Aenya lyssnadep å hans ord och fann det lite roande. Man sökte efter alltid det som var annorlunda, eller det som man trodde var bättre – för att kanske finna att det ändå var bäst där hemma.
‘Jag uppskattar ditt sökande efter kunskap och nya erfarenheter.’ sa hon, men innan hon hann säga mer stannade han upp och började se ut tillbaka mot Tharma…[Read more]

Ett litet leende fanns på alvens läppar, han hade trott att han redan presenterat sig men kanske det hade gått förbi i tumultet.
‘Mitt namn är Arthion.’ sa han lugnt, och böjde huvudet med en hand över bröstet i en artig gest som hörde alverna till.
‘Har du besökt vårt rike förr, Luka? Jag skulle inte tro det, för jag har inte hört berättas om n…[Read more]

Izotar stod stilla en stund i tystnad, med ryggen vänd mot henne. I hans sinne passerade minnen från förr, och alla händelser som i slutändan lett till detta ögonblick. Hur hade det kunnat bli så här? Det hade varit bättre för Antrophelia om han dött, snarare än att flytt till Antrophelia så många år sedan. Nej, han kunde inte låta Lloth förstöra…[Read more]

Han hade sagt för mycket, men det visade hon inte honom. Istället nickade hon bara och bugade sig för honom som brukligt var.

”Jag tackar er, vi skall ge oss av så snart vi bara kan”, sade hon med ett mjukt leende menat att lätta hans hjärta och få honom att känna sig mer säker på att inget av det han sagt skulle kunna försätta honom i trubbel…[Read more]

Det var väl egentligen inte så underligt, ingen av dem hade sett honom anlända till palatset och ingen hade heller hört något om att deras härskarinna skulle ha bjudit in honom. Ingen av männen verkade dock känna igen honom, de var alla utbytta och även om någon gammal vakt skulle finnas kvar att minnas mörkeralven från Thalias tid så skulle han t…[Read more]

Izotar drog ett lågt väsande andetag och reste sig långsamt, lättad över att Lloths hat och ilska hade försvunnit och avtagit även om spåren av smärta fortfarande kunde synas på hans ansikte. Han gav vakterna där inne en ilsken blick, de hade alltid behandlat honom så här i Me’erisia och givetvis hade ingenting ändrats under åren.

‘Hon ä…[Read more]

‘En drake?’ undrade Arthion, lite förvirrat och på gränsen till vördnadsfullt. Han, däremot, hade sett drakar, och de såg inte ut som Luka. Men sen igen hade han ju inte sett denna Luka i någon annan skepnad än den han var i nu.
‘Inga föräldrar?’ undrade han, men skakade på huvudet.
‘Förlåt mig, det var oartigt att fråga.’ sa han och böjde huvudet…[Read more]

Hon hade varit tvungen att täcka för sina ögon med ena armen för att inte bländas av det starka ljuset, och när hon sänkte den igen så var det Lloths blick som mötte hennes. Det var som eld, och för en kort sekund undrade Isra om hon hade gjort fel, om hon valt fel, men en enda blick mot Izotar där han låg på golvet påminde henne om hennes mor oc…[Read more]

Izotar hade varit för påverkad av Lloths attack på hans sinne för att hinna försvara sig mot Ziyatés plötsliga attack. Han skulle precis sträcka sig efter hennes vapen medan deras blickar möttes. Men då boken plötsligt kastades i elden fylldes istället rummet av bländade ljus då de mörka skuggorna flammade som eld. Lloths ögon brann i hennes…[Read more]

Mörkret som omvälvde dem var inte otrevligt, men när spindeldemonen uppenbarade sig så kunde Isra inte hjälpa att hon rynkade på näsan i avsmak. Lloth. Tänk om hon bara hade låtit bli hennes mor, om hon hade låtit Thalia vara ifred, då kanske saker hade varit annorlunda, men nu var det som en vägg stod mellan henne och demonen och det enda som sk…[Read more]

Izotar vände blicken mot Ziyaté, och innan han hann säga något för att stoppa henne kände han bokens influens fylla rummet. Hans ansikte blev en grimas av smärta, och han föll på knä på golvet. Det tjöt i hans öron, ett högt ringande som blockerade allt annat ljud omkring honom och fyllde hans kropp och huvud med smärta. Skuggorna i rummet blev st…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord, det var inte alls vad hon menat, men Ziyatés ord hade väl dragit med henne ned i illusionen av att hon trodde sig odödlig och oövervinnerlig. Hon visste att det var den direkta motsatsen, men det var samtidigt dumt att visa det utåt, att se svag ut inför sitt folk var inget som någon härskare borde tillåta s…[Read more]

Arthion tog honom till en matsal där flera andra av alvernas gränsvakter satt och åt. Några ögnade främlingen nyfiket, andra misstänksamt, medan andra ignorerade honom. Åt Lukas fråga skrattade Arthion lätt.

‘Vad menar du?’ frågade han, då allt detta var så vardagligt och naturligt för honom.
‘Våra magiker sjunger för träden och de formar sig fö…[Read more]

Aenya nickade då han tackade ja till hennes erbjudande, en lätt nickning om kompanjonskap och tillit.
‘Kom då.’ sa hon, och vände sig om med en rörelse med sin axel som sa åt honom att följa henne. Utan att ha någon brådska gick genom terrängen som en som gått där tusen gånger förr och kände till minsta vända och krokighet.

‘Jag menar att då Is…[Read more]

Izotars ögon smalnade något över deras ord, så typiskt den matriarkala stoltheten som gick hand i hand med mörkeralvernas kultur. Trots att Isra inte vuxit upp bland mörkeralverna hade hon ärvt det, och han kunde inte annat än att skaka på huvudet.

‘Övermod leder till ens undergång, förr eller senare.’ sa han, och gav Ziyaté en skarp blick.
‘Men…[Read more]

Det var oartigt, hon visste det, att tala på ett språk som inte alla i sällskapet förstod, men det var uppenbart att denna vakt inte behärskade handelsspråket särskilt väl och det här var information som hon desperat behövde, som hon desperat ville ha.  Hon fick be om ursäkt till Manfred senare.

”Har hon setts i närheten? Vi har mycket tillhör…[Read more]

Försvara henne… Som om hon skulle behöva det. Nej, men erbjudandet uppskattades, även om Isra var fullt medveten om att hennes far enbart talade för sig själv när han gav det. Ziyaté skulle antagligen inte skynda till hennes försvar i första taget, hon var mer typen som stod vid sidan om för att lära någon en läxa i självbevarelse…[Read more]

Jo det var förstås, mer än bara stål, ett faktum som gjorde att hon kände sig underlägsen i frågan, något som hon inte alls tyckte om. Vad skulle hon där och göra om inget hon kunde göra skulle bita på de där beryktade demonerna? Hon antog att hon fick se det förr snarare än senare. Med en liten suck lade hon en hand över Yazfeins där den vilade…[Read more]

Aenya la bågen över ryggen i sitt koger och lade armarna i kors. Vad kunde hon säga utan att avslöja för mycket, eller kunde hon ens säga något alls? Det bästa vore att inte röra ämnet, så att denna oskyldiga man inte skulle kunna avslöja något om dem varken med eller mot sin vilja.
‘Ironiskt nog så är det säkrare på denna sida av passet för fria…[Read more]

Vakter helt uppenbart, men de verkade inte leta efter dem, snarare tycktes de förvånade över att finna någon där. Perfekt, tänkte hon och lutade sig in mer mot Manfred, armen i hans och fortfarande med det där behagliga leendet över läpparna.

Vaktens ord väckte dock hennes intresse, det lät som hennes kusin, om det nu inte fanns flera eldmagiker…[Read more]