och ett uppdrag från vår drottning, men jag antar att Neyir o…[Read more]

Precis som Xharin såg hon sig omkring en extra gång – men ännu tycktes det inte finnas några träd eller ens rötter.

“Haha! Vad kommer här näst, mordiska grässtrån?” föreslog hon skrattandes för att lätta upp stämningen något. Hon svingade ner sin säck som hon hade haft på sin axel och letade snart fram lite torkat kött som hon räckte åt trollka…[Read more]

Jag är redo! Ord som egentligen skulle göra Vésiva mer lugnande och börja följfulla sitt löfte. Men ärligt talat, gjorde det henne nervös. Vart i helvete började man någonstans? Vad var det nu hennes far hade sagt åt henne?

“Det är inte så svårt som det ser ut… egentligen är det väldigt enkelt. Kalla det instinkt!” sa hon och drog sig upp på…[Read more]

Nöjd var han åtminstone över att de båda verkade äta hans mat, inga klagande miner ännu i alla fall. Fast det var lite svårt att tolka den magra främlingen fast å andra sidan såg han ut att sluka benet utan att stanna upp en sekund att njuta. Vilken tragedi!

Toss verkade vara i sina egna tankar och han hörde inte riktigt vad kaptenen sa. Han ve…[Read more]

Det var lite sött hur Herrie försökte att få bort hans reaktion  som inte hade varit av den smidigaste laget och trots allt sa Faegrim att han ville ha några honungskakor senare. Hon sken upp lite grann och slöt ögonen nöjt när hon vandrade i solen. Verkade inte riktigt bry sig om att svansen sopade gatan ren bakom henne och att allt smuts ist…[Read more]

Aeaea log glatt då systern såg upp på henne, innan hon såg ned på spelet och kartan igen, nyfiken på hur det hela skulle gå vägen. Det såg definitivt spännande ut… Hon undrade lojt vem som skulle vinna den, och vad som skulle hända sen. Skulle den mannen dra ut på äventyr och hitta skatter och rikedommar? Var skatter och rikedommar samma sakt?…[Read more]

En pil i ryggen. Faen slöt sina ögon och tog ett långsamt andetag. Första dagen, och den här så kallade revolutionen gick redan för långt. Att de inte bara dödade, men att en av deras egna hade fallit. Obeväpnad. Det var nog för att väcka ilska i den mörkklädda alven, men hon tvingade ned den. Ilska skulle bara få ännu mer folk dödade.

En sak…[Read more]

Maeves flin efter att hon så lätt vidrört hans fingrar med sina läppar fick ett leende att växa fram på hans läppar också. Ett litet skratt lämnade hans läppar, ett lättsamt och avslappnat ett som tycktes ligga mer i bröstet än i halsen. Hans gula ögon studerade hennes ansikte fortsättningsvis, och liksom i badhuset fann han henne behaglig vilke…[Read more]

‘Honungskakor låter gott!’ sa Faegrim muntert och log ett varmt och uppmuntrande leende i riktning mot trollet. Sedan hummade han lätt över sin väns kommentar.
‘Ja vi kanske lyckas ta oss till Brinkeskogen?’ funderade han högt.
‘Efter det har vi inte långt att gå innan vi är bortom Brinkes gränser.’  sa han lite med blandade känslor av vemod och…[Read more]

Ett kort ögonblick trodde Eili att hon hade inbillat sig allt, kanske hon hade blivit galen trots allt. Det skulle inte vara allt för märkligt med tanke på alla de växter och svampar som hon testade utan att ha läst sig till i någon bok eller hört på någon vis lärd man eller kvinna.

Sedan hörde hon rösten igen – ja det måste komma ifrån drakung…[Read more]

“Nervositet är ett gott tecken!” påpekade Sera med ett leende och en menande blick. Hon höll upp dörren åt Hulta och nickade åt hennes ord. Det lät som rättvisa villkor. Och om hon skulle hinna tillbaka innan tio minuter var det inte som om Sera hade brist på pengar.

När väl Hulta hade tagit sig ut, stängde hon dörren och började sedan att rör…[Read more]

Då diplomaten steg fram stannade Aenya upp något. Hon hade trots allt inte förväntat sig en av deras egna stiga ut ur vagnen där hennes mål fanns. Nej, snarare hade hon hoppats på att i vagnen skulle sitta någon ur Belsantefamiljen. Ilskan bubblade inom henne över att hennes förhoppningar kanske skulle gå isär, och med en aggressiv gest höjde…[Read more]

Drakungens blå ögon kunde man nästan drunkna i, de var vackra och på något sätt kändes de… gamla och unga på samma gång. En märklig känsla. Åtminstone hade hon rätt med en sak – han fann köttet gott. Hoppades hon i alla fall, för biten försvann snabbt. Lite ångrade hon att det inte fanns mer att ge honom. Eller? Hon sökte i sina många fickor e…[Read more]

Det var inte som om Tussie var dum. Trots allt var hon inget bergstroll. Att halvingarna inte tyckte om kakorna var uppenbart – även om hon inte riktigt förstod varför. Hon rodnade lite och stoppade ner de andra kakorna i sina fickor innan hon såg ner på sin svans som långsamt drogs på vägen lite som en sorgsen hund.

“Jag har… honungs…[Read more]

Soppan värmde Finns händer och han såg ner på vätskan. Det var svårt att helt urskilja vad som fanns där i. Men ännu verkade inte finnas några ögon eller grodlår som petade upp. Dessutom inget råttkött – vilket alltid var positvit. Det tenderade att bli en del sådant i staden. Fanns inget allt för mycket annat att gnaga på, om de hade otur.  Han…[Read more]

Konungen tycktes lite disträ. Hans tankar hade vandrat till något annat ställe och det märktes på hans ögon som verkade fokusera sig på en punkt bakom Enduriels ansikte. Han blinkade långsamt till och ryckte nästan när han hörde hennes röst i sitt huvud. Han hade inte förväntat sig det. Nu när ringen inte var närvarande. Och i ärlighetens nam…[Read more]

Allt gick fort, nästan för hastigt för Sera att registrera. Vanligtvis var hon van med snabba ryck – ärligt så föredrog hon att snarare agera innan att tänka. Speciellt till Dastans förtvivlan. Blodet och skriken. Det hela gjorde henne illamående och hon svalde för att försöka få bort känslan. Hur hade allt kunnat komma hit? Vad var det som had…[Read more]

Var det? Eili kisade med sina ögon mot taket och fick syn på sin syster.  Det dröjde inte länge förrän blicken vandrade mot kartan igen. Hon tog tag i det stora hattbrettet och lyfte sin hatt för att klia sig något. På bakhuvudet kunde hon känna ärret som var efter att hon hade ramlat ner från ett tak som en liten tös. Sedan dess hade hon inte…[Read more]

Det var svårt för Faen att hindra en äcklad min från att sprida sig över hennes drag då hon iakttog slakten framför sig, men för sin grupps skull höll hon minen stilla. Människorna hade inte en chans mot alverna, men trots det så tycktes Aenya endast tänka på att driva på slakten. Be dem ge upp, tanken ekade i Faens sinne. Be dem ge upp. Om männi…[Read more]