Blicken gick från ena sidan, sedan den andra, då Aife tillät sig själv att inte vara fullt så rigid. Drottningen såg trots allt inte på henne just nu, och förutsatt att hon inte hade ögon i nacken så tänkte hon nu göra allt för att ta in hela rummet. Att bli överraskad av en man med svärd en gång på en kväll var gott och väl nog för henne, så kund…[Read more]

Flickan känner inte längre sina fötter. Ser hur flera dör där hon sitter skräckslaget ihopkurad mot väggen. Blod, skrik och död… det etsar sig fast i henne och får hennes kropp att inte vilja lyda henne. När så en kvinna, blodig även hon får syn på henne skriker hon rakt ut i ren och skär skräck och försöker komma undan handen som landar på henne…[Read more]

Det finns så mycket mer som hon skulle vilja säga till Vasilij men inte inför sällskapet de nu befann sig mitt i. Hon har heller inte kraften att samla sina tankar helt, hon vet vad hon såg.. de andra måste ha sett samma sak. Hon ser hur Vasililj ramlar ihop på marken men går men rör inte vid honom för att hjälpa honom. Han hade haft blodjungfr…[Read more]

Då rebellerna nu var så nära, så hade Ati fallit tyst för att lyssna, hon med… och för att hålla sig dold, så klart. Grönkapporna i sig såg sig över axeln, men noterade knappt gränden alls – den var trots allt fylld med bråte.

Medan de höll rösterna på konversionel ton, så gjorde de inte heller några försök att vara allt för tysta. De trodd…[Read more]

“Ah, nästan aldrig.” Ati viskade nu, då hon hörde stegen komma närmare. “Eh, ofta håller jag mig på… ensamma platser.” Hon nickade. Hon, precis som alla i hennes situation, hade sina gömmor. Det var inte på något vis fullkomligt säkert, men det var vad det var. Hon hade klarat sig hittills!

Hon näslade in sig bakom några förfalla hyllor, som…[Read more]

Så som mörkret skingras på dagen återvänder det också om natten, och skuggorna tog stilla tag i Djans hjärta. Han var inte längre ensam, och hålet hans mor lämnat i honom då hon övergett honom i döden var plötsligt fyllt av en kärlek. Som den kärlek bara en mor har till sina barn. Men det var en sträng kärlek, en kärlek som inte gav utrymme för mi…[Read more]

Orden fyllde henne med en lättnad och hon slöt ögonen för att ta in orden. Jag tror vi lyckades.  Tanken var underbar. Att slippa detta stället, att kunna andas frisk luft igen. Fast det fanns fortfarande den beska eftersmaken. Det var som en irriterande fluga som inte ville sluta säga att det var någonting som var fel.

“Vad hände, Djan?” f…[Read more]

Blicken, skräcken och sättet som Djan agerade på gjorde Sera orolig. Vad hade han sett? Dessutom så tyckte hon inte riktigt om tanken att Sasha rörde sig ifrån honom. Det brukade vara tvärtom, även om ödlan ibland kunde bli ilsken på hennes gamla trogna vän var det vanlgtvis på ett annat sätt. Hon ruskade på huvudet som för att försöka få bor…[Read more]

I sovrummet satt Sera, helt förvirrad över Sashas konstiga beteende. Vad höll ödlan på med nu? Hon rynkade på ögonbrynen och försökte få bort Sasha ifrån Djans fingrar. Att ödlan skulle förstöra hans fokus skulle inte vara bra.

“Sasha, han försöker bara hjälpa oss. Låt honom vara… Eller?” sa Sera och såg lite oroligt på sin vän. Det var som om…[Read more]

Ett ekande djupt skratt som både lät hatiskt, mörkt och kärleksfullt lockande på samma gång fyllde det ekande utrymmet där han stod.
‘Vill du verkligen veta vem jag är?’ frågade hon, rösten verkade komma från flera håll.
‘Nå väl, vänd dig om…’ sa rösten stilla, och bakom honom kunde han höra de skrapande rytmiska stegen som så många hade djup a…[Read more]

Ati ryckte på axlarna. “Ah, tills de är, eh, borta?” Hon gav Neeana ett kort litet flin. “Men vi har i alla fall något att äta, kvar från igår, så alltid något.” Hon krokade sin arm med den andra kvinnan, och började dra in henne mot bråtet. “Den här vägen. Vi kryper in mellan möblerna.”

Då Djan rotade omkring i Seras huvud och i hennes sinnen fanns det först bara en känsla av något som var annorlunda. Det kunde så klart bara vara faktumet att alla sinnen fungerade olika, och hade olika melodier – så att säga – på samma vis som alla platser var olika. Men det var något som alltid fanns där, något som bevakade honom. Och det var in…[Read more]

Försiktigt och lite prövande strök Finn Corrins långa hår. Vem visste med dessa fruntimmer? Ibland skrek dem direkt när man rörde vid dem. Han fortsatte med ett lätt “så ja, så ja” medan han kastade en blick omkring sig. De kunde inte vänta allt förlänge. Även om de inte skulle känna igen Corrin. Skulle de känna igen Finn. Han drog Corrin bakåt oc…[Read more]

Som många andra kvällar hade Akila somnat med båda armarna utspridda på en karta över Talanrien. Ett flertals figurer var utspridda över kartan. Några tycktes ha fällts när hon somnat på bordet. Ena handen hade ett fast grepp om en kniv. Vanligtvis bar inte drottningen vapen, men på senare tid hade många skuggor viskat och flertals personer ty…[Read more]

“Och vin, inte att glömma!” utbrast Sera med ett skratt och kastade en blick mot solen vars strålar långsamt försvann och skapade en röd himmel utanför fönstret. Hon suckade lättat och tog ett par kuddar bakom sin rygg så att hon skulle sätta sig lite mer bekvämt och lät sin fulla uppmärksamhet vara på Djan.

“Då så. Ska vi?” frågade hon, li…[Read more]

Exalterat hickade Sera till och slog sina händer lika glatt ihop. Fast hon hade ju försåts glömt att hon hade glaset i ena handen och all dryck spilldes på golvet. Hon suckade till och höjde glaset mot Djan för att få en påfyllning.

“Fria! Som fåglarna som väcker oss varje jävla morgon!” påpekade hon med ett skratt och placerade smycket i Dj…[Read more]

Självklart var det genialiskt. Sera hade haft tanken i hela fem minuter innan hon yttrade den. Genomtänkt och bra. När väl Djan släppte henne från sin omfamning hummade hon funderande. Tills hon kom på det. Självklart. Hon knäppte med fingrarna, som om det skulle hjälpa henne att komma på vart hon hade lagt det. Vingligt rörde hon sig mot ett skå…[Read more]

Att stå i strålkastarljuset var inte riktigt något som smakade Saga väl. Det var svårare att berätta om sig själv när det egentligen fanns mer än ett jag. Hon harklade sig och gjorde en gest framför sig, som för att försöka få bort svaret men trots det verkade de båda så nyfikna att inte ge ett svar skulle ge dem fler frågor och kanske till och…[Read more]

Åh helvete. Hade hon fått en kvinnas jäkla humör nu också? Finn hade aldrig riktigt haft finessen som behövdes för att tala med kvinnofolk. Lite klumpigt lade han armarna omkring Corrin och klappade honom på ryggen – så som de brukade göras då de mot all förmodan kramades.

“Så ja så ja, Bara för att du är kvinna, behöver du knappast bete di…[Read more]