Sandor lyssnade noggrant på vad Vasilij hade att säga, och även om de religiösa anspelningarna gav honom en lätt känsla av obehag visade han det inte utåt. Men han visste att det så enkelt kunde spåra ut då saker skedde i namnet på den ena gudomligheten eller den andra. Och talet om blod och heder hade sällan mycket att göra med rationalitet…[Read more]

Det måste vara en dröm detta. Tanken slog honom. Klart det var. De skulle lägga sig och sova, i samma stund skulle han vakna och de skulle prata om det hela. Vilken sjuk dröm det hade varit. Han nickade lite disträ av tanken och verkade inte alls ha lyssnat på vad Corrin sagt.

“Sömn. Om vi sover, kommer vi vakna upp som om inget har hänt.”…[Read more]

Några dagar passerade, och till sist hade drottning Nearena bestämt att det var dags att ta emot diplomaten som anlänt till staden. Saryenna gick med honom längs med den enorma esplanaden som täcktes av löv och trädrötter till den centrala delen av staden där det enorma trädet som var drottningens palats stod beläget.
‘Lycka till.’ sa hon då de…[Read more]

Kladrländaren lät sin intensiva klarblåa blick vandra mellan personerna när de talade om sig själva, instämde med ett litet hummandes och några få “ja” här och där. Hon tog en klunk ifrån ölen innan hon satt ner den igen för att sedan flina lite åt Kvithera.

“Jag antar att det är bäst att jag håller ett hårdare tag om min öl, eller vad säger ni…[Read more]

Allt som allt lät det hela väl, i Aifes öron. Att det här var en kvinna som var villig att döda även de som inte var ett hot kom att förvåna henne något – det var klart att hon var någon som använde de medlem som låg framför henne. Men det var heller inte första gången som Aife arbetade för någon med skev moralkompass, och enligt henne gjorde det…[Read more]

Förmodligen hade ingen brytt sig i ett par tiggarflickor hur det än var – men Ati tänkte ta sig an det säkra före det osäkra, så hon höll sig dold, ihopkurad bakom lådorna så hon bara precis kunde se.

Det var ingen egentlig strid egentligen. Rebellerna tycktes bara ha dolkar, och ingen rustning, medan vakterna hade ordentliga påkar och var munder…[Read more]

Sandor betraktade Araniel något bekymrat då hon fick eskort, och skakade långsamt på huvudet. Saker var uppenbarligen inte som de skulle, och i denna kris hade Karm inte råd med en religiös kris med om det visade sig Araniel inte längre var passande för att leda – vad än nu hänt henne. Eller i värsta fall, om hon fått något för sig här på slagfä…[Read more]

Även Kvithera med sina analytiska ögon kunde se att det var något med Saga, men kunde heller inte riktigt lägga fingret på vad det var. Så hon avfärdade det i folkvimlet och nickade bara lite åt hennes berättelse. Det sade väldigt mycket om en person som i stort sett skämtade bort en möjlighet att presentera sig själv, men hon tyckte ändå det var…[Read more]

Hon hör hans ord och har då redan rest på sig och vänt den upphöjda mannen ryggen. Hon är så förvirrad.. känner sig så oerhört vilsen. Athal nästan glömd och det är som om hon går i en dimma. ” Ja… blodjungfrun… ” Säger hon i en viskning och möter hans blick stadigt för en stund innan den återigen irrar iväg och hon vänder sig om utan en blick…[Read more]

Männen var allt för upptagna med att springa för att bry sig om en sådan lite  detalj som en flickas skrik – det hade kunnat komma från varsomhelst, och de var upptagna med att skynda därifrån.

Ati, å sin sida, var upptagen med att skynda efter dem, något som inte var helt enkelt då männen hade långa ben och menade att använda dem, medan Ati ald…[Read more]

Huruvida det var en familj inne i huset var okänt, men nog hade det alltid varit någon eller några där, för snart nog så hördes skrik innifrån huset, då det började flamma upp i brand. Förvånansvärt fort gick det, dessutom. Det förvånade alltid Ati hur snabbt eld spreds.

“Ah…” Började hon, men innan hon hann avsluta meningen hade rebellerna…[Read more]

“Bättre att göra det, än att frukta det.” Höll hon med honom om med en nick, även om det förmodligen inte hade varit det Jasper hade menat. Hur det än var med det så steg hon framåt till hålet, nu när hon inte behövde mannens ljus för att ta sig framåt. Med prövande händer sträckte hon sig upp till hålet och tog tag om murbruket där, gav det någr…[Read more]

Ati stod stilla där hon var dold bakom lådorna, ögon uppspärrade då hon iaktog det som skedde. Det var svårt att sluta kolla, på något vis. Som när man såg en vagn komma rullandes med skenande hästar rakt mot ett marknadsstånd. Man visste att något hemskt skulle hända, men det var svårt att sluta titta.

Neeanas kvidande fick henne att blinka til…[Read more]

Vem var det? Tanken gnagde på henne ett tag. Knivens var fortfarande i hennes hand och hon tryckte spetsen omedvetet mot ena pekfingret. Uppenbarligen hade de möts innan, sättet han rörde sig på och speciellt tilltalade henne. Som om hon vore hans like. Tanken var roande. Hon? De rovdjurs gula ögonen följde Djans lugna och självsäkra sätt rörd…[Read more]

“Aah…” Ljöd Ati medan hon betraktade de båda männen. Facklor betydde eld, och eld och grönkappor var i hennes erfarenhet inte något bra. “De ska nog, eh, inte springa än.” Noterade hon, för de hade börjat tända facklor. Deras ansiktsuttryck var det av grymma män som hade grymt arbete framför sig.

“Eh.” Viskade Ati. “De har något i görningen.” Och då rebeller hade något i görningen, i Atis erfarenhet, var det sällan något bra. En tjuv tog vad de behövde, sen försvann de. En mördare tog död på personen de behövde ta ihjäl, sen försvann de. Rebeller? Rebeller ville att folk skulle få reda på vad de gjorde. Det var vad som gjorde dem så an…[Read more]

Aife tog själv och smuttade på vinet – och fann sig själv uppskatta smaken. Oturligt, egentligen. Det hade varit enklare om det hade varit osmakligt. Som det var så skulle hon behöva ta det försiktigt fram så att hon inte drack för mycket, för hon tänkte inte förlora någon skärpa just nu, om hon fick välja själv. Men att helt ignorera det h…[Read more]

Ati var van vid sådant här – om än inte helt van att göra det tillsammans med någon annan! Hon såg till att hålla sig aningen mer än en halv gata bakom rebellerna, och rörde sig inte framåt annat än när de var just på gränsen att hamna utan synhåll. Då de rörde sig på bakgator kunde hon inte göra mycket annat – hon kunde inte ta risken att de skul…[Read more]

Självklart var flickan livräd. Självklart. Tyvärr hade de inte tid för det, inte om de alla skulle ta sig levande därifrån.

“Då måste du leva!” Ropade hon över vinden. “För hans skull!” Med de orden tog hon upp flickans kniv och satte den i handen på henne igen, slöt flickans fingrar omkring den. “Tappa den inte igen! Om en kommer mot dig, hug…[Read more]

Sandor suckade inombords över det svaret han fick, trots allt var han en konung. Men detta var inte tid för rättfärdighet gällande titlar och korrekt tilltal, och hans sinnesro blev inte direkt mer samlad och lugn av översteprästinnans upprepande svammel. Han vände sig hastigt om för att rikta sin uppmärksamhet till hans vakter som stod utanför.…[Read more]