Aeaea log glatt då systern såg upp på henne, innan hon såg ned på spelet och kartan igen, nyfiken på hur det hela skulle gå vägen. Det såg definitivt spännande ut… Hon undrade lojt vem som skulle vinna den, och vad som skulle hända sen. Skulle den mannen dra ut på äventyr och hitta skatter och rikedommar? Var skatter och rikedommar samma sakt?…[Read more]

En pil i ryggen. Faen slöt sina ögon och tog ett långsamt andetag. Första dagen, och den här så kallade revolutionen gick redan för långt. Att de inte bara dödade, men att en av deras egna hade fallit. Obeväpnad. Det var nog för att väcka ilska i den mörkklädda alven, men hon tvingade ned den. Ilska skulle bara få ännu mer folk dödade.

En sak…[Read more]

Maeves flin efter att hon så lätt vidrört hans fingrar med sina läppar fick ett leende att växa fram på hans läppar också. Ett litet skratt lämnade hans läppar, ett lättsamt och avslappnat ett som tycktes ligga mer i bröstet än i halsen. Hans gula ögon studerade hennes ansikte fortsättningsvis, och liksom i badhuset fann han henne behaglig vilke…[Read more]

‘Honungskakor låter gott!’ sa Faegrim muntert och log ett varmt och uppmuntrande leende i riktning mot trollet. Sedan hummade han lätt över sin väns kommentar.
‘Ja vi kanske lyckas ta oss till Brinkeskogen?’ funderade han högt.
‘Efter det har vi inte långt att gå innan vi är bortom Brinkes gränser.’  sa han lite med blandade känslor av vemod och…[Read more]

Ett kort ögonblick trodde Eili att hon hade inbillat sig allt, kanske hon hade blivit galen trots allt. Det skulle inte vara allt för märkligt med tanke på alla de växter och svampar som hon testade utan att ha läst sig till i någon bok eller hört på någon vis lärd man eller kvinna.

Sedan hörde hon rösten igen – ja det måste komma ifrån drakung…[Read more]

“Nervositet är ett gott tecken!” påpekade Sera med ett leende och en menande blick. Hon höll upp dörren åt Hulta och nickade åt hennes ord. Det lät som rättvisa villkor. Och om hon skulle hinna tillbaka innan tio minuter var det inte som om Sera hade brist på pengar.

När väl Hulta hade tagit sig ut, stängde hon dörren och började sedan att rör…[Read more]

Då diplomaten steg fram stannade Aenya upp något. Hon hade trots allt inte förväntat sig en av deras egna stiga ut ur vagnen där hennes mål fanns. Nej, snarare hade hon hoppats på att i vagnen skulle sitta någon ur Belsantefamiljen. Ilskan bubblade inom henne över att hennes förhoppningar kanske skulle gå isär, och med en aggressiv gest höjde…[Read more]

Drakungens blå ögon kunde man nästan drunkna i, de var vackra och på något sätt kändes de… gamla och unga på samma gång. En märklig känsla. Åtminstone hade hon rätt med en sak – han fann köttet gott. Hoppades hon i alla fall, för biten försvann snabbt. Lite ångrade hon att det inte fanns mer att ge honom. Eller? Hon sökte i sina många fickor e…[Read more]

Det var inte som om Tussie var dum. Trots allt var hon inget bergstroll. Att halvingarna inte tyckte om kakorna var uppenbart – även om hon inte riktigt förstod varför. Hon rodnade lite och stoppade ner de andra kakorna i sina fickor innan hon såg ner på sin svans som långsamt drogs på vägen lite som en sorgsen hund.

“Jag har… honungs…[Read more]

Soppan värmde Finns händer och han såg ner på vätskan. Det var svårt att helt urskilja vad som fanns där i. Men ännu verkade inte finnas några ögon eller grodlår som petade upp. Dessutom inget råttkött – vilket alltid var positvit. Det tenderade att bli en del sådant i staden. Fanns inget allt för mycket annat att gnaga på, om de hade otur.  Han…[Read more]

Konungen tycktes lite disträ. Hans tankar hade vandrat till något annat ställe och det märktes på hans ögon som verkade fokusera sig på en punkt bakom Enduriels ansikte. Han blinkade långsamt till och ryckte nästan när han hörde hennes röst i sitt huvud. Han hade inte förväntat sig det. Nu när ringen inte var närvarande. Och i ärlighetens nam…[Read more]

Allt gick fort, nästan för hastigt för Sera att registrera. Vanligtvis var hon van med snabba ryck – ärligt så föredrog hon att snarare agera innan att tänka. Speciellt till Dastans förtvivlan. Blodet och skriken. Det hela gjorde henne illamående och hon svalde för att försöka få bort känslan. Hur hade allt kunnat komma hit? Vad var det som had…[Read more]

Var det? Eili kisade med sina ögon mot taket och fick syn på sin syster.  Det dröjde inte länge förrän blicken vandrade mot kartan igen. Hon tog tag i det stora hattbrettet och lyfte sin hatt för att klia sig något. På bakhuvudet kunde hon känna ärret som var efter att hon hade ramlat ner från ett tak som en liten tös. Sedan dess hade hon inte…[Read more]

Det var svårt för Faen att hindra en äcklad min från att sprida sig över hennes drag då hon iakttog slakten framför sig, men för sin grupps skull höll hon minen stilla. Människorna hade inte en chans mot alverna, men trots det så tycktes Aenya endast tänka på att driva på slakten. Be dem ge upp, tanken ekade i Faens sinne. Be dem ge upp. Om männi…[Read more]

På något vis fick Selyanas leende tyngden att lätta en aning inuti Faens bröstkorg. Det fick henne att känna sig mindre som en främling och mer som en… gäst. Inte hemma, men välkommen. Långsamt så drog hon in ett andetag medan hon funderade över känslan, och andas sedan ut ett lika långsamt moln genom sina näsa, kände hur röken stack i hennes ög…[Read more]

De som rörde sig runt Spillerhamns lönnkrogar visste att där Eili var så var inte Aeaea långt borta, och detta var sant även nu. Hon var dock mindre iögonfallande än sin syster – kanske då främst för att hon var betydligt mindre än sin syster. Många var de som sagt att de två omöjligt kunde vara släkt, men de kom från samma mor, och enligt henne…[Read more]

Faegrim hade en min som var delvis road och delvis lite halvt äcklad över hennes mumsande och grodbenen som stack ut ur kakorna. Men en Brinkeman var inte ohövlig, och tackade inte nej till gåvot – speciellt inte mat. Lite trevande sträckte han fram en hand för att ta emot en av kakorna, och ögnade den lite tankfullt.
‘Tack, Tussie…!’ sa han oc…[Read more]

Ayperos hade inte förväntat sig att hon skulle böja huvudet i tacksamhet för honom, och dessutom blev han mer nöjd över att hon inte gjorde det. En rakryggad ledare vad han ville ha vid sin sida, inte en som kråmade sig i berömmelse och uppmärksamhet. Han log ett litet vetande leende, som om han visste vad som rört sig i hennes huvud.
‘I vanliga f…[Read more]

Arands gula ögon hade ett nästan självlysande lyster där i dunklet i rummet och eldens sken som reflekterade i ögonen. Han lutade sig fram för att ta en klase vindruvor i handen, och böjde sig fram mot henne så han låg på sidan bredvid henne.
‘Ah, tröstpris säger du?’ frågade han då han talade lågt med sin brummande röst, som hon nästan kunde kä…[Read more]

Om det fanns tid att förvarna. Men de orden fastnade på Vésivas tunga, för vad det egentligen någon idé att skrämma upp honom mer? Nej, det skulle gå fint. Eller?

En stund senare bröt Vésiva vattenytan och hon drog ett djupt andetag, det var som om hon drunknade i vinden som ven ovanpå men snart verkade hon  vant sig och slöt ögonen mot so…[Read more]