Vid hennes ord om att han kan tvinga elden att hjälpa honom så blundar han och försöker minnas eller letar i mörkret inom sig för en bättre förklaring men det blev till en grimas av smärta då det kändes som om någon slet nått ur hans bröst vid tanken.
“Det är…nästan rätt. Jag kan med rätt ord tvinga elden ta en form jag vill men när jag släpp…[Read more]

Aenya såg tankfull ut en lång stund över hans ord och hans allvar. Det var klart att hon verkligen övervägde det han sagt.
“Jag får inte så bra känsla över henne, nej.” erkände hon.
“Det låter säkert… patetiskt att komma från mig. Men hennes ilska är inte något vi kan kontrollera.” hon drog en hand genom sitt röda hår och såg på honom.
“Jag an…[Read more]

Tovas bärnstensgula ögon glimmade till lite då han talade om elden.
“Så, du kan tvinga den att hjälpa mig?” frågade hon, lite fascinerad och förundrad över det han beskrev. I hennes ögon kändes det väldigt mäkigt att kunna hantera naturens element, speciellt en sådan rå kraft som elden.
“Du är en trollkarl, eller en sejdare. Det är klart.” konstat…[Read more]

Faegrim utbytte en blick med Tussie över den intima konversation Finn och Kathryn hade. Eller Corrin. Lite förvirrande det där. Men han kunde inte låta bli att inflika.
“Vill du att vi ska fortsätta hitta en magiker som kan ta en närmare titt på dig, som var vår ursprungliga plan, så gör vi det. Du behöver ju inte besluta dig vad som ska ske hä…[Read more]

“Moleg Veno, Bertnor Veno, Vecah och Iztra… vi får se om det blir trevligt göra er bekantskap eller inte. Men jag måste säga att detta brev har gjort mig en aning nyfiken samt att detta verkar vara något jag behöver göra.” Rösten som flöt genom rummet var i början den av en äldre man som ju längre han pratade antog ett yngre och mer roat tonläg…[Read more]

En kort sekund stod Kyr’ah stilla, det skämtsamma mot Frasse var som utbytt och efter sin egna chock tog hon ett irriterat tag om kragen och pressade det som liknade en meoi mot husväggen. De vita tänderna var nästan hotfulla mot den gråa huden som hon visade, kanske ett försök till att visa sin ilska som katter brukade göra. Men det var väl int…[Read more]

Vaksamt betraktade Vecah den hitills okända mannen och rörelserna. Huvudet låg något på snedden och under huvan ryckte det alviska örat till för varje ord och annat ljud. Kanske det till och med skulle förvåna hennes bror, men hon sträckte sig upp för att dra ner huvan. Det som en gång skulle kunna vara ett vackert blont hår, var tovigt, smut…[Read more]

Regnet var av den envisa sorten Celeras var känt för, droppar som inte vägde mycket var för sig men som ändå, till slut, fick allt att ge efter: tyg, humör, fogar i sten. Det rann längs gränderna på den här sidan av staden och drog med sig spill, aska och sådant som folk låtsades att de inte lämnat efter sig. På andra sidan, där stenarna var sl…[Read more]

Hans blick blir lite mer intensiv och ögonen smalnar lite när han betraktar henne samt hennes reaktioner, det var som om hans ögon, kropp och sinne var tränad till att lägga märke till små skiftningar eller reaktioner i en persons röst eller hållning. Men han rynkade lite på ögonbrynen medan han lyssnade på Tova’s ord om att han kontrollera…[Read more]

Tova var tyst en stund, bara betraktade honom, som om hon såg en ovanlig fisk i ett grunt vatten. De röda ögonen, den grå huden, de fina kläderna som inte hörde hemma här. Främling, och en väldigt märklig sådan.

Svansen drog långsamt över mossan. Hon harklade sig, ett kort ljud som om hon bar på något besvärligt, något som skavde och inte ville s…[Read more]

Även om han inte helt slappnat av i kroppen så är han lugnare, han varken kände eller såg någon illvilja hos Tova när denne närmade sig elden. Det var tydligt att han lyssnade på hennes ord även om hans blick hade sökt sig till elden som sprakade mellan dem.

“Är det elden eller ljuset från den som kan visa dolda sanningar? Att ljus och värme dr…[Read more]

Tova lät hans ord sjunka, som om hon vägde dem i handen innan hon bestämde sig för om de var värda. Elden kastade sitt sken upp mot hennes kinder och gjorde huden fagrare, med något trollskt och magiskt över sig, men ögonen höll sin gula glans, stilla och vaksam. Hon stod kvar strax utanför värmen, där hennes trasor inte blev riktigt mjuka och d…[Read more]

Molnen var mörka på himlen som att den när som helst skulle göra livet till ett helvete för de många som var ute på gatorna i Celeras. Regn var inget farligt förstås, många behövde väl det, så som de flesta stank. Men å andra sidan hade aldrig Kyr’ah aldrig varit någon av de och leran som den brukade skapa… nå bara tanken fick henne att grima…[Read more]

Det var så mycket personer och helt bekväm var inte Finn, trots alokholen. Han gjorde en liten grimas för att klia sig själv i nacken medan  funderade på allt som sades, speciellt på Colins fråga, eller ja, vad var det hon kallades nu igen? Kathryn… Han rynkade lätt på ögonbrynen för att se mot sin vän och harklade sig något. Försiktigt to…[Read more]

“Ibland… bara två fingrar som försvunnit än så länge!” sa hon och höll stolt upp sina fingrar med ett brett flin. För att sedan klia sig lite obekvämt i nacken. Frågan om det var farligt, eller nästan varför de lät henne leva gjorde henne lite illa till mods. Trots allt hade det väl varit nära ett flertals gånger. Men istället för att fastna…[Read more]

Nog för att han hade varit försjunken i sin egen desperation och frustration över att allt var tomt, men kroppen hade reagerat vid den ensamma knäppningen som hörts. Spänd och förberett sig, förberett sig på vad? Han kunde inte säga vad men visst att något hade han förberett sig på.  Dock hade han inte höjt blicken när vem eller vad det nu var…[Read more]

Skogen omkring honom kändes gammal, så gammal att den tycktes ha ett medvetande från tider innan människorna i dessa länder lärde sig sätta namn på saker. Stammarna stod som grå pelare, knotiga och tysta, och i barkens fåror fanns långa år som ingen räknat. Grenarna böjde sig högt däruppe och mellan dem gled skymningsljuset fram blekt och försy…[Read more]

Runt omkring dem stod krigare tätt, andedräkter som grå rök mellan hjälmkanter och bara kinder. Någon svor lågt, en annan drog in luft med ett litet, strypt ljud, och längst bort hördes ännu striden i staden som ett avlägset oväder, men här hade allt krympt till två människor och deras vapen. Arand kände hur brygden i magen vände sig, hur hjärtat…[Read more]

Faegrim lät Tussies ord sjunka in och satt en stund tyst, och snurrade långsamt glaset mellan fingrarna och såg elden spegla sig i vinets färg innan han höjde blicken igen, mildare nu. Han nickade mot Finn, vänligt men allvarligt.
“Ni har haft ett syfte, ja. Att överleva. Att hjälpa varandra. Att inte lämna någon efter sig när vägen blivit för mö…[Read more]

Aenya fick ett förvånansvärt milt leende på läpparna över sättet hon och han gick, över sättet Bains fingrar nuddade över hennes hand. Hennes instinkt var att rygga undan, men den var inte lika svår att avvärja som den varit några månader sedan. Kansk för att det var just Bain och ingen annan. En stund fanns det något där i hennes ansikte som påmi…[Read more]