Faenrìonae såg uppgivet på medan anfallet utfördes, dold i en dunge där hon satt med den trupp alver som stod henne närmast. De var där som en sista åtgärd, reserver som kunde lägga sig i bakhåll om dessa ‘människor’ visade sig vara starkare än vad Aenya hade förväntat sig. De som omgav Faen här var inte många, men hon hade sedan länge lärt sig…[Read more]

Smaken av tobak var en del av vardagen som kunde vara hennes varthän hon befann sig, något som var Faen, även på en plats som inte var hennes längre. Det fick den obehagliga spänningen mellan hennes skulderblad att släppa en aning, släppte ut lite av det där andetag som alltid hölls inne. En liten stund lugn.

Dessvärre blev den kortvarig.…[Read more]

Det varma vattnet kändes skönt och fler och fler fiskar tycktes finnas omkring dem. Lite fundersamt höjde hon sin hand till sin haka och kliade den något förbryllat. Vad fanns inte att oroa sig för på ytan? Men om hon sa det skulle han nog vända om på störten, nej det var bäst att inte säga hela sanningen.

“Åh, det finns lite busar och några……[Read more]

Båda små halvingarna verkade törsta efter äventyr – men var det så konstigt? Tussie själv hade velat ut på äventyr, men det var innan hon vandrat i dagar och mötte den mörka natten själv och dessutom vandrade fel! Hon var alldelles nöjd över att slippa tänka på vart hon skulle styra fötterna, istället hade hon två vägvisare. Lite disträ stoppa…[Read more]

Orden verkade först in placeras i Finns skalle. En trevlig stund? Nå inte var det allt för otrevlig. På något sätt hade orden till hans forna vän ha en tendens att inte låta lika barska som innan. Ja, de som han hörde vill säga. Ibland verkade det inget annat än att åka in och sedan försvinna lika snabbt ut genom andra.

“Eh…” sa Finn bara oc…[Read more]

Även fast det inte hade varit allt för långt att röra sig, kändes det som om hennes fötter var gjorda av bly eller någon annan mänsklig metall. Hon sträckte på sig med en liten gäspning och såg sig omkring för att försäkra sig om att det inte var några sådana… träd där. Till slut verkade hon nöjd och slog sig ned inte allt för långt ifrån tro…[Read more]

Att vara tillbaka var en märklig känsla. Som alltid när hon anlände till Nela’thaënas kärna så dök minnet om den första gången Faenrìonae återvände från en utflykt till människornas rike upp i hennes sinne. Då hade hon besökt en enkel handelspost ett stenkast från skogens gränser; hon hade varit skräckslagen medan hon var där och inte kunnat v…[Read more]

Jezeral skrattade lite åt hennes ord.
‘Trejde Ögat delar inte ut sådana ytliga belöningar.’ sa han menande.
‘Om pengar är vad du önskar är det ditt, men finns det något annat du suktar efter ligger det troligen inte utanför vår organisations grepp.’ lovade han henne där de rörde sig tillbaka mot landsvägen genom terrängen. Han viftade bort…[Read more]

Kaels ögon betraktade kvinnan med lite mer skärpa än innan, för där han förväntat sig en alv var det tydligt att det fanns något mer. Och även om han var en man som fått det mesta i sitt liv var han en ambitiös en med drakblodet i sig som flammade till då han hamnade i situationer som dessa. Och han var mer än bara en vanlig dödlig, mycket mer än…[Read more]

Faegrim hade spenderat tiden med att plocka fram förnödenheter för kvällens middag, och höjde blicken entusiastiskt då de två ungdomarna dök upp igen.
‘Där är ni! Jag började redan undra om vargen tagit er då ni var borta så länge!’ skrattade han och såg på dem retsamt.
‘Kanske ni passade på att ha en trevlig stund i skogen tillsammans, hm?…[Read more]

Faegrim skrattade lite förvånat över sin väns entusiasm. Nå, trots allt kanske han inte skulle vara så förvånad, men här i Brinkeland skulle man vara lite mer dämpad än vad han var just då.

‘Lugn nu, kära vän.’ sa han och klappade Herrie på axeln, och rättade till in packning för att börja gå längs med vägen. Lite melankoliskt vände h…[Read more]

Eärmelindo kunde inte annat än att hålla med om att de inte kunde låta drakungen falla in i fel händer, och nickade stillsamt och allvarligt. Han var inte helt övertygad om Vizzearys val av assistans, men åtminstone kunde han inte neka att han varit effektiv med att ta tag i problemet.
‘Jag ska göra vad jag kan, för att eskalera ärendet ytterliga…[Read more]

Asgeir studerade Hillevi med intensiv blick, och för ett ögonblick verkade han tveka. Men hans krigare var värda mer än hansa egna liv och han nickade.
‘Låt gå. Jag stannar, och mina krigare får återvända hem oskadda.’ sa han och blickade över axeln mot krigarna från båda sidorna, och vargarna i bakgrunden som försvann tillbaka in i skogen. Dera…[Read more]

Ayperos nickade bara lätt åt generalen, en neutral och artig nickning. Men visst skulle det bli en till omgång, och Ayperos inre rasade som en storm över förnedringen att förlora mot en dödlig – men det skulle bli en omgång han inte skulle förlora. Och den skulle komma snart. Han visade dock inte sin ilska för Isra, utan vände sig bara artigt och…[Read more]

Arand skrattade lågt åt hennes ord.
‘Jag känner på mig att vi behöver göra ett nytt vad, där förloraren måste bära en sidenklänning…’ sa han lite ostadigt, utan att tänka över möjligheten att han själv kanske skulle behöva bära den omtalade klänningen i sådana fall. Om ödet inte stod på hans sida, alltså. Arand fnös lite åt hennes ord, i ett l…[Read more]

Vad det var Toss hade tänkt berätta åt sin kapten innan som nästan hade tagit andan ur honom. Han stod lutad mot disken, som kanske var en lättnad för hans ben och knän. Att de kunde bära upp hans stora personlighet… eller snarare kropp var en fråga och det var många som hade en vadslagning om när de skulle få nog av det. Ett par stolar hade…[Read more]

Ett varmt och nästan klingande skratt lämnade Seras läppar. Om hon skulle kunna distrahera dem så länge? Egentligen var fyra minuter ingenting. Flera gånger hade hon lyckats och att prata var ingenting hon var dålig på och i värsta fall hade hon sin kropp att förlita sig på.

“Fyra minuter? Det är ingenting! Jag kan ge dig åtminstone tio!” utbras…[Read more]

Fasta vingslag, vindar som lät honom glida lätt över festplatsen. Han var inte glad över att vara just där, i Märhen men hade inte tänkt lämna sin syster så snart igen. Här uppe i luften kunde han förbereda sig för mötet med den där fursten igen. En man han inte hade på sin lista över vänner… nå, den listan var rätt kort ändå. Förutom familj…[Read more]

Att Davant var nervös och inte helt bekväm i situationen kunde Nenya enbart skymta hastigt förbi när hon betraktade honom och hans reaktion. Tyst drack hon ifrån sitt glas igen och iakttog honom med ett irriterande lugn och ett ännu förargligt leende. Som om hon fann situationen roande och att allvaret inte riktigt fanns där. Som om det hela va…[Read more]