Moiras tyngd mot hans sida var betryggande, även om vaktens ord fick Korps ögonbryn att höjas för ett ögonblick. Det kändes som att ärren bultade till. Tanken på eld var… otrevlig. Allt mer så, efter skadan. Medan han visste om att det var en skräck som hade sitt ursprung i den traumatiska skadan han genomlidigt så var den inte mindre påtaglig f…[Read more]

Moira fick ett uppskattande leende och en nick som svar. Korp uppskattade det. Han kände sig bättre med henne kring sig. Det var lättare att bete sig mänskligt, på något vis. Det var så enkelt för honom att glida in i den excentriska magikern som han faktiskt var.

Mycket riktigt så var det vakter som kom runt kröken, klädda i den klassiska…[Read more]

Manfred var medveten om Moiras kyla bredvid sig, och uppskattade den i tystnad medan han funderade. Kanske kunde han göra något med fjädrarna? Fötterna ville han inte särskilt förändra, även om simhuden säkerligen hjälpte…

Nån drog i honom och han blinkade några innan han insåg att det var Moira. “Vad…?” Sade han konfundersamt, tankarna for…[Read more]

“Berätta det bara inte för någon, speciellt inte mig. Det är inte nyttigt att ha rätt för ofta.” Sade Manfred med saklig röst, även om han smålog lite samtidigt. “Det är inte bra för egot.” Trodde han, i alla fall. Någon vis person hade säkerligen sagt något liknande någon gång, och om de inte hade gjort det så hade Korp sagt det nu.

Han klämde…[Read more]

Att Manfred numera skulle kunna ses som någon som flytt från Caras Idhrenin och säkerligen skulle få sådana som han själv efter sig… nå, det var faktiskt något som han reflekterade över en hel del. Det var en potentiella fara för dem båda. Å andra sidan så vägrade han leva i skräck. Han ämnade helt passa på att leva deras liv tillsammans full…[Read more]

Det var inte en lång promenad han var ute efter, snarare mest att sträcka på benen och en chans att lyssna på fler fåglar. De hade börjat vänja sig vid deras närvaro, och han lärde känna dem allt mer. Det var bekvämt att vara runt dem, och han uppsattade det än mer tillsammans med Moira.

“Ni ska se att det ger med sig.” Sade Manfred med självsä…[Read more]

Korp skrattade till, förmodligen det läte han hade som var mest likt hans namne, då det var ett aningen hysteriskt läte. Dock så var det inte mindre genuint för det, för han hade kommit att uppskatta Moiras galghumor allt mer desto längre tid de spenderade ihop. Han skakade lite på huvudet och reste sin oskadda hand för att kamma bak håret ur…[Read more]

Som vanligt så tvekade inte Aife. Hon tog tag i de dukar som trollet räckte henne, och använde dem aggressivt för att slå ut och kväva elden, till hörnet på värdshuset såg ut mer som ett ovanligt skappigt bordell än en vinkällare. Men tillslut så var elden död och kvävd, med bara en liten del av rummet förstört. I all sanning så hade nog mer gått…[Read more]

Och Aife var en av de som var väldigt fokuserade på striden. Skrattandes då hon armbågade en man i sidan och fick honom att dubbla över, och lika skrattandes då hon själv fick en rätt så ordentligt smäll över ansiktet. Det skulle lämna en märke, säkerligen, men kul var det! Det påminde henne om andra strider, andra platser, där hon visste var hon…[Read more]

Aife, så som kvinnan hette, väntade inte på att fler objekt skulle kastas. Hon föll till golvet, bägare i ena handen och hatten i andra. Ögonblicket efter så sparkade hon till bordet så att det föll på sidan och skapade en sköld mot de flygande projektilerna. Ett brett flin infann sig på hennes läppar då hon slängde en blick på trollet.

“Hrrm…[Read more]

“Hrrm. Kanske får besöka er troll någon gång.” Sade hon, även om hennes koncentration inte helt var på trollet – nej, hennes blick hade vandrat tillbaka till mannen. Det tycktes som att han hade svårt att hålla tyst. I ett ögonblick övervägde hon att stega tillbaka dit… men hon hade nyss satt sig tillrätta, och vinet var välsmakande…[Read more]

Kanske var även hon besviken över att mannen inte rest sig upp. Det hade varit skönt att ge utlopp för de aggressioner som tändes på i henne över mannens tidigare utbristande… men nå väl. Hon hade nog med självbehärskning för att inte tvinga fram en konflikt då hon redan vunnit, en seger som underströks av de flin som nu riktades mot mannen, s…[Read more]

Slut? Otur. Kanske var det lika bra för henne att dra vidare då… Sedan ropade någon bakom henne, och hon hörde flinet. För ett ögonblick så frös hon till, innan hon långsamt knöt sin ena hand, sedan lät den falla öppen igen. Hon tog ett andetag innan hon vände sig om och såg mot mannen som talat, sedan mot trollet, och sen mot mannen igen.…[Read more]

Enhanda nickade, som om det vore en självklarhet att den unge mannen framför honom hette Sahar. Vad skulle han annars heta? Det var trots allt det han hette. Vyrm tog åter upp sin bägare, och var på väg att ta en klunk, innan han ändrade sig och satte ned det igen. Det var trots allt inte gott, så varför skulle han inta mer. Istället så log han si…[Read more]

Namn: Aife Nathair
Kön: Kvinna
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 79 kg
Ögonfärg: Mörkbruna
Hårfärg: Svart
Hudfärg: Vit – Solbränd
Födelseort: Okänt, någonstans runt centrala Talanrien
Folkslag: Ser ut att ha blandat blod från Nirai och något mer
Lojalitet: Sitt kontrakt
Civilstånd: Obrydd

• Utseende

Beskrivning ur tråden Alltid En Början – “På he…[Read more]

Kvinnan som steg in genom dörren stack ut på ett helt annat vis än trollet – men stack ut, det gjorde hon, från topp till tå. På hennes hjässa vilade en mörkbrun hatt med stort brätte, och två lila fjädrar som stack upp från den. Under den så välde svart hår ned längst hennes rygg, vågigt trots den lösa knuten i hennes nacke. Hennes ansikte ku…[Read more]

Då en av pojkarna greppade tag i den unga mannen så såg Vyrm förbryllat på honom. Han förstod inte alltid människors behov att ta till våld. Det kändes sannerligen onödigt. Nåväl, de släppte honom i alla fall. Det betydde att Enhanda inte behövde lägga sig i. Inte för att han visste vad han skulle ha gjort, men han brukade gå med sin magkänsla i…[Read more]