Namn:  Linn Vinga Gérin
Kön: Kvinna
Ålder: 25
Ögonfärg: Bärnstensfärgade ögon
Hårfärg: Brunt hår med inslag av en bronsröd färg
Födelseort: Kaelred
Lojalitet: Skiftande, går att köpa hennes lojalitet.

 
Biografi
1396 TT – Föddes som andra barnet i hus Gérin.

1412 TT – Deltog i striderna vid Nela’thaënas på alvernas sida som en av drakarna.

141…[Read more]

Det var ned ett brak som dörren slogs upp och en ung man kom farandes in som en demon förföljd av Athal själv. En stund senare dök några äldre pojkar upp genom dörröppningen – alla tre med en hård uppsyn då de blickade på den unge mannen. De kunde inte varit mer olika – den unge pojken skallig och klädd i en enkel brun skrud med Sharahs symb…[Read more]

Reaktionen gjorde nästa Jo lite rädd, för ett kort ögonblick trodde han att Gork skulle roffa åt sig lilla Smulan. Ja helt enkelt göra Smulan till smulor och äta upp henne. Ack! Han hade redan sagt att stjärnorna inte var i position för att äta hans mula, och innerst inne hoppades han att de aldrig var det.

Han försökte dra bort lite av repen, e…[Read more]

Upp och ner… Fram och tillbaka. Det var många gester, var det en dans? Skulle i sådana fall Jo dansa med denne Gork? Trots allt verkade det uttröttande allt det där viftandet, bara att följa allt med blicken gjorde honom tröttare. Med att dela dans med andra, var väl dubbel dans? Eller vad var det som Erethil sa?

Sedan trillade polletten ner……[Read more]

Om inte det vore för att Gorks storvuxna fötter, inte för att det var något fel på det… Nej snarare stod man väl mer stabilt på sådana? Det visste förstås inte Jo själv, för han var ett benrangel som behövde äta mer. Åtminstone sa alla de äldre tanterna det till honom innan de tryckte ner bröd i gapet på honom. I samma gap som fylldes med löv o…[Read more]

Kanske var det allt guppande som gjorde att den unga prästens reaktions förmåga var lite efter orkens. Han hade precis lyckats få tillbaka sin tidsuppfattning och bild på landskapet… och då hade Gork lyckats få upp honom i trädkronan. Det var nätt och jämt så att en av grenarna höll på att sticka ut ett av ögonen på honom, för att inte tala o…[Read more]

Arand reagerade inte så mycket på dvärgens dunkande förutom ett lätt leende, och en skakning på huvudet. Denna Thelgarn var en lustig figur, så lustig att han till och med fick ett litet leende på Arands annars allvarliga ansikte. Samtidigt kunde han inte helt neka att det fanns någon slags visdom och sanning i orden som sades. De hade nyss drä…[Read more]

Ögonen mörknade något på Vinga när dvärgen nämnde Kael Gerín. Hon höll ett mer krampaktigt tag om sin öl och släppte handen från sitt släktemblem. Som om hon inte längre brydde sig om det. Trots allt, måste väl dvärgen ha haft ett öga på det trots allt hade hon inte sagt vart hon var ifrån. Hon muttrade några svordomar och försiktigt drack hon…[Read more]

Arand själv sträckte på nacken något då han satt sig. Nog för att han var van med sådana akrobatiska rörelser, men det tog ändå på krafterna att slåss så som de gjort. Något trött och tyst satt han på sin plats med sitt stop, och drack några djupa klunkar. Liksom Vinga var han kanske något tystare av sig bland okänt sällskap.

‘Jag ta…[Read more]

Jo, som hade svårt att förstå orken innan han blev illamåendes, hade ännu svårare att förstå nu. Han rynkade på ögonbrynen och försökte få någon klarbild i huvudet. Nerdan… Ner. Ja det måste ju trots allt betyda nedanför trädet. Han nickade lätt åt det hela, lite eftertänksamt.

“Jo vill ner! Nerdan Jo!” utbrast han och fortsatte att sprat…[Read more]

Lite förvirrad över allt som skedde var Vinga. Död? Inte såg den unga flickan ut som något spöke inte. Fast helt förstörd var han nog. Blöta kinder och rödsprängda ögon. Det hela var patetiskt. Fast de flesta män var väl det? Hon såg på kvinnan som tycktes vara den som de hade ett avtal med.

“Det tog en oväntad vändning.” sa hon och skrattade lät…[Read more]

Lite krampaktigt höll Vinga i sin ölsejdel. Den här gången tänkte hon inte släppa sin öl, inte för någon. Speciellt inte för något jävla monster. Hon lät den bittra drycken rinna ner för hennes strupe och släcka hennes törst. Det märktes att hon hade rört på sig mycket och länge. Speciellt innan det där monstret hade kommit i hennes väg. Hon delt…[Read more]

Arand såg på dem, och funderade hastigt över deras förslag. Öl medan byborna försökte släcka eldar, och hjälpa de krossade under husrester eller skadade av lindormen? Det lät aningen absurt, men dessa tre verkade inte riktigt så medvetna om vad som hände kring dem. Däremot skulle byborna knappast vilja ha hans hjälp även om han erbjöd den, så…[Read more]

Väl på Gorks axel nådde Jo sin packning. Nog för det skumpade väldigt och det var svårt att öppna sin egna säck utan att tappa allt för mycket av sin egna packning. Tack och lov, låg det han ville komma åt först. Han fick tag i ena kanten på ett mörkt tyg och det vecklades ut som nästan en mantel bakom orken. Fast… Det såg lite litet ut för de…[Read more]

Ungmö var aldrig något som hon hade sett sig själv som, det passade henne inte riktigt. Det var nästan som titeln smakade illa i hennes och fick henne att grimasera. Hon satte sina händer på var sin sida av sin höft och granskade männen framför henne. Hon hörde de tala om oroligheter om betalning… varför och vad besten egentligen var. Det hela i…[Read more]

Några ord förstod Jo i orkens tungmål, och där var något på det allmänna språket med. Fantastiskt! Men vad var det sedan han försökte säga… eller var det en dans? Förhoppningsvis inte en regndans, för det såg redan ut att vara på väg över dem. Han kliade sig i sitt lite längre mörka hår innan polletten föll ner och han förstod att kanske d…[Read more]

Ett litet ouff kom från prästen när orken omfamnade honom och luften gick ur honom. Först trodde Jo att det var hans slut, men när han satte ner honom böjde han sig fram och drog några långa andetag för att samla tillbaka sin luft. Det var svårt att förstå vad orken sa först, lite svårt att koncentrera sig…

“Vid Erethil…!” utbrast han d…[Read more]