Efter att Maeve hade lämnat Sätet hade Arand suttit en stund tillsammans med Fëani, som fortfarande kallade sig Nenye. På ett vis hade det varit en lättnad, för stämningen där i bordet hade varit väldigt tryckande och obekväm. Men trots det hade han inte kunnat undvika känslan som sa åt honom att något var fel. Rastlöst hade han suttit vid bo…[Read more]

“Måste det ena, utesluta det andra?” frågade hon, med ett liknande leende som Maeve hade. Ett som inte nådde till ögonen, men det såg inte allt för påklistrat ut åtminstone. Fast sedan kunde hon inte rå för att skrocka lite för sig själv för att sedan humma till.

“Vet du? Jag tror bestämt att dina kvicka svar är något du ärvt från far din. Li…[Read more]

Ranghildr la en hand på kinden där som Asgeir hade kysst henne som hastigt och skrockade lite över hans ord. Hon lät blicken lite disträ följa Maeve när hon så ilsket marscherade ut. Ett senare tillfälle skulle hon nog få tag på henne. Men inte nu. Nu var hon tvungen att vara kvar i den här festen som hennes make så storslaget lovat.

Lite…[Read more]

Yazfein kände hur hennes fingrar värmde genom bandaget och över hans handled innan deras fingrar flätades samman igen. Han funderade på om han skulle berätta nu eller vänta men han hade lovat så han nickar kort. “Ja det var det uppdraget jag sändes på, att hämta en artefakt som skulle kunna vara användbar när man slåss mot demoner. Så klart så l…[Read more]

Han stelnar som hastigast till när hennes händer börjar röra sig över hans vänstra arm, inte som att han hade ont utan mer för att han var obekväm med vad som hänt. Men bara på ett ögonblick slappnar han av med en suck och ser mot armen, hennes händer innan han ser mot henne. “Jag blev överfallen i ett bakhåll som höll på att bli mitt slut… Me…[Read more]

Även om han gjort det lilla avståndet släppte han inte hennes händer, ville helst av allt inte på något sätt bryta den kontakt de börjat återskapa även om den kändes stark så kunde den vara rätt skör just nu. Var det den känslan som hade fått honom att bestämma sig för att vilja berätta allt senare. Mjukt drog han hennes händer mot sig lade dem mo…[Read more]

Det är nästan en liten suck som lämnar honom när han drar sig undan men han förstår så väl det hon säger, det var riskfyllt att ens vara nära henne här ute. Han hade inte glömt de ord hon nämnt om risken för hans välbefinnande när de först börjat komma varandra nära. Men ändå hade det varit värt den risken så långt, att ens komma till Frostheim ha…[Read more]

“Audgisil?” frågade hon lite retsamt, hon visste förstås redan att de var alldelles för lika i vissa saker. Ibland önskade Ranghildr att Maeve hade fått mer av sin make. Trots allt var det inte alltid lätt att vara lika tempramentsfull som henne.

Åt hennes ord om världen nickade hon lätt samtidigt som hon strök hennes hår. Det var förstås en…[Read more]

Han lyssnar först på hennes ord om döden, har inget svar på det hon säger då han inte riktigt ser döden på samma sätt. Han visste inte heller om han skulle möta döden eller springa från den när tiden var kommen. Långsamt sätter han sig ner och ser lite förvånat på henne med ett höjt ögonbryn. “Ni tänker låta dem vad? Just nu har jag lite svårt at…[Read more]

Som svar på hennes spelade upprördhet kunde Ranghildr inte rå för att ge henne ännu ett skratt för att klappa henne på axeln för att avsluta en till fläta och sedan vände hon Maeves ansikte och höll i hennes haka för att inspektera ansiktet med ett snett leende.

“Några nog, men det är väl bara vishet som syns?” frågade Ranghildr och gjorde en g…[Read more]

“Regn tar också bort rynkor” konstaterade hon lite roat och skakade på huvudet åt det hela. Det kändes märkligt och som om det hela var en dröm. Alldelles för länge sedan som hon hade varit ensam med sin dotter och talat om något annat än kriget.

Hon sträckte på sig.  Hela hennes kropp var öm efter de långa två åren, mer än hon ens erkände till…[Read more]

Ett litet tag verkade det som om Ranghildr ångrade att hon hade sagt något. Hon stod kvar i korridoren och såg på hur facklan flickrade till då och då innan hon drog ett djupt andetag och steg in i rummet. Distinkt gick dörren igen för att lämna en tystnad i rummet.

“Jag föreställer mig döden så mycket att det känns mer som ett minne. När ko…[Read more]

“Omöjligt! Då skulle jag ju sagt att du växt!” utbrast Ranghildr med ett litet leende och ruskade om Maeve. Det var inte tanken att vara hårdhänt, men Ranghildr hade aldrig varit sådär fin i kanterna för att vara allt för mild. Fast det skadade förstås inte Maeve.

Orden kunde dock inte hindra henne från att ge ifrån sig ett bubblande skratt och h…[Read more]

Ranghildr nickade lite till hennes ord, även om hon inte riktigt tycktes lyssna på dem när blicken var disträ och verkade fastna på fönstret. En lång stund var hon tyst för att fortsätta fläta med ett svagt leende på läpparna. Mest av vana att försöka muntra upp sina barn.

“Tiden kommer när den kommer.” hummade hon, mest för sig själv som om de…[Read more]

Hade han vetat hur hon kände om ärret hade han nog nämnt att det inte alls vår så, men nu höll han bara handen kupad vid hennes kind, lät tummen följa hennes kind ben mjukt. Hans ögon som lugnt mötte hennes med saknad i blicken, men fortfarande något osäker och nervös. Han nickar kort vid hennes ord och tar ett djupt andetag, försöker sti…[Read more]

Han hade så tydligt kunnat känna hennes rysningar både mot din kropp och under fingrarnas rörelser. Egentligen så ville han bara fortsätta med det och känna henne så nära mot sig. Men samtidigt var det kanske lite för fort just nu. Istället nickar han och möter hennes blå ögon, jo hon hade så rätt i det och han hade mycket att bevisa. Så myck…[Read more]

Livet hade aldrig varit enkelt för Yazfein, allt hade varit komplicerat långt innan han lämnat Dar Zakhar, så mycket han hade upplevt genom åren. Njutit av hur komplicerat han kunde göra saker för andra och han hade varit bra på det. Det var innan han hade stött ihop med Maeve, det hade gjort allt komplicerat på ett annat sätt som han inte varit…[Read more]

“Jag hoppas de gjorde det för att jag bad om det… Jag är här för att jag vill vara här och hjälpa er, inte för att de bett mig om något medan jag är här. ” Han viskar sedan så tyst han kan i hennes öra och lägger armarna lite hårdare om henne, ” Jag är klar med Lloth och alla hennes anhängare…” Varje gång hennes nävar träffar hans brös…[Read more]

Efter att hon dragit sig undan från hans hand tar Yazfein ett sista steg mot henne, endast ett halv steg skilde dem åt nu där han stod framför henne. Hans blick mötte hennes och han ville lägga armarna om henne, få återigen känna den väldigt välbekanta känslan av henne mot sig. Men hur hårt han än ville det eller saknade det så slöt han mjukt…[Read more]

“Där jag var fanns det ingen jag kunde sända bud med… Sen hölls jag under uppsikt nästan hela tiden, nästan som en fånge.” Han sitter kvar och ser upp mot henne, nu med tårar väl synliga i ögonen. Vinden får hans långa vita hår att fladdra lite  och han sväljer en gång innan han mödosamt kommer på fötter, tog ett steg närmare henne men höll änd…[Read more]