Ayperos stod stilla en lång stund och hade ett underligt lugn över sig där i stormen av striden, medan han studerade vad som skedde nedanför dem. Nästan som en staty stod han, tills han till sist rörde sig igen genom att vända sina mörka ögon mot Nenya.
‘Vi har kungligt besök, bäst att välkomna honom.’ sa han med ett vasst leende.
‘Se till att ha…[Read more]

Bitterheten hos Ayperos var inte okänd för Nenya. För att vara ärlig skrämde den henne något. Även om det inte var första gången som hon hade mött den. Fast bitterhet var bättre än ilska och besvikelse, även om hon kunde hinta att de fanns där bland hans känslor nu också. Lite mer dämpat som om det puttrade under hans yta. Åtminstone hade…[Read more]

Godmorgon? Ja, kanske det var en god morgon. Trots allt hade inte varken eld, eller någon blå blixt kommit ifrån trollkarlen och det var väl alltid ett gott tecken. Åtminstone bestämde sig Vésiva för att så var fallet. Vad skulle det annars vara? Hon sträckte på sig med en gäspning och alla ben och armar åt alla håll som var möjliga.

“De…[Read more]

Tårarna och allt oljud gjorde det svårt att säga nej. Kanske mest att han var rädd för att han skulle bli platt under en ork. För hur skulle han orka dennes tyngd? Han höjde sina händer och försökte att lugna denne ork så bra det gick. För vad skulle hända om han lämnade honom och Smulan här?

Lite försiktigt harklade han sig igen. Han öppnade mun…[Read more]

Rodnaden brände på kinderna. Allt detta tal om sex. Vad var det som han menade? Att de alla skulle… var det var detta var? Nog för han hört någon i sin hemby tala om att kärlek började med bråk. Och Gork såg också ut som om han kunde vara en bråkstake.  Munnen blev torr och en liten känsla av panik hade börjat gro inom honom och han skakade b…[Read more]

I tumultet vid den östra porten hade Aethriatan hjälpt upp sin hustru då fienden började retirera. För ett ögonblick försvann Maeve och Nenya från hans synfält då fiender och fränder rusade omkring i kaoset. Han oroade sig för att Nenya skulle dräpt prinsessan, för i sanning var han inte allt för orolig för att Nenya skulle ge sig så lätt om hon…[Read more]

De sista orden försvann lite för hennes trötthet. Hon kunde inte rå för det, även om hon försökte dölja sin gäspning under sin hand. Men när väl hon såg den äldre trollkarlen krypa till sängs kunde hon tillåta sig själv att somna. Hon sov en del, men hade svårt att hålla sig allt för länge i drömlandet. Hon sträckte på sig och smärtan i nacken kä…[Read more]

Alver är skogsfolk. Så varför inte ta sig till en skog? En briljant plan om man frågade vem som helst. Åtminstone om denne vem som helst var Camthalion. Alldeles för envis för att kunna erkänna att det kanske inte Harvadars djupaste djungel var den bästa platsen för honom. Det var fuktigt och alla små kryp tycktes särskilt fascinerad av att surr…[Read more]

Åt myntet skrattade hon lätt, inte för att vara taskig, men det bara slank ur henne. Det var svårt att inte le åt det hela. Det var en sådan humoristisk situation. Hon höll upp sin hand och skakade på huvudet så det ljusa håret yrde runt omkring henne.

“Det verkar som om myntet inte vill släppa dig än – behåll dina pengar. Du kan bjuda mig på…[Read more]

Lite överraskad var hon över de hårda och snabba slagen som kvinnan gav henne. Fast det var aldrig något som hon skulle medge. Ett litet förvånande skrockande kom från hennes läppar, snarare som en hastig utandning. Varje slag siktande mot hennes huvud. Smart val. Varför ödsla tid på någon annat slag? I bakgrunden kunde hon höra sin fars despera…[Read more]

Det otäcka leendet fanns fortfarande kvar i Tipums ansikte, mungiporna tycktes nästan röra sig ännu mer uppåt åt vad hon hade sagt. Som om hennes funderingar var roande och att ämnet de diskuterade snarare var något alldagligt än det allvarliga som det var. Situationen var ingenting han egentligen hade funderat på, men han lät inte svaret vän…[Read more]

Den unga kvinnan drog fram sin väska som hon hade haft på ryggen förut och ett spår syntes när hon drog till sig sin väska. Allt damm som samlats hade väskan föst bort och det virvlade upp i luften så att Vésiva nös till. Hon avvaktade ett tag innan hon svarade Xharin. Som för att se om hon ännu en gång behövt nysa. Hon drog in ett djupt andetag…[Read more]

Lite fascinerad över hur oförändrad hennes ton var. Oberörd. Som om de talade om vilket samtalsämne som helst. Det var tystnaden som avslöjade att det var en liten spänning över hans kommentar. Hemligheter? Klart det fanns en viss förtjusning i hemligheter, men snarare sättet de kunde skapa oreda mellan folk. Att hålla undan dem för Isra var in…[Read more]

Kiel betraktade alven bakom sig, men hennes protesterande hindrade inte honom att fortsätta smyga längs med korridorerna. Trots allt hade lutan ett starkt sentimentalt värde, och skulle han inte komma därifrån utan den var det knappt värt att komma därifrån alls. Eller så kändes det åtminstone, så han var tvungen att försöka.
‘Jag litar på dina…[Read more]

Davant hade så klart rätt i att det fanns mycket Ayperos berättade, saker han inte berättat åt någon. Inte ens åt Nenya, som han anförtrott med det mesta. Men i sanning så hade Ayperos aldrig ljugit, och var alltid sanningsenlig i det han sade, även om det ofta kunde tolkas och uppfattas på olika vis.

‘Jag måste väl få ha några hemligheter?’…[Read more]

Tålamod. Något som Nenya sällan hade, det var svårt att hålla sin tunga i styr och hon var på gång mer än en gång att inflika något. Varje gång lyckades hon hålla sig själv, men hon kunde inte hålla tyst allt för länge till. Vinet i hennes glas hade sedan en liten stund sen tagit slut. Kanske var det de som höll henne tyst? Hon skulle precis ta…[Read more]

Madame? Ordet fick ett hest skrockande att lämna de smala läpparna. Det var inte något hon var van att kallas. För att inte lägga allt för mycket intresse vid den nya personen tog hon en klunk av vinet. Lät eftersmaken dansa på hennes tunga och låta tystnaden tala för sig själv. Hon kunde inte rå för att le lite för sig själv och höjde ena ögon…[Read more]

Ayperos avgrundsmörka ögon studerade den ljusa varelsen framför sig och magin den utförde för att rädda den obetydliga mannen han nästan dödat. Något nonchalant hade han precis tänkt svara innan lågorna omfamnade husen omkring dem på torget kring porten. Omkring dem ropade krigarna av förvåning och rädsla, men det var Ayperos döende trupper…[Read more]

Ayperos lyssnade på då Davant försökte hitta ursäkter för varför det inte skulle bli så som Ayperos hade bestämt. Det hela var lite roande, samtidigt som det var irriterande och försummade onödig tid. Inte för att Ayperos hade bråttom. Så han lyssnade på Davants rabblande, innan han gav Nenya en blick för att sedan se på Davant igen.
‘Nenya var…[Read more]

Om inte det vore för att kvinnan som steg in genom dörren hade låtit blicken stanna lite väl för länge på Ziyaté. Skulle hon låtit sin uppmärksamhet försvunnit åt ett annat håll. Det var inte så att hon inte var van med blickarna, men hon kunde inte undgå från att se fjällen som glimmade till på hennes hy. Skulle verkligen turen vara på hennes si…[Read more]