Hennes namn verkade eka i skogen, från båda brinkerna och hon försökte att svara dem så gott det gick medan hon dinglade fram och tillbaka där uppe i trädet. Det var svårt att fokusera riktigt, för det hela gjorde henne väldigt illamående.

“Herrie… Faegrim!” utbrast hon, men tystnade när det var andra röster som hördes. En mörk blick fanns ho…[Read more]

Hur hon hade hamnat i Karm, var inte Vinga helt säker på. Fast kanske var det inte så märkligt ändå när hon inte tycktes ha något mål längre. Lite ensamt vandrade hon där över kullstensgatan, när hennes häst vilade i stallet. Kanske det var ensamheten som spelade henne ett spratt men hon tycktes se en glimt av en god vän. Det röda håret, sättet h…[Read more]

Förvirrat såg hon sig omkring när någon drog i hennes kläder så att hon inte längre var ovanpå mannen. Lite klumpigt fumlade hon bakåt, men hann rätta till sig själv så att hon inte föll på ändan. Lite hastigt plockade hon upp hatten och rörde oroligt vid dess hattbrett medan hon så försiktigt hon kunde tassade fram.

“Jag… jag kan ordna det…!…[Read more]

Straffet kändes, på något sätt rätt. För att vara ärlig skulle hon nästan kunna tänka sig att ge hans familj mer. De skulle behöva det de kommande åren och hon hörde skriket från festen. Hon skakade nätt på huvudet, egentligen hade hon själv velat avsluta hans liv. Men hon vågade inte sga något.

Åt hans fråga kunde hon inte rå för att skratta,…[Read more]

Allt tumult runt omkring Ranghildr verkade hon inte lägga märke till. Hennes kinder var fortfarande glansiga men det verkade inte finna några tårar kvar. Ilskan inom henne blossade upp och hon knöt sina nävar för att försöka hindra sig själv. Trots allt var det inte hennes barns börda att trösta henne. Det skulle vara tvärtom, milt strök hon en…[Read more]

Förstås var det inte svårt att se hur envisheten och ilskan stormade inuti honom som och lite obekvämt rörde Ranghildr på sin ena fot. Förstås var det ignenting hon ville be om sin son. Fast å andra sidan hade hon tagit risken.

“Information som på lång sikt kan få oss att vinna striden. Sedan kan ni komma för mig.” sa hon, simpelt och sakligt…[Read more]

Ett litet leende fanns där i Ranghildr ansikte. Faktum var att hon nog nästan hade velat stå i en sköldmur i strid än att behöva ta emot alla de gäster som väntade dem där nere.

“Jag antar att du har rätt” muttrade hon och skakade på huvudet för att sedan stryka en hand över Maeves hår. Som för att rätta till flätorna en sista gång innan hon r…[Read more]

Magin som gick sönder brände hennes arm och hon ville inget annat än att ge ifrån sig ett tjut av smärta men lät det inte undsläppa hennes läppar. Istället spände hon käken och greppade tag i Yazefins hand hårt och såg på honom med en allvarlig blick.

“Vi har inte mycket tid.” började hon och de rubinröda ögonen var intensiva och drog djupt efter…[Read more]

Förvirrat lade kvinnan huvudet på snedden. För hon hade inte varit beredd på att han skulle fråga henne det. När hade någon ens ställt en sådan fråga till henne innan?

Kvinnan sprack upp i ett obehagligt leende och slog ut med sina händer. Som om det var bestämt vart hon skulle röra sig nu. Hon skrockade till lite grann över situationen.…[Read more]

Åt Djans ord fnös Akila och gjorde en nonchalant hand i luften. För att vara ärlig hade hon inte tid med sådana här saker nu. Tiden var allt för knapp och dessutom var det en ilska inom henne som gnagde. Ismat viskning var knappt något hon hörde och hon gav en blick åt både Nashwar och Djan som inte var nådig.

“Kapa hennes tunga om du behöver” ko…[Read more]

En tjänarinna försökte försiktigt att rätta till drottningens svarta hår som verkade ha stått åt de flesta håll, samtidigt som Akila viftade bort henne som om hon skulle vara en irriterande fluga. Till slut lyckades drottningens hand komma åt hennes hand och de vassa naglarna gjorde en rispa på tjänarinnans hand som istället skyndade sig att fyll…[Read more]

Omari är namnet jag tilldelats. Orden verkade inte riktigt registreras hos Akila. För hon kunde fortfarande inte riktigt förstå. Han skulle vara död. Det var något som hade gnagt på hennes samvete sedan den natten hon lämnade honom. Däremot kunde hon inte förneka att amuletten liknade den som hon lade i sonens famn. En sista sak att minnas hen…[Read more]

Väntan. Oändlig sådan. Ibland undrade Akila om ett sandkorn hade fastnat i det stora timglaset till Sharah. Vanligtvis gjorde det inte drottningen något. Hon var en kvinna som fann ett tycke i strategi och planering. Allt hade sin tid. Precis som att var sak hade sin plats.

Fast på senare tid tycktes allt vara på fel plats och tålamodet tycktes…[Read more]

Han vilade hakan mot hennes mage så lätt och såg upp mot henne med ett lite roat leende men upphetsningen så tydlig i hans blick. En blandning av suck och stön undslipper honom och han sluter ögonen när hennes fingrar så härligt rör vid hans rygg. Att hon fortsatt acceptera honom för allt han var gjorde hennes beröring än mer värdefull oc…[Read more]

I en smidig rörelse bandaget till trots över armen så höjde han armarna så västen enkelt gled av honom, sen fångar han in hennes händer i sina. För dem till sina läppar och kysser mjukt varje fingertopp innan han låter sina händer smeka längs hennes armar och ner över hennes axlar. Vidare ner längs hennes sida för att följa hennes hosors linning.…[Read more]

Han är så tydligt medveten, nästan smärtsamt medveten om hur hennes kropp reagerar på alla små rörelser och den lite kyligare luften när tyget avlägsnas. Ändå glömde han alla andra tankar och låter sina händer långsamt utforska varje centimeter av hennes blottade hud han kommer åt. Mjukt möter hans höfter hennes händer uppmuntrande och h…[Read more]

Arand reste sig från sin sittplats i kaoset, med ett beklämt ansiktsuttryck. Han kunde inte riktigt säga det han behövde säga högt utan att dra till sig vålnadens eller skepnadens uppmärksamhet. Men han hade inget val, innan Ulfhednarnas upprörda känslor skulle få det hela att flippa ur.
‘Gör inte honom upprörd!’ sa han högt, hans mörka röst sk…[Read more]

Audgisil skrattade hjärtligt åt Maeves hot.
‘Du kan alltid försöka, hustru.’ sa han med en retsam min och en retsam ton, trots allt var han en stor karl även om åldern sakta kom krypandes. De blå ögonen studerade de båda kvinnorna förväntansfullt.
‘Nå, dags att möta fienden i sköldmuren som är våra långbord!’ sa han.

När de nu var lite säkrare där i rummet ödslade han inte mer tid utan lade båda händerna under hennes tunika, smekte den mjukt uppåt efter att hennes händer öppnat snörningen på den. I det ögonblick han behövde dra den över hennes huvud så passade han på att mjukt kyssa och nafsa i hennes hals innan hans läppar på nytt fann hennes. Tunikan l…[Read more]

“Vad var det för uppdrag eller är det bättre jag inte frågar det?” Han låter aningen sarkastisk när han avslutar meningen och möter Ziy’s blick medan han öppnar och stänger nävarna. Han tyckte inte om någon av dem och att de hade arbetat tillsammans på ett uppdrag var inte heller det bästa. Men det är när hon nämner vad som sker i salen som allt…[Read more]