Izotar visste inte riktigt hur han skulle ta henne då hon kallade honom far. Delvis kändes det som om hon kanske försökte manipulera honom – men samtidigt fick det honom att se att det kanske även fanns en chans att rädda deras relation. Detta kanske var en början på något. Men han skulle bli tvungen att göra något åt den där demonen han visste v…[Read more]

Så då morgonen kom blev Luka väckt, och efter en kort frukost var det dags att resa vidare norrut mot Dal’elath. De red effektivt på alvernas hästar – hästar som alverna köpte från Mahadwen och som tränades hela sina liv för att röra sig i den besvärliga terrängen. De red över smala stigar och hästarna hoppade över enorma rötter, och ständigt kun…[Read more]

Nå, den delen av historien kände hon till, även om det inte var så hon hade planerat att styra. Nej, det hon behövde för att behålla sin plats var skicklighet, skicklighet och kunskapen om hur man på bästa sätt gjorde sig av med sina fiender. Hon hade förstås Tipum, men hans hjälp skulle kanske inte alltid finnas där, och om någon smög sig in i…[Read more]

Izotar nickade långsamt.
‘Jag kan inte lära dig så mycket om att hålla tronen, annat än att din mors ärlighet och givmildhet vann folkets förtroende. Det jag kan lära dig är hur du ska försvara dig och besegra de som vill dig illa.’ sa han och såg henne i ögonen med sina grå ögon.
‘Om du accepterar mig som din mentor, ska jag lära dig vad du behöver veta.’

Han hade rätt, förstås, men det var svårt att förlika sig med tanken på att fly med svansen mellan benen. Hon hade aldrig varit, eller nå, i det skick hon var i nu, hade hon aldrig varit rädd för konfrontationer, men Manfred hade rätt i att hon vanligen slog till när korten låg till hennes fördel, inte på det här viset. Frågan var bara om de någo…[Read more]

Hans ord om hur Lloth korrumperade hjärtan fick henne att knyta handen hårt kring Ziyatés dolk, tillräckligt för att dra blod, små röda droppar som föll till golvet vid hennes fötter.

”Det vet jag”, sade hon bistert, men hon verkade återhämta sig tämligen fort och insåg då hur hårt hon höll dolken. Hon lät greppet lossa en aning innan hon lade…[Read more]

Izotar nickade lätt åt hennes begäran. Om han hade en plikt kvar i världen var det att skydda sin dotter, och det gjorde han genom att lära henne skydda sig själv. Därefter… Det återstod att se.
‘Ziyaté och hennes underhuggare kommer inte att kunna röra dig. De kommet att ångra att de någonsin satt sin blick på detta rike.’ sa han bistert, men…[Read more]

Hon betraktade honom där han stod med ryggen mot henne, en uppenbarelse som var bekant trots att hon inte känt honom under sin uppväxt. Kanske var det för att han påminde henne om Zator? Nej, bara till utseendet i sådana fall.

När han vände sig om mot henne så fångade hon upp hans blick, och det hon såg däri, tillsammans med vad han sade, f…[Read more]

Taugh hade varit tyst under de långa timmarna då de försökt rädda de som de kunde rädda. Medan han alltid varit en ork som tagit ett problem i taget kände han plötsligt en överväldigande tyngd på sina axlar. Som en av de främsta krigarna i klanen hade han alltid vetat vad han skulle göra, och alltid kunnat besegra sina fiender. Men nu hade de atta…[Read more]

Aenya lyssnadep å hans ord och fann det lite roande. Man sökte efter alltid det som var annorlunda, eller det som man trodde var bättre – för att kanske finna att det ändå var bäst där hemma.
‘Jag uppskattar ditt sökande efter kunskap och nya erfarenheter.’ sa hon, men innan hon hann säga mer stannade han upp och började se ut tillbaka mot Tharma…[Read more]

Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]

Izotar stod stilla en stund i tystnad, med ryggen vänd mot henne. I hans sinne passerade minnen från förr, och alla händelser som i slutändan lett till detta ögonblick. Hur hade det kunnat bli så här? Det hade varit bättre för Antrophelia om han dött, snarare än att flytt till Antrophelia så många år sedan. Nej, han kunde inte låta Lloth förstöra…[Read more]

Han hade sagt för mycket, men det visade hon inte honom. Istället nickade hon bara och bugade sig för honom som brukligt var.

”Jag tackar er, vi skall ge oss av så snart vi bara kan”, sade hon med ett mjukt leende menat att lätta hans hjärta och få honom att känna sig mer säker på att inget av det han sagt skulle kunna försätta honom i trubbel…[Read more]

Det var väl egentligen inte så underligt, ingen av dem hade sett honom anlända till palatset och ingen hade heller hört något om att deras härskarinna skulle ha bjudit in honom. Ingen av männen verkade dock känna igen honom, de var alla utbytta och även om någon gammal vakt skulle finnas kvar att minnas mörkeralven från Thalias tid så skulle han t…[Read more]

Izotar drog ett lågt väsande andetag och reste sig långsamt, lättad över att Lloths hat och ilska hade försvunnit och avtagit även om spåren av smärta fortfarande kunde synas på hans ansikte. Han gav vakterna där inne en ilsken blick, de hade alltid behandlat honom så här i Me’erisia och givetvis hade ingenting ändrats under åren.

‘Hon ä…[Read more]

‘En drake?’ undrade Arthion, lite förvirrat och på gränsen till vördnadsfullt. Han, däremot, hade sett drakar, och de såg inte ut som Luka. Men sen igen hade han ju inte sett denna Luka i någon annan skepnad än den han var i nu.
‘Inga föräldrar?’ undrade han, men skakade på huvudet.
‘Förlåt mig, det var oartigt att fråga.’ sa han och böjde huvudet…[Read more]

Hon hade varit tvungen att täcka för sina ögon med ena armen för att inte bländas av det starka ljuset, och när hon sänkte den igen så var det Lloths blick som mötte hennes. Det var som eld, och för en kort sekund undrade Isra om hon hade gjort fel, om hon valt fel, men en enda blick mot Izotar där han låg på golvet påminde henne om hennes mor oc…[Read more]

Izotar hade varit för påverkad av Lloths attack på hans sinne för att hinna försvara sig mot Ziyatés plötsliga attack. Han skulle precis sträcka sig efter hennes vapen medan deras blickar möttes. Men då boken plötsligt kastades i elden fylldes istället rummet av bländade ljus då de mörka skuggorna flammade som eld. Lloths ögon brann i hennes…[Read more]

Mörkret som omvälvde dem var inte otrevligt, men när spindeldemonen uppenbarade sig så kunde Isra inte hjälpa att hon rynkade på näsan i avsmak. Lloth. Tänk om hon bara hade låtit bli hennes mor, om hon hade låtit Thalia vara ifred, då kanske saker hade varit annorlunda, men nu var det som en vägg stod mellan henne och demonen och det enda som sk…[Read more]

Izotar vände blicken mot Ziyaté, och innan han hann säga något för att stoppa henne kände han bokens influens fylla rummet. Hans ansikte blev en grimas av smärta, och han föll på knä på golvet. Det tjöt i hans öron, ett högt ringande som blockerade allt annat ljud omkring honom och fyllde hans kropp och huvud med smärta. Skuggorna i rummet blev st…[Read more]