Davant hade så klart rätt i att det fanns mycket Ayperos berättade, saker han inte berättat åt någon. Inte ens åt Nenya, som han anförtrott med det mesta. Men i sanning så hade Ayperos aldrig ljugit, och var alltid sanningsenlig i det han sade, även om det ofta kunde tolkas och uppfattas på olika vis.

‘Jag måste väl få ha några hemligheter?’…[Read more]

Tålamod. Något som Nenya sällan hade, det var svårt att hålla sin tunga i styr och hon var på gång mer än en gång att inflika något. Varje gång lyckades hon hålla sig själv, men hon kunde inte hålla tyst allt för länge till. Vinet i hennes glas hade sedan en liten stund sen tagit slut. Kanske var det de som höll henne tyst? Hon skulle precis ta…[Read more]

Madame? Ordet fick ett hest skrockande att lämna de smala läpparna. Det var inte något hon var van att kallas. För att inte lägga allt för mycket intresse vid den nya personen tog hon en klunk av vinet. Lät eftersmaken dansa på hennes tunga och låta tystnaden tala för sig själv. Hon kunde inte rå för att le lite för sig själv och höjde ena ögon…[Read more]

Ayperos avgrundsmörka ögon studerade den ljusa varelsen framför sig och magin den utförde för att rädda den obetydliga mannen han nästan dödat. Något nonchalant hade han precis tänkt svara innan lågorna omfamnade husen omkring dem på torget kring porten. Omkring dem ropade krigarna av förvåning och rädsla, men det var Ayperos döende trupper…[Read more]

Ayperos lyssnade på då Davant försökte hitta ursäkter för varför det inte skulle bli så som Ayperos hade bestämt. Det hela var lite roande, samtidigt som det var irriterande och försummade onödig tid. Inte för att Ayperos hade bråttom. Så han lyssnade på Davants rabblande, innan han gav Nenya en blick för att sedan se på Davant igen.
‘Nenya var…[Read more]

Om inte det vore för att kvinnan som steg in genom dörren hade låtit blicken stanna lite väl för länge på Ziyaté. Skulle hon låtit sin uppmärksamhet försvunnit åt ett annat håll. Det var inte så att hon inte var van med blickarna, men hon kunde inte undgå från att se fjällen som glimmade till på hennes hy. Skulle verkligen turen vara på hennes si…[Read more]

Orden rann från Isras mun och fick demonens leende att bli större. Glad att Isra hade något bakom pannbenet. Det fanns en tanke och inte enbart makt. Kammarfruns närvaro berörde inte Tipum det minsta. Att hon lämnade eller ens fanns där, var något som han inte lade sina tankar på. Lite roat mötte demonen Isras blick. Det fanns en road glimt bak…[Read more]

Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Kanske var deras höga skrik, ett rop på hjälp? Rop som drunknade i varandra. Hennes smala fi…[Read more]

Öl. Hon bokstavligen stank av det i detta laget, men kanske det var lika bra för det dolde lukten som kom då man reste på vägarna utan större tillgång till att tvätta sig. Inte för att hon på något vis var orenlig, men det var inte alltid så lätt att hålla sig hygienisk då man reste omkring. Men trots att hon var dränkt i öl så kunde hon ju inte…[Read more]

Igen. Hur många gånger kunde inte Rushla räkna på sina feta fingrar att hennes bror hade förstört hennes affärer. Nu skulle hon inte få denna främling att betala något och dessutom skulle hon bjudas på en öl. Lite irriterad korsade hon armarna och drog inte doften av ölen som de flesta skulle se som en stank, i alla fall i de stora mängderna.…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Davant hela tiden medan han yttrade sina ord. Det var som om han analyserade alla rörelser och alla ord, och vad han hade tänkt säga trots att orden blev osagda. Kanske han till och med kände av vad som egentligen rörde sig där i Davants huvud, men om så var fallet sa han inte det högt. Trots allt var det hur folk ager…[Read more]

Det var typiskt hennes tur. Det räckte inte med all skit hon var tvungen att hantera på färden hit. Här hade hon tänkt ta en öl, lite mat och sova lite innan hon reste vidare i lugn och ro – men som vanligt tyckte världen om att skita på hennes huvud. Ungefär som då fåglar sket på en i förbifarten, men mycket oftare. Så istället för att bara k…[Read more]

Nästan äckligt tyst satt Nenya och betraktade Davant och Ayperos. Hennes huvud var snett och de intensiva ögonen blixtrade. Det var svårt att dölja sin nyfikenhet och upprymda humör. Det kändes rätt. Även om det snarare var som en intressant lek för henne. Som nästan allt var för henne. För vad var egentligen en människa? Men denna människa hade…[Read more]

Det kändes alltid lite som ett tomrum när hon spenderade pengar. Fast hon var medveten om att det snart skulle komma tillbaka. Om inte mer. Den nyfunne personen skulle kanske kunna leda henne till mer eftertraktade varor, om inte ännu bättre, äventyr! Bara tanken gjorde henne upprymd. När senast hade hon varit på ett sådant? Som inte slutade…[Read more]

Ayperos lyssnade på Davants ord. Så klart visste han redan allt detta, men det var ändå intressant att höra att mannen var så ärlig med hur han förhöll sig själv till världen och sin familj.

‘Och vad hindrar dig från att bli er familjs överhuvud, och ta din fars rikedomar?’ undrade han, mer som en tanke snarare än en uppmaning till en konspirati…[Read more]

Nenyas flin blev bredare. Sättet som kvinnan framför henne talade till henne. Som om det var vilken dag som helst. Som om hon var vem som helst. Det hela fick henne att skrocka till. Innan yxan sjönk in i hennes ben, undveks skadan av att hon tog ett steg bakåt. Överstökat? Snarare tvärtom. Vad var det roliga med att göra det enkelt? Ögonen…[Read more]

Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Allt stannade till för ett ögonblick och blev suddigt. Hur skulle hon nu kunna betala tilbaka det som hon hade spenderat, speciellt förlorat i…[Read more]

Ayperos hade ett litet leende på sina läppar då han följde Davant tillsammans med Nenya. Mannen hade en speciell personlighet, och med tanke på alla århundraden av personer han mött så var det något speciellt att komma upp bland de mer minnesvärda. Om detta inte lede till något mer skulle det åtminstone roa honom denna kväll. Vad som hände däreft…[Read more]

Min Nenya. Orden fick henne att rysa och brista ut i ett leende som fick hennes vassa huggtänder att synas. Ett otäckt leende, men ett drömmande. Halvt som halvt lyssnade hon på vad scenen som hade skett framför henne. Närvaron i sig fick henne lite ofokuserad. Fast å andra sidan var det intressant och nästan lite roande hur Davant svarade hennes…[Read more]